Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket mindre ingå, som den uppenbart syftade att föra Ryssland
ytterligare ett steg framåt emot Vesterhafvet, förutom det, att den stred mot
1826 års gränsfördrag och ett dess tillägg, petersburgsprotokoliet af 1834.
På denna norrmännens berättigade vägran strandade underhandlingarna, och
nu lät Ryssland spärra sin gräns för de norska lapparne med deras
renhjordar. Detta förmådde naturligen den norska regeringen att äfven
anbefalla en gränsspärrning. Att lapparne, huru vana de än voro att liksom
villebrådet jagas från fjäll till fjäll, skulle lida outsägligt af denna
hänsynslösa statskonst, ligger i öppen dag.
Men med detta slut på gränstvisterna skulle tsaren näppeligen nöjt sig,
derest ej de latinska och grekiska religionsbekännarnes tvister i Palestina,
för hvilka han såsom den grekisk-katolska kyrkans skyddsherre i orienten ej
kunde vara likgiltig, afledt hans uppmärksamhet från norden. Balkanhalfön
med dess Dardaneller och Bospor erbjöd den ryska statskonsten vida större
lockelse än den fattiga norska Finmarken med dess torskfiske och
renlafsmar-ker, och sålunda slapp den svensk-norska regeringen undan med ett blott
»gif akt», hvilket hon ock i det följande vederbörligen måste uppmärksamma.
Retad af den hållning, Turkiet under påverkan af Frankrike, hvilket
såsom latinernes skyddsherre förde dessas talan, intog till stridigheterna i
Palestina, framkom tsaren med sin förmätna fordran att erhålla skyddsrätt
öfver alla grekiska kristne i Turkiet (1853). Sultanens vägran att ingå härpå
föranledde kriget, i hvilket de förbundna vestmakterna Frankrike och
England (mars 1854) och sedermera äfven Sardinien stälde sig på Turkiets sida.
Kriget utkämpades förnämligast på halfön Krim, kring den starkt befästa
örlogshamnen Sebastopol, om hvars besittning man stred å ömse sidor med
en hårdnackenhet utan like.
Lifligt var det deltagande, med hvilket man i Sverige följde vexlingarna
i detta krig, och allt efter som underrättelserna ingingo om slagen vid Alma
och Inkerman, om tsar Nikolaus’ död, om Alexander D:s tronbestigning,
om Malakofs stormning och södra Sebastopols slutliga fall, tyckte man sig
andas allt mera fritt, och det var, som om man kände, att den friska
vestan-vinden skingrat det reaktionära qvalm, hvari man lefvat allt sedan 1850.
Men vida större än det deltagande, med hvilket man följde striderna på den
tauriska halfön, var den uppmärksamhet, man fäste vid de förbundnes storartade
sjöexpeditioner till Östersjön och Finska viken 1854 och 1855, af hvilka dock
Bomar8unds eröfring och de rysk-finska hamnarnas och kusternas blockad
voro de enda frukterna; ty vid anblicken af de många engelska och franska
tredäckame låg den tanken nära till hands, att Sverige skulle kunna indragas
i detta krig, och de, som då voro unga, kunde ej undgå att känna, att
hjertat klappade hastigare, att blodet pulserade raskare vid utsigten, att de
svenska fanorna möjligen ännu en gång skulle fladdra från kusterna på andra
sidan Ålands hat
Redan innan vestmakterna atiåtit sitt ultimatum till hofvet i Petersburg,
hade konung Oskar skyndat att utfärda de förenade rikenas neutralitetsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
