Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
STRIDSSKRIFTER
förfall äro ytterligt relativa, och det har aldrig
funnits ett tidevarv, som icke med nödvändighet
och till hart när underbar fullkomlighet uppfyllt
sin givna bestämmelse. En avmattning i vissa
stycken har endast varit en naturlig följd av en
kraftförhöjning i andra.
Det som först och sist skiljer den nu
härskande odlingen från den förflutna, är den
kosmopolitiska omfattningen. Frågan gäller icke längre
huruvida ett folk eller en enstaka stad med
omgivande provins befinner sig i sina möjligheters
fullaste blomma. Mer än två världsdelar stå
förenade inom ringen av en och samma upplysning,
och samtidigt bemöda sig de olika
folkkaraktärerna att öka sin insats genom att ännu en gång
skärpa sina lokala egendomligheter. Mellan östern
och västern pågår ett dagligt utbyte och
tillgodogörande av andliga varor, som tillförene tycktes
vart och ett folks avsöndrade och girigt bevakade
egendom. Till och med de olika religionssystemen
gå varandra till mötes med en snabbhet, om vilken
först eftervärlden kan döma.
Redan av detta framgår med visshet att
jämförelsen med en lokal blomstring måste vilseleda.
Folkens närmande till varandra har så förvandlat
den mänskliga odlingens grundväsen, att även
begreppen blomstring och förfall måste byggas
på en ny princip. Denna nya princip kan endast
lyda på följande sätt: Det givs två slag av
blomstring: den lokala, som består i
en enstaka folkkaraktärs ensidiga och
a v söndrade fullkomnande inifrån, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
