Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICITET OCH GERMANISM
99
och föremålens olika avstånd och storlek utplånas.
Den nutida filosofiska enhetsläran, grundad på ett
bevisligen omöjligt antagande, är också uppfylld
av sammanförande och hopsmältande germanskt
ljusdunkel. Sydlänningarna äro polyteister av
natur. De älska det logiska isärklyvandet och
preciserandet. De tycka om hyllor med olika fack.
De äro vana att se en skarp linje mellan ljus och
skugga och de tilltalas icke av ett godmodigt
likhetstecken mellan udda och jämnt, utan av de
oförsonliga motsatserna i ett tragiskt drama.
Låt oss för att än tydligare se skillnaden inbilla
oss att vi sitta vid Jerusalem och att det är kvällen
före Sigurd Jorsalafars intåg.
På murarna blinka i den isande kvällsluften
spjutspetsarna mellan johanniternas kappor, och
några tennskålar kringbäras med en lätt aftonvard.
Till och med oljans droppe bland grönsakerna i
skålen förefaller genomskinlig som vatten och
sammansatt av tusentals glasskärvor, tusentals
sinsemellan oförmildrade återsken av djupblå luft och
kalkvita murar. Solen sjunker hastigt, och snabb
som en svart häst springer nattskuggan uppför
berget. De frankiska och latinska riddarna på
muren samspråka dock alldeles för livligt att tänka
på solen. Solen? Nå, det är solen, det är ett ting
för sig! Kanske hon icke tändes och slocknar dem
förutan? Och landskapet? Det är Judeen och
tillhör Kristus. De känna icke heller någon
hemlängtan till torvan. Den skola nog deras
kvarlämnade bröder förstå att plöja. Och de vita
rosorna, som den yngste riddaren så ivrigt plockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
