Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 STRIDSSKRIFTER
önska att få gå barfota! Lustvandrar hon i
skogen, sker det för att svärma som det är
högborna jungfrurs vana, och stiger hon med
barmhärtiga gåvor inom stugdörren, krusas läppen
merendels av ett lätt ironiskt leende. Hon höjer
armarna, men icke mot gryningen, utan efter den
sjunkande solen, efter klassicitetens aftonrodnad.
Så mötte hon mig ofta under en vemodig
aftonhimmel, och fast jag visste att hon i timmar lagt
upp de oskuldsfulla lockarna framför spegeln,
förtjuste mig hennes åsyn.
Hon, Visan, den skogsdoftande med
lin-neorna i knäet, hon -är alltså en dotter av
klassiciteten, men dunkelmännen de äro de äkta
germanerna. De äro söner av det andliga uppror,
som bröt väg för en Beethoven och en Wagner,
som dagligen ruskar på skrankorna och som under
härjaretåget mot Rom ständigt skall fylka en
förtropp av bärsärkär, inbillningsmänniskor, stoilar
och — just genom sin omedelbarhet —
obegripliga sfinxer.
En natt, då dunkelmännen sticka Visans
gamla stamhus i brand, skall hon sorgset betrakta
sina hänsovna fränkors jordiska lämningar och
utbrista:
— Vilka stora skådespelerskor levde icke i
min släkt! Sannerligen, det vore evärdlig skada
om ett sådant blod skulle slockna med mitt. Deras
tid var dock en glansens tid med avmätta
låter... Uppror allena skall icke mäkta att bygga
en ny!
Därvid plockar hon nålarna ur håret, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
