- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
164

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

verkställde Mortier en allmän framryckning från sin förläggning mot svenska
Pommern. Den svenska hären under befäl af fältmarskalken von Essen sökte
göra motstånd men tvangs att retirera. Härunder lyckades Cardell, som förde
befälet öfver ett detaschement, hvari hans ridande artilleri ingick, att med
detsamma vid Teschenhagen uppehålla fienden och skydda svenska styrkans återtåg
och samling i Stralsund, som nu inneslöts och började belägras af fransmännen.
En tid därefter förstörde Cardell de fientliga batterierna på Eugen, hvarigenom
härens förbindelse med Sverige återställdes.

Krigslyckan var dock under 1807 års kampanj vid ett par tillfällen ogunstig
mot Cardell. Under Stralsunds belägring gjordes flera gånger utfall af den
svenska garnisonen, ehuru i allmänhet med föga framgång. Vid ett sådant tillfälle,
nämligen den 14 mars, förde Cardell befälet öfver utfalls-detaschementet, hvilket
utgjordes af c :a 1,300 man. Afsikten med företaget var att genom rekognoscering
med våld söka utröna fransmännens ställningar och befästningsanordningar på
fästningens norra sida, den s. k. Knieper-fronten. Han rycker fram utan att möta något
•motstånd och dirigerar sina trupper mot en större redutt med en eldlinie af
om-krin 400 fot samt en vallgraf af 12 fots djup och 20 fots bottenbredd. Den syntes
vara besatt, men det oaktadt utan någon rekognoscering eller undersökning går
Cardell med hela sin styrka till anfall. När denna nådde främre kanten af
vallgrafven reser sig fransmännen upp från vallkrönet och aflossar på detta korta
håll från hela eldfronten en mördande salva med fruktansvärd verkan. De
anfallande kastade sig snabbt ner i grafven och sökte fortast möjligt klättra upp på
den andra sidan. Denna var emellertid hal som is och det befanns omöjligt att
komma upp. Under tiden hade fransmännen rusat fram på bröstvärnet och
afgåfvo salva på salva i den tätt hopade och sammangyttrade anfallskolonnen. Under
den värsta villervallan fick Cardell, som äfven befann sig i grafven, rapport om,
att en stark fientlig kolonn framryckte i hans rygg. Nu blef det endast fråga om
att retirera och att söka komma ur det farliga läget. Det lyckades, men under stor
manspillan bland de svenska trupperna. Cardell själf tung och ovig var nära att
blifva fången under sina fåfänga försök att taga sig upp ur grafven, men räddades
i sista stund af en behjärtad underofficer, fältväbeln vid Elfsborgs regemente
Göran Lénberg, som lyckades draga upp honom.

Återtåget var förenadt med stora förluster af befäl och trupp för den svenska
styrkan, som till större delen gick förlorad under denna illa planlagda och ledda
strid.

Vid det allmänna stora utfallet, som därefter företogs den 1 april, syntes allt
till en början arta sig lyckligt för de svenska vapnen, men efter några dagar togo
fransmännen till offensiven och trängde den svenska styrkan tillbaka öfver Anclam
och Peenef loden. Öfverste Cardell, som förde befälet på den yttersta vänstra
flygeln, blef kringränd och afskuren från återtåget till svenska Pommern. Men ehuru
häftigt förföljd och på alla sidor omgifven af en öfverlägsen fiende banade han sig
väg till YckermÜnde, bemäktigade sig där liggande fartyg och lyckades öfv-er
Frische-Haff föra större delen af sitt detaschement till Stralsund. Arriärgardet.
däribland två skvadroner af Mörnerska husarerna (nuvarande kronprinsens
husarer) under befäl af major Ridderstolpe, måste dock uppoffras och blef tillfångataget*.

Det var först under 1813 års fälttåg, som Cardell kom i tillfälle att tillfullo
ådagalägga sitt vapens öfverlägsenhet samt sin egen krigareduglighet och djärfhefc.

Vid Grossbeeren bidrog svenska artilleriet under hans befäl väsentligt till att
hindra fransmännen från att kringgå preussarnes högra flygel, ett sålunda
synnerligen viktigt moment af striden .

I slaget vid Dennewitz sökte preussiska armékårens högra flygel förgäfves
genombryta fransmännens tätt slutna karréer. Cardell erhöll då order att med sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free