Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Om släktens äldsta ursprung och härstamning är kändt, att under förra
hälften af 1300-talet fanns den i Danmark på Jutland och i Sverige i Värmland.
Petrus Soop bodde på Jutland 1343.
Om namnets härledning vet man ingenting, men släkten skref sig i äldsta
tider fö-r Sapi, Soop eller Zappi. Om en fru Sapi-Brahe i Danmark anföres:
"att hon satt i riksens råd 0’oh hade många svenner i sitt följe, der hon reste
fram-’’
Angående vapnets utseende skrifves att ofvannämde Petrus Soop förde en
bjälke med "ornatus damascenus" öfver sin sköld.
Det äldsta Soopska vapnet var afdeladt i 2 fält, det högra af guld och det
vänstra blått med en tvärbjälke af silfver. Detta vapen bibehålles ännu som
hjärtvapen, fastän fälten äro ombytta. Från hjelmen ofvanför skölden utgå
tvänne armar i höjden omslutande en kvast; som sköldhålla tjänstgör ett
upprättstående lejon på hvar sin sida om skölden.
Släktens äldste kände medlem i Sverige är Harald (Soop), som var
underlagman i Värmland 1352—1355 och ägde gods därstädes. Hans son Olof
Haraldsson lefde 1396.
Om dennes son Harald Olofsson och sonson Sigge Haraldsson känner man
endast, att den förre lefde 1410 o€h den senare 1435.
Sigge Haraldssons söner Jeppe Siggesson och Ulf Siggesson lefde båda 1450,
den senare äfven 1472.
Som Jeppe Siggessons Sion räkna en del genealoger Joan Jeppsson, hvilken
1486 var konung Hans kanslär och prost i Dalby samt afled 1513 som biskop i
Roskild, under det att andra säga, det han alldeles icke tillhörde Soopska ätten
utan i stället danska släkten Rafnsberg och att han förde ett vapen, som var
alldeles olika det Soopska.
Med Ulf Siggesons sonson Peder Knutsson träder släkten fram på den
politiska skådebanan.
Peder Knutsson var nämligen 1526 bland de rusttjänstutgörande af adeln i
Östergötland, bevistade 1527 herremötet i Västerås, satt 1529 i rätten öfver
Väst-götaherrarne Nils Olofsson Vinge, Måns Bryntesson Lilliehöök och Thure Eriksson
Bjelke efter deras misslyckade upprorsförsök mot Gustaf I Wasa samt förseglade
1544 Västerås arf förening. Han var gift med Kjerstin Jeppesdotter Rud af denna
danska ätt, som förde tre rutor i vapnet och hade två söner. Den äldste af
dessa Olof Pedersson till Stora Kolltorp i Gerums socken af Skaraborgs län var
lagman i Värmland 1557 och dog ogift. Den yngste Erik Pedersson kallades
1562 till fogde på Stockholms slott; legat i Ryssland 1569 samt slutligen
befallningsman på Örebro slott. Död 10 september 1604. Han var en af de
adelsmän, som förseglade Gustaf I :s testamente 1560 och bevistade 1569 Stockholms
kassationsherredag, där Erik XIV afsattes.
I sitt äktenskap med Anna Carlsdotter Månesköld efterlämnade han fyra
döttrar gifta med medlemmar af ätterna Bagge af Boo, Stuart ooh Slätte, men
ingen son och ätten fortplantades af hans farbroder Harald Knutsson till Stora
Bjurum i Klefva socken af Västergötland.
Han var riddare och Svea rikes råd och 1490 amiral samt uppräknades 1526
bland de rusttjänstutgörande af adeln i Västergötland med 4 hästar och
bevistade 1527 Västerås herremöte. Var gift med Garin Hansdotter Tott, dotter
till riddaren, riksrådet och lagmannen i Närike Hans Åkesson Tott till Bjurum
i Västergötland och Frötuna i Fellingsbro socken af Örebro län med Kjerstin
Eriksdotter Gyllenstjerna.
Hans son Knut Haraldsson var kammarjunkare hos konung Erik XIV och
blef slagen till riddare vid dennes kröning 1561.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
