- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
95

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9$

skoga församlings bildande, omtalas en viss Lasse och en änka, hustrun Margit
i Degernäs, hvilka tillsammans ägde 1 häst, 1 oxe, 1 stut, 7 kor, 3 kvigor,
1 get, 12 får, och 1 svin samt att de hade två tunnors utsäde. Sedermera
omtalas en länsman Erik Pålsson, som tillöste sig egendomen och förmodligen var
det han, som afyttrade den till Georg Camitz, som ej synes hafva bebodt stället.
Det gick efter honom i arf till hans yngste son Johan, men äfven han bodide där
ej utan hade sin hemvist i Kristinehamn, som ofvan är anfördt.

Hans son Johan Camitz, f. 1720 d. 1779, nämnes såsom den förste
brukspatronen på Degernäs och Öfre Degerfors. Under åren 1742—1749 vistades han
dock vid Nissafors bruk i Mossebo socken i Kronobergs län, hvilket han till en
del ärft efter sin nyligen aflidne fader. Under denna tid förbättrades och
tillökades egendomen och bruket betydligt. I bolag med kammarherre Carl Gustaf
Gyllenhöök, f. 1715 d. 1749, anlade han i Småland ett nytt stångjärnsbruk, som
fick namnet Gyllenfors, men då hans ålderstigna moder, Maria Persdotter Wester,
f. 1681 d. 1761, önskade honom boende närmare sig, lämnade han Småland och
bosatte sig på Degernäs, hvars hufvudjord bebyggdes och or dugdes i hufvudsak
så som stället nu ter sig.

Johan Camitz blef 1751 gift med sin kusin Christina Wivica Wester, f. 1730,
cl. 1790, dotter till Markus Wester, brukspatron på Haddebo, och Anna
Elisabeth Liedberg. I detta äktenskap föddes 7 barn, 4 söner och 3 döttrar. Till
fägnadsbetygelse öfver regementsförändringen den 19 augusti 1772 förärade dessa
n¾akar Karlskoga kyrka dless nuvarande predikstol, som har en så lydande
inskription: "Guds namn till ära och Karlskoga kyrka till prydnad är denna
predikstol förärad af brukspatronen herr Johan Camitz samt dess k. hustru fru
Christina W. Wester på Degernäs. År 1774." De erhöllo sin sista hvilostad
i den s. k. Degernäsgrafven i Karlskoga kyrkas kor med en öfver grafven lagd
kalksten med en lång latinsk inskription.

Äldsta dottern, Maria- Elisabeth, f. 1754, d. 1807, blef gift med
revisionssekreteraren Fredrik Ulrik Troilius, nobil, von Troil n :r 2039.

Den andra dottern, Anna, Christina, f. 1756, d. 1^93, med brukspatronen på
Ölsboda och Laxå Elias Strokirk, den yngsta, Carolina, f. 1757, cl. 1835, med
brukspatronen på Stjärnsund och Skyllberg m. ra. Olof Buren, nobil.
Burenstam n :r 2156.

Fredrik Clril< Troilins var född 1741 i Stockholm och bars till dopet af
drottning Lovisa Ulrika. Han var son till den berömde öfverhof predikanten
och ärkebiskopen Samuel Troilius, som ligger begrafven i egen graf med
minnesvård af marmor i Västerås domkyrka. Själf var Fredrik Ulrik Troilius en
framstående ämbetsman och adlades 1756 jämte sina fem bröder för faderns
förtjänster med namnet von Troil, men. afled barnlös 1810 och slöt själf sin
ättegren.

Enligt gammal sägen skall Ölsboda ursprungligen hetat Berget, sedan Norra
Bodarne och Ölvesboda. Det är beläget vid sjön Stora Björken och vid det
vattendrag som förenar denna med sjön Ölen, invid den så kallade Letstigen
(Lettestigen). Denna stig var fortsättningen af den gamla hufvudvägen från
den förnämsta orten i Närike, Ejrasundsbro (Örebro), till Värmland, som gick
genom Edsbergs och Kvistbro socknar. Efter att i Kvistbro hafva korsat
Svartån, gick vägen, som nu kallades Letstigen (Lettestigen), enär den ej längre var
körväg utan endast en ganska villsam ridväg, där den vägfarande må,ste leta sig
fram, genom en fullkomlig ödemark under flera mil, tills den vid Letälfven nådde
Värmland och åter mötte gammal odlad bygd.

Ölsboda nämnes redan i handlingar från midten af 1500-talet. På 1600-talet
var det en tid anslaget till socknens prästerskap, men fick snart bruksprivilegier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free