Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125-
lyckligare resultat, ty svärfadern in spe skulle hafva yttrat: "att det vore ingen
risk att gifva sitt bifall, ty inom 14 dagar skulle Adlerspare vara hängd".
Spådomen slog fel och bröllopet firades med stor ståt på Gustafsvik i
september 1809 och Adlersparre blef en af rikets herrar, grefve, excellens,
serafimerrid-dare m. m. så småningom.
Redan den 12 mars inryckte västra armén i Örebro och där tillstötte östra
och västra Närikes skvadroner af Lifrementets husarer samt Lif bataljonen af
]S[ärike och Värmlands regemente. Högkvarteret förlades i kommerserådet Broms,
hus som var det förnämsta i staden, och han anställde en stor festmåltid till
dess ära. Liksom förut i Karlstad arresterades landshöfdingen och ränteriets
medel togos i beslag.
Stadens många tullar bevakades noga och all utpassering förbjöds, men det
berättas, att ett ilbud, som var afsändt till konungen af landssekreteraren, lagman
J. M. Cassel, med underrättelse om, hvad som passerat, lyckades smyga sig förbi
alla vakter och öfver isen komma till Glanshammar samt därifrån till Stockholm,
så att budskapet nådde konungen.
Denne hade dock förut fått underrättelse om västra arméens tåg mot
Stockholm af en öfverstelöjtnant vid Skaraborgs regemente och generaladjutant de
Rodais, en fransk emigrant i svensk tjänst hvilken fick som lön för sitt besvär
att han insattes i arrest på högvakten, enär konungen ansåg ryket osannolikt.
Nu blef de Rodais lössläppt och konungen beslöt sig genast för att tillgripa
riksbankens kontanta medel och med sin familj begifva sig till södra armén i Skåne,
och ett inbördes krig syntes till råga på alla andra olyckor stå för dörren. Detta
af värj des dock genom Adlercreutz’ jämte sex andra officerares djärfva handling
att arrestera konungen och revolutionen var genomförd utan blodsutgjutelse.
Befälhafvaren för vakten i Örebro skall hafva varit en kornett von Essen vid
Lifregementets husarer, som för dess bristande vaksamhet erhöll till straff, att
hans yngre kamrater, som då voro i tjänst vid regementet, skulle gå förbi honom
till löjtnants befordran. Flere år efteråt, då denne von Essen var inbjuden till
en större festlighet på Örebro slott, fick han vid sitt inträde i sällskapet syn på
lagman Cassel, hvarpå han genast går rätt fram och tilldelar honom en bastant
örfil, lyckligtvis utan att den gamle mannen häraf tog någon skada.
Efter ett dygns vistelse i Örebro uppbröt avantgardet, som bestod af Lif
batalj ön af Närike och Värmlands regemente samt två skvadroner husarer, mot
Västerås, och Adlersparre medföljde själf detsamma. Följande dag mottog han
en kurir med underrättelse om konungens arrestering och dagen därpå anlände
en order från riksföreståndaren, hertig Karl, att endast hälften af Adlersparres
trupper skulle fortsätta marschen till Stockholm, men han lämnade befallningen
utan afseende och fortsatte med hela styrkan. Samma dag inryckte han i
Västerås, där Västmanlands regemente slöt sig till rörelsen. Här fingo trupperna en
rastedag och därefter anträddes marschen åkande, ej mindre är 1,105 hästar voro
uppbådade. Den 21 på aftonen anlände de till Barkar by gästgifvaregård och
följande dag skedde intåget i Stockholm, efter en grundlig förplägnad vid Haga>
så att det var klent beställdt med nykterheten. Äfvenledes voro kläder och
munderingar hårdt slitna och trasiga, så att truppen företedde ej någon synnerligen
imponerande anblick, men den hälsades med stort jubel af Stockholms invånare.
Inkvarteringen skedde på Norrmalm och Adlersparre togf sitt högkvarter
i nuvarande Vetenskapsakademiens hus. Nu började en tid af fester och
lustbarheter, ty vederbörande voro angelägna om att hålla såväl befäl som trupp vid
godt mod, ty man fruktade dem, enär upprepade befallningar från regeringen att
Adlersparre ensam jämte några officerare, men utan några trupper skulle, infinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
