- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Andra delen /
72

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

ÄTTEN ENGELBREKTS ÖN

»Ja då», säger Engelbrektson, »låter jag min Rehlin göra clen».

Dermed börjades arbetet å modellerna. I rask följd fortsatte sedan arbetet
med hjelp af ingeniör Engelbrektson, hvilken var synnerligen road af
mekaniskt arbete. Till incluktorsaxel togs 2 rundt prima engelskt gjutstål.
Armaturplåten pressades af plåt som legat på taket å clet några år förut raserade
s. k. »Bromsiska huset» bygdt på 1700-talet och hvilken således inte behöfde
misstänkas vara af martingöt. Den glödgades och lackerades, innan den
hop-skrufvades på armaturaxeln. När armaturaxeln var maskinfärd ig och sålunda
endast lindningen återstod, började en clel svårigheter. Emedan strömsamlaren
var placerad utanför lagret, måste förbinclningstrådarne mellan armaturen och
strömsamlaren gå genom ett 450 m/m långt hål i axeln samt i radielt borrade
hål vid det centrala hålets slut. Senare erfarenhet har bekräftat min då gjorda
upptäckt, att ritarne, d. v. s. konstruktörerna, ha en långt drifven förmåga att
få sina å ritningen inlagda trådar att oskadda läggas i alla, helst omöjliga
krumbugter. Så här också, men svårigheterna äro ju till för att öfvervinnas
och vi öfvervunno dem. Till isolation af tråclrännorna i armaturen ansågo vi,
mångdubbel kalkérväf skulle vara förmånligt. Följden blef, att gamle ingeniör
Wenströms förråd af äldre väfritningar förminskades väsentligt, så att i clen
armaturen svängde sig universalvalsve-rk i broderlig förening med andra verk
och inrättningar. Slutsumman blef, att armaturen blef lindad och höll gjorde
den, hvilket var helt naturligt, då clen var lindad med så kraftiga saker som
valsverk. Magneterna lindades utan svårighet. Nu var maskinen färdig och
insatt på sin plats. Ledningar och lampor af Natcomfs tillverkning uppsatta.
Så blef clet »lysningskalas». Vänner och grannar till ingeniör Engelbrektson
och Jonas Wenström inbjödos att skåda härligheten.

Maskinen igångsattes, men o fasa, den snurrade men lemnade ingen ström!
Vi blefvo nog litet »långa i synen», som nerkingen så vackert uttrycker sig.
Då påminner jag Jonas Wenström om, att vi hade en ledningstråd kopplad till
gasledningsröret. En elektriskt intresserad urmakare hade bedt Wenström att
få försöka, om han genom en enkel ledning ofvan jord samt genom
gasled-ningsrörnätet som returleclning kunde få ström till sin lampa i verkstaden.
Detta hade Wenström glömt och när j or elf örbindn ingen blef bruten, strålade
kvarnen i öfverdådig belysning till stadsbornas förundran.»

När Engelbrektson 1887 lemnade Örebro och bosatte sig i Stockholm var
clet ingalunda för att slå sig i ro och njuta af sitt »otium cum dignitate».
Äfven här var han liflig verksam. Han etablerade viel Liljeholmen en fabrik för
tillverkning af konstgjorda kvarnstenar, men detta företag slog ej väl ut, ty
konkurrensen mecl utlandet på detta område blef öfvermäktiga Af sin g*amle
vän Th. Winborg erhöll han i uppdrag att rita och bygga Palmcrantz & C:o
stora slåttermaskinsfabrik på Löfholmen samt att ombygga Th. Winborg &
C:o ättick- och senapsfabrik. Han var derjemte kontrollant vid åtskilliga
byggnadsföretag, deribland Kungsholms folkskola.

Men aftagande sysselsättning förmådde honom att söka nya arbetsfält.
Han bosatte sig under några år i Mariestad, cler han åt staden uppfört
Marie-stads Valskvarn och Varmbaclhuset. Under dessa år var han medlem af
stadsfullmäktige i Mariestad och mottog äfven andra förtroendeuppdrag. Strax
efter den stora branden derstädes på 1890-talet inköpte och bosatte han sig nå
clen natursköna egendomen Kartene vid foten af Hunneberg i trakten af
Ve-nersborg. Här äktade han och fann sin ålders stöd, senare äfven en öm
vårdarinna, i sin andra hustru Anna Åkerblael, nu bosatt i Mösseberg. I begrepp
att slutföra cle arbeten, som skulle göra Kartene till en mönstergårcl, drabbades
han en vinterdag 1909 af en allvarsam olyckshändelse. Han kom nemligen
åkande på sina egor, då ekipaget plötsligt möttes af en orädd halftam elg, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:54:00 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free