Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
föreläsningarna på Karlberg under följande vinter samt att därefter nästa höst
få gå i fransk krigstjänst under två- år, och han afreste i sådan afsikt i november
1803 till Frankrike.
CARL OTTO MÖRNER.
Redan nu hade en viss spänning
emellertid inträdt mellan svenska regeringen
och Napoleon och Mörner fick
meddelande genom svenske ministern i Paris,
friherre Ehrensvärd, att inträde i franska
armén ej kunde tillåtas och att
äfvenledes inbjudningar till förste konsuln,
Napoleon Bonaparte, ej fingo mottagas.
Mörner misslyckades således att komma
i fransk tjänst, men vistelsen i
Frankrike kom likväl att föra med sig stora
följder. I Paris lyckades han nämligen
att skaffa sig en mängd framstående
och inflytelserika bekantskaper, hvilket
längre fram kom att få mycken
betydelse för utförande af hans planer.
Emellertid blef den politiska ställningen
sådan till slut, genom Gustaf IV Adolfs
fiendskap med Napoleon, att Mörner
måste lämna Paris och återvända hem till
Sverige. Han deltog som stabsadjutant i
pommerska kriget 1807 först hos
general Wrede och sedan hos general Palmfelt och i norska fältslaget 1808 tjänstgjorde
han som adjutant hos brigadchefen, grefve von Schwerin. Därefter
kommenderades han att som adjutant åtfölja den härafdelning, som under general von
Vege-sacks befäl beordrades till Finland. Med utmärkelse deltog han i slaget vid
Orawais, där han svårt sårades af tvänne bajonettstyng i magen samt ett i högra
låret. Han räddades af dåvarande majoren Björnstjerna från att blifva alldeles
massakrerad af ryssarna, men hans svåra blessyrer satte honom ur stånd att längre
delta,ga i fälttåget.
Först fördes han till Umeå och sedan till Uppsala, där han länge låg illa sjuk,
och han blef aldrig så återställd, att han ånyo kunde inträda i militärtjänst.
Erhöll afsked 1810 och blef följande år kapten i armén ; var äfven ledamot af
krigsvetenskapsakademien.
Hvad som gjort Carl Otto Mörner historiskt ryktbar och förskaffat honom
namnet "kungamakarn", är hans åtgöranden för korandet af marskalk Bernadotte,
prins af Ponte-Corvo, till kronprins i Sverige. Detta har Mörner själf skildrat
i en "Kort berättelse om ursprunget till tronföljarvalet i Örebro 1810’’, utgifven
i Stockholm 1829 samt äfven öfversatt till tyska.
Kronprinsen Carl August hade nämligen helt hastigt aflidit på Qvidinge hed
i Skåne, hvilket gaf upphof till rykten om förgiftning och vid hans begrafning
i Stockholm till pöbelupplopp, under hvilka riksmarskalken Axel von Fersen,
hvilken utpekades som anstiftare af förgiftningen, brutalt mördades af den uppretade
folkmassan. Nu blef frågan om val af ny tronföljare aktuell och flera partier med
olika kandidater uppstodo. Det mäktigaste af dessa var det s. k.
Augustenborgska partiet, hvars kandidat var den aflidnes broder Kristian August af
Augustenborg. Dit hörde revolutionspartiet från fjolåre¾ samt konung Carl XIII och
regeringen. Ganska talrika voro Gustavianerna, d. v. s. det parti som önskade prins
Gustaf, den af satte Gustaf IV Adolfs son, förklarad som tronföljare, men de
motarbetades af helt naturliga skäl ytterst energiskt af revolutionspartiet. Slutligen
fanns en grupp, som ansåg lämpligast, att unionen mellan de tre nordiska länderna
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
