Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 STRIDSSKRIFTER
Jag kände själv, hur jag stod där och log
över att så oväntat få höra den Homeriska versen.
Men sedan hemma i min säng ringde den för örat.
Ännu kan jag höra den allvarsfulla och nästan
drömmande rösten. Och alltid kommer jag till
samma svar, som då i regnet: — Spåman, var inte
för viss!
Tron på världens snara förstöring växlar form
allt efter olika tider, och den oundvikliga
klasskamp, som i våra dagar skakat det sociala bygget,
är dock endast en fäktning i ett hörn. Men för
oss, som nu leva, har den varit det förnämsta
spörsmålet. Jag vet blott med mig själv, hur svårt
det varit att hålla den frågan borta — inte från
mina tankar, det har varit omöjligt — men från
mitt arbete. Och ändå har ingen varit närmare
att gå raka vägen till Folkets hus. Men var gång
har jag stötts tillbaka av de sociala folkprästernas
svada. Vad andra ha sagt kvickt och sant, det
säga de dumt och osant. — Kom hit till oss, låter
det. Här slå vi trumman med snabbare fart än
de borgerliga krukorna. — Men det är åttio år
sedan proletariatet begynte samlas till strid för
sitt eget avskaffande och då det inte hade »annat
att förlora ,än sina fjättrar». Under en så lång tid
hinna trumskinnen att bli slitna. Också partier
åldras och förändras och glida över i andra
nybildningar, och tydligt visa alla tecken, att den
egentliga klasskampen vid det här laget passerat
sin kulmen. . Men därmed förintas också själva
proletärfilosofien som vapen och faller till marken.
När ett parti når sin kulmen — det varar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
