Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
transport till Kristinehamns kompani 1776. Död ogift i Kristinehamn 1776 under
pågående möte. Ogift.
Sonen Klaes Fredrik Linroth, f. 1742, student i Uppsala 1752, sergeant vid
Närike och Värmlands regemente 1759, fänrik 1760 med rustmästares indelning,
transport till Lilljenberska regementet 1765 genom tjänstebyte med fänriken,
friherre Conrad Ribbing; afsked 1766.
Gift med sin kusin Catharina Johanna von Törne, dotter till kommerserådet
Olof von Törne n :r 1797 och Maria Linroth n :r 1222. Död barnlös 1820 på Rosta vid
Örebro.
Alkvättern behölls kvar i Linrothska familjen till 1768, då det försåldes till
bergverksdirektör en och brukspatronen Johan Eberhard Geijer. Det inköptes
redan följande år af dennes äldre broder Emanuel Geijer, adlad 1773 med
namnet af Geijerstam, och i denna släkt stannade det till 1812, då det öfvergick till
släkten Mitander, och har det sedan gått i flera händer.
Den tredje och yngste sonen till major Klaes Linroth till Alkvättern och
Storfors var Carl Linroth född 1712, student i Uppsala 1725, volontär vid
Lifgardet 1730, rustmästare därstädes 1732, transport som fänrik till Närike och
Värmlands regemente samma år, löjtnant 1740, kapten 1741, major 1751,
transport till Jämtlands regemente 1753, öfverstes afsked samma år. Deltog i finska
kriget 1741—1743.
Gift 1744 med friherrinnan Birita Maria Åkerhjelm, dotter till riksrådet och
öfvermarskalken friherre Samuel Åkerhjelm till Margretelund och friherrinnan
Anna Christina Feif.
Död 1792 och begrafven i Linrothska familjegrafven vid Visnums kyrka,
hvilken utgöres af en tegelstensbyggnad på själfva kyrkogården. Till Visnums kyrka
skänkte öfverste Linroth och hans fru 1768 en större mässingljusstake.
De inköpte 1745 den vid Vänern i Visnums socken af Värmland belägna
gam-la betydande egendomen Värmlands—Säby, som sedan stannade i Linrothska
släktens ägo i 100 år.
Värmlands—Säby är ett af Värmlands förnämsta gods och dess historia går
tillbaka i tiden ända till sagoåldern.
När skånske prinsen Ivar Vidfamne lyckades förjaga konung Ingjald Illråda
från tronen i Uppsala och drifva hans son Olof i landsflykt, skall denne
sistnämde hafva slagit sig ned vid Kolstrands viken af Vänern i nuvarande Visnums
socken, dar Säby är beläget. Han stannade emellertid ej där utan trängde fram,
brytande bygd och banande väg öster och norr om Vänern till Klarälfven. Han
öfvergick denna och fortsatte till Byälfven och Näset. Där stannade han och
begynte nedhugga skogen och rödja mark för att skaffa sitt folk bostäder och
å,kerjord, hvarför han fick namnet Olof Trätälia och landet Värmeland.
Han var den förste, som började förvandla denna landisända från ödemark
till odlad bygd och Värmlands kolonisation synes hafva utgått från dess
sydöstra del. Bedan förut hade Ane äfven han en fördrifven
Uppsaia-kung, tagit bostad i dessa trakter nämligen vid Gullspång, sydväst om Säby, men
hans kolonisation gick åt Västgötahållet och Västergötlands gränssocken mot
Värmland, Amnehärad, har sitt namn efter honom.
I Gustaf I Wasas jordeböcker kallas större delen af Värmlands hemman
för Risberga klostergods. Så hade t. ex. Birger Jarl (Brosa) skänkt allt
laxfiske i Värmland till Risberga ; lagman Holdo Stråle och hans maka gåfvo
klostret genom testamente, upprättadt 1786, elfva stora gårdar, däribland Säby, samt
en mängd mindre hemman, och flera andra hade under tidernas lopp donerat
betydliga jordarealer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
