- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
55

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

Genom Gustaf Wasas reduktion indrogos klostergodsen till kronan och när
hans son, hertig Karl, sedermera konung Karl IX, tillträdde sitt hertigdöme, i
hvilket äfven Värmland ingick, blef Säby en af de gårdar, där han ofta vistades
och höll hof. Man vet, att hans första gemål, hertiginnan Anna Maria af Pfalz,
flera gånger besökt stället, och att hans andra gemål, drottning Kristina af
Holstein-Gottorp, med stor förkärlek vistades där. Gården var äfven
storartadt bebyggd och hade bland annat egen kyrka och särskildt fängelse.

Hertig Karl bortbytte Säby den 31 mars 1596 till riksrådet Bo Ribbing, född
1560, död 1640, mot gods i Småland. Bland många viktiga ämbeten och
uppdrag, som anförtroddes denne Ribbing, var äfven platsen som ståthållare och
landshöfding i Värmland. Som sådan har han uträttat mycket godt och hans
minne går till eftervärlden som en af Värmlands märkligaste män.

Han var gift tre gånger och är jämte sina fruar och sitt enda barn, en son,
som föddes 1601 och dog samma år, begrafven i koret framför altaret i Visnums
kyrka, där hans grafsten ses.

Som han ej efterlämnade bröstarfvingar, ärfdes alla hans gods af bröder och
brorsbarn, Säby af brorsonen landshöfding Bengt Ribbing, född 1609, död 1653,
samt efter honom af hans dotter Emerentia, gift med fältmarskalken och
generalguvernören i Bremen och Verden friherre Henrik Henriksson-Horn, f. 1618, d.
1693 ; deras son ryttmästaren Bengt Horn, f. 1670, d. 1718 och begrafven i
Visnums kyrka, till hvilken han skänkt ljusstakar och ljuskronor, på hvars arf slott
Säby fallit, gaf det i morgongåfva till sin fru, grefvinnan Kristina Sperling, som
bodde där till sin död 1738.

Under Hornska tiden på Värmlands-Säby omtalas, att en löjtnant Gustaf
Hökeflycht n :r 208 till Säter i Alsters socken i Värmland den 1 juni 1692 blef
försåtligen ihjälstucken på Säby af en därtill lejd soldat.

Grefvinnan Sperling afled barnlös och gården återgick till Hornska släkten,
men såldes redan följande år till deras frände, generallöjtnanten och
landshöfdingen friherre Fredrik Henrik Sparre, född 1691, död 1764. Han och hans fru,
grefvinnan Ulrika Maria Tessin, behöll den endast i fem år, ty 1744 inköptes
Säby af assessorn Johan Adelheim n :r 1886, som den 21 september 1745
transporterade köpet på öfverste Carl Linroth och hans maka, friherrinnan Brita
Maria Åkerhjelm.

Öfverste Linroth lät ombygga själfva hufvudgården på Värmlands-Säby och
uppförde i sten i slottsstil ett corps de logis med flyglar. Detta invigdes med
stor högtidlighet den 13 augusti 1774, hvilket var 30-årsdagen af makarne
Linroths bröllop. Festen illustrerades af en bombastiskt versifieradt längre tal
af magistor Fernow, hvilket återfinnes i hans herdaminne. Förutom det höga
värdfolkets dygder och lysande egenskaper i allmänhet framhåller han det
storslagna uti att egendomen och godset först sattes i mönstergillt skick, innan
slottsbyggnaden begynte, samt att byggnadsmaterialet var sten. Ända tills Säby
fullbordades, hade nämligen Hammars säteri i Väse varit det enda gods i
Värmlands, hvars hufvudgård var byggd af sten.

Fernow synes för öfrigt hafva varit en stor beundrare af Säby och dess
herrskap. I hans beskrifning af Värmland finnes en tillägnan på vers till
friherrinnan Linroth, född Åkerhjelm. I ett äreminne öfver prosten Löthner, tryckt i
Karlstad, 1783, nämner han i en not de svåra förluster, han gjort genom
bortgången af flera förnämna gynnare, bland andra öfverstinnan friherrinnan Birgitta
Maria Limoth, om hvilken det fälles omdömet, att hon förtjänte och ägde allas
vördnad och högaktning. "Åtminstone vill nog’1, säger han, "sedan hon
alltför bittida skildes från världen 1778, jag på dess stoft, så länge jag kan, gråta".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free