Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
STRIDSSKRIFTER
vande ögat vid det lilla, vid detaljen, realismen
och genren. Benägenheten att göra hjältar och
profeter »mänskliga» genom att skildra dem som
vardagliga personer från vår omedelbara närhet
blev också över hela Nordeuropa ett av humorns
mest betecknande drag. Man erinre sig endast
Turgenjeffs sätt att skildra Kristus, som möter
honom i en liten oansenlig bondkyrka: »Ansiktet
hade intet ovanligt hos sig, utan liknade andra
människoansikten. Blicken var riktad något uppåt,
lugnt forskande... Hans kläder sågo ut som andra
människors... Kan det vara Kristus ? tänkte jag
för mig själv. En så enkel, vanlig människa!» —
Även de protestantiska predikningarna och
psalmerna sträva till samma förallmänligande som den
Turgenjeffska skildringen, och humorn och
luthe-ranismen äro gamla förtrogna. Intet skulle till
den grad roa lutheranerna som om en biskop
mitt under bönen för altaret vände sig till
menigheten och mumlade ett »fan tage» och därefter
åter lika allvarligt och varmt som hade ingenting
hänt slutade med ett »och ändå av hjärtat amen».
En sådan biskop skulle i popularitet få en påves
makt över sinnena. Det är nödvändigt att
särskilt lägga märke till dylika egenheter för att kunna
fatta hur germanismen kunnat växa till den
demokratiserande makt, som slutligen kulminerat i
subjektivismen.
Individens uppgående i det hela eller det helas
uppgående i individen kan endast försiggå genom
ett dämpande av det söndrande ljusets skärpa,
ett musikaliskt obestämt ljusdunkel, där linjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
