Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
STRIDSSKRIFTER
tjuvar. Men när han stöter på ordet
»skomakarerealism», då upprörs han i sitt innersta över att
ett aktat yrke så junkeraktigt kan begabbas. Vad
skärkarlarna ha för sig, när de gå hem från dansen
på logen, finner han mänskligt och ursäktligt. Men
tröste samma karlar, om de komma sig upp i
samhället och inte gå med knäppta händer och
nedslagna ögon och säga: mamma! Liksom alla
proletärfilosofer blir han först moralist, när det
gäller överklassen. Det är otroligt, att människorna
år efter år kunna sitta och höra på denna
livsåskådnings låghalta gång. Det är vanans makt.
Men endera dagen tröttna de och vända på stolen
med ett resolut: Nej, nu, snälla herrar, få ni
verkligen hitta på något nytt!
Strindberg får en helt annan trovärdighet, när
han lämnar de stora karaktärernas sfär och för
fram snickaren, bagaren, likbäraren eller
mjöl-naren. Individualiseringen stannar vid en svag
antydan, som dock kan lämna en skådespelare
uppslag. Det är heller inte underligt, att aktörer gärna
spela Strindberg. Det är för den rörliga dialogens
skull. Träffsäkert blir också hans skildringssätt,
när han som i Qiftas riktigt lyfter skäppan från
ljuset och kryddar på med sin robusta humor.
Då bjuder han på kalas hos det borgerliga
Stockholm, där han gjort flera av sina lyckligaste kast
och där det ibland nog kan se mörkt ut med
zekinerna, men där det ändå känns ganska
trivsamt, när det väl kommer till kräftor och lilla
Manasse.
Som borgerlig familjefader är det också han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
