- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
20

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

Gift 1773 med Kristina Charlotta Piper, änka efter den vid 1756 års
riksdag enlig}; ständernas dom halshuggna grefve Erik Brahe, enär han varit delaktig
i en sammansvärjning för att utvidga konungamakten, till förfång för det
bestående regeringssättet. Detta giftermål väckte på sin tid mycken uppmärksamhet,
enär män ansåg, att bröderna Scheffer varit de mest verksamma att framkalla
ständernas hårda dom öfver grefve Brahe. Också förmäler en familjetradition
i Schefferska släkten, som visserligen är fullkomligt obestyrkt, men ändå torde
få i detta sammanhang anföras, att änkegrefvinnan Brahe, född Piper, ingått
detta giftermål för att hämnas på familjen Scheffer. När Brahes dödsdom fallit,
uppsökte hon riksrådet Carl Fredrik Scheffer, den såväl inom rådet högt
uppburne som hos ständerna mycket inflytelserike mannen, och bönföll på sina knän
och under tårar om hans medverken att utverka nåd för hennes make. Scheffer
skulle då hafva svarat: "Min nådiga grefvinna, jag förmår platt intet, men vänd
Eder till Olof Håkansson, talman i bondeståndet. Han är, Gud hjälpe mig,
Sveriges mäktigaste man nu." Grefvinnan följde rådet och uppsökte Håkansson
upprepade gånger, men lyckades aldrig träffa honom. Hon fattade nu
misstanke, att Scheffer endast gjort undanflykter, enär han ej ville hjälpa henne, och
att han dessutom varskott Håkansson om hennes besök, så att denne afsiktligt
hållit sig undan. Brahes hufvud föll för bilan på Riddarholmen i Stockholm den
23 juli 1756 och hans änka fattade ett oblidkeligt hat mot Schefferska namnet.
Hennes hämnd skulle nu hafva bestått däri, dels att hon gifte sig med Ulric
Scheffer, och att detta äktenskap blef barnlöst och mycket olyckligt, dels att hon
beröfvade Schefferska släkten egendomen Stora Ek till förmån för sin egen son
med Brahe.

Därvid skulle hafva tillgått sålunda: Ulric Scheffer hade upprättat ett
testamente, hvari han förordnat, att Stora Ek skulle efter hans död öfvergå som
fideikommiss till adliga Schefferska släkten n :r 1975, enär med honom den
friherr-liga utslocknade på svärdsidan. Om detta testamente hade han i bref underrättat
adliga ättens hufvudman, Ulric Teophilus Scheffer, som då var major och
kommendant på Dalarö skans. Äfven hade han skickat en afskrift däraf till Göta
hofrätt. När omkring 20 år därefter Ulric Scheffer afled, infann sig mycket
riktigt major Ulric Teophilus, som nu avancerat till Öfverstelöjtnant, på Stora Ek
för att taga sitt blifvande fideikommiss i besittning, men möttes af änkan med
förfrågan, på hvad grund han kunde framställa dylika arfsanspråk. Han
åberopade nu ett testamente, som skulle finnas bland den aflidnes papper och som
innehölle sådana bestämmelser. Änkan förklarade kategoriskt, att en dylik
handling aldrig funnits, låt vara att den kanske en gång varit påtänkt, och trots
ifrigt sökande kunde heller ingen dylik påträffas. Öfverstelöjtnant Scheffer reste
nu till Jönköping för att i hofrätten söka få fram dublettexemplaret, men äfven
där kunde ingenting påträffas.

Hela fideikommissbestämmelsen gick sålunda om intet. Stora Ek ärfdes nu
af Ulric Scheffers änka, född Priper, och efter hennes död följande år, anno
1800, af hennes posthume son med Brahe, sedermera landtmarskalken och
serafi-merriddaren M’agnus Fredrik Brahe, men utbyttes 1820 mot Edö säteri i
Nä-rike af kaptenen Adolf Gerhard Lilliestjerna och bildar nu fideikommiss inom
Lilliestjernska släkten.

Vidare förtäljer familjetraditionen: Många år efter grefvinnan Scheffers
död bekände en notarie i Göta hofrätt, vid namn Jonas Svalander, på
dödsbädden för kyrkoherden i Jönköping, det han varit grefvinnan Scheffer behjälplig
med att undansnilla det exemplar af testamentet, som blifvit insändt till
hofrätten, samt att grefvinnan dessutom själf förstört originalexemplaret, allt af
hat och hämndkänsla mot Scheffer ska namnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free