- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
226

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

nu upplifvades och därför arbetade på, att konungen af Danmark skulle utses.
Därjämte låg liksom i luften tanken på att välja en fransk prins, för att Sverige
sålunda skulle komma i förbund med kejsar Napoleon och med hans bistånd
besegra sina fiender samt återfå sina förlorade länder, särskildt Finland, men något
parti med denna beteckning var ännu ej bildadt.

Den 6 juni 1810 utsändes öfverstelöjtnant August Anckarsvärd till Paris med
svenska regeringens bref till Napoleon för att inhämta hans mening om härtigens
af Augustenborgs eventuella val till tronföljare, och på egen begäran fick
Mörner medfölja som exrakurir. "Hade vederbörande vetat, hvad jag hade i sinnet,
skulle de helt säkert förhindrat min resa’\ säger han själf i sina efterlämnade
anteckningar.

Utan att han därom rådgjort med någon, hade han nämligen beslutat att på
egen hand, med tillhjälp af sina framstående vänner och bekanta i Paris, söka
utforska hvilken af de franska marskalkarne vore den lämpligaste att bestiga
Sveriges tron, om kejsar Napoleon skulle bifalla valet af den, som ansågs passa bäst
samt slutligen om den, som komme i fråga, själf vore hågad att emottaga ett dylikt
erbjudande. Anländ till Paris uppsökte han genast en framstående
fortifikationsofficer vid namn Lapie, med. hvilken han var mycket lierad sedan sin förra vistelse
i Paris, och framlade för honom sin plan. Lapie, hvilken stod Napoleon nära och
var till stor nytta för utforskandet af dennes åsikter och vilja, blef snart vunnen
för planen och föreslog marskalk Bernadotte, prins af Ponte-Corvo.

Nu uppvaktade Mörner marskalken och erbjöd honom på eget bevåg, utan att
ens svenska ministern i Paris, friherre Lagerbjelke, visste något därom,
tronföljden i Sverige. Han invigde nu flera andra personer i saken, däribland
generalkonsul Signeul och general Wrede, och dessa blefvo sedan mäktiga stöd för dess
genomdrifvande. Efter några dagars tvekan och efter täta öfverläggningar med
Mörner och hans anhängare beslöt sig marskalk Bernadotte för att antaga
kandidaturen och Napoleon förklarade, det han ej satte sig emot saken, ehuru han ej
var Bernadotte personligt bevågen.

Den 29 juni afreste Mörner hem, medförande ett bref från general Wrede
till statsminister von Engeström angående dessa förhandlingar, och han anlände
till Stockholm den 12 juli. Af von Engeström blef han mycket onådigt emottagen
och han fick uppbära hårda förebråelser för sitt djärfva och egenmäktiga tilltag.
Hans regementschef, öfverste Lagerbring, fick befallning att arrestera honom på
hans boställe ; till en början hade man rent af ämnat sätta honom på Vaxholms
fästning. Lagerbring var emellertid i hemlighet anhängare af Mörners planer
och han lyckades utverka, det Mörner mot hedersord fick vistas i Uppsala.
Ordern härom lyder sålunda: ’’Kongl. Maj :t har i Nåder befallt, att Lieutenanten
vid Upplands regemente Baron Otto Mörner genast begifver sig till Uppsala och
där förblifver tills vidare order och får sålunda den redan erhållne permissionen att
resa till Örebro för att bevista instundande Riksdag icke begagnas."
Stockholm den 19 Juli 1810.

G. LAGERBRING,
Regementschef.

Denna order återtogs ej förr än den 1 november, på begäran af kronprins Carl
Johan, som denna dag gjorde sitt intåg i Stockholm.

Genom att beröfva Mörner sin riksdagsrätt och ålägga honom bestraffning
begingo vederbörande en lagstridig handling och en öfverträdelse af grundlagen,
enär riksdagsordningen stadgar, det ingen riksdagsman under fredstid kan
hindras att komma till riksdagen och ej heller finnes något lagligt hinder för en
enskild person att föreslå hvem han vill till tronföljare. Man tog dock till
förevändning, att när Mörner medföljt till Paris som extrakurir hade han ett officiellt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free