Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
han blef kapten för ett af honom själf uppsatt kompani vid von
Hintzenstern-ska infanteribataljonen i Pommern och då denna någon tid därefter upplöstes,
transporterades han som kapten till det Psilanderhjelmska regementet.
En stark inneboende håg drog honom dock till artilleriet och 1792 ingick
han som informationskapten vid den svenska artilleribataljon¾ som var förlagd
i Pommern, i Stralsund. Vid denna tid var svenska artilleriets nivå ej hög. Det
var föråldradt och otidsenligt samt hade ej utvecklats och följt med sin tid och
intog ungefär samma ståndpunkt som under Carl XII :s dagar; materialen var
föga rörlig och organisationen gammalmodig. Cardell sökte på allt sätt verka för
af hjälpandet af dessa brister och på hans förslag utfärdade regeringen ]
december 1792 bestämmelser för upprättandet af ett
batteri om 6 kanoner ridande artilleri, det
första i sitt slag och Cardell blef dess chef.
Följande år uppsattes ytterligare ett batteri.
Han öfverflyttade då till Sverige medförande
sitt mönsterbatteri från Stralsund och blef nu
major och brigadchef för det ridande artilleriet.
Till följd af statsverkets tryckta finanser blef
detta nybildade artilleri dock indraget 1797.
Cardell fick då i uppdrag att bestycka
Stralsunds fästning, hvilket han utförde på ett
mycket förtjänstfullt sätt. År 1799 utnämdes han
till öfverstelöjnant på stat vid Vendes artilleri
och 1802 till öfverste i armén samt
generaladjutant. Det ridande artilleriet började nu
äfven att åter uppsättas. Fem år senare blef
han chef för Vendes artilleriregemente.
Som generaladjutant åtföljde Cardell Gustaf
IV Adolf och hans drottning på en sjöresa från
Stralsund, då de natten mellan den 1 och 2
december 1804 ledo skeppsbrott och med möda räddades i en fiskarbåt. Cardell
höll härunder med ena handen drottningen, som skakades af konvulsioner, ofvan
vattnet samt sökte med den andra rädda båtföraren, som höll på att drunkna.
För att få händerna fria nödgades han kasta bort generaladjutantstafven samt
värjan. Härför fick han efteråt af konungen uppbära en skarp tillrättavisning,
enär han i strid mot gällande instruktioner och författningar lämnat dessa
makttecken frivilligt ifrån sig.
Under åren 1802—1806 var Cardell sysselsatt med utarbetandet af en
enhetlig plan, hvilken äfven vann regeringens bifall, för en fullständig reorganisation
af det svenska artilleriet. Det skulle nu fördelas på tvänne kadrer, åkande
och ridande, med olika pjäser till tyngd och anspann och flera viktiga’tidsenliga
förbättringar genomfördes och det svenska artilleriet blef *ett mönster för andra
länders. Under kriget mot Frankrike, hvilket utbröt 1805 som en följd af Gustaf
IV Adolfs halstarriga och vanvettiga utrikespolitik, och fördes med ringa ära
för Sverige, visade sig Cardells verk, det ridande artilleriet, afgjordt öfverlägset
allt annat artilleri, hufvudsakligast genom dess rörlighet.
I det längsta hade Napoleon skonat svenska Pommern i akt och mening att
vinna Gustaf IV Adolf på sm sida, men förgäfves. Slutligen brast Napoleons
tålamod och den mot Pommern afdelade styrkan, cirka 15,000 man under marskalk
Mortiers befäl, beordades att taga till offensiven. Den hade sedan början af
december månad 1806 varit förlagd söder om floden Peene. Den 28 januari 1807
CARL VON CARDELL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
