Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi hafve ett gemensamt fädernesland, alldenstund
Nordens anda Hr den gamla folkf adren i alla tre rikena v men
borgerligt taladt har dock hvar stam sitt, och hjertligt
taladt hafve vi ett trefaldigt moderssköte, hvarest
modersmålet och allt, hvad som i kärlek innerligast förenar oss
med våra närmaste fränder, måste full rättvisa vederfaras.
Genom fosterbrödraiaget miste vi alltså ingenting, som är
värdt att §ga; men vinne deremot mycket, som vi aldrig
med uteslutande egenkärlek och hätsk afund, utan blott i
vänlig gemensamhet ooh i ädel täflan, kunne komma i
besittning af. Gemensamhetsandan är den, hvilken
måste besjäla oss, lika så mycket för att hvarje stam skall
kunna rätt utveckla och begagna det, som är den
egendomligt, som för att våra afundsmän, när de, i andeligt eller
timligt afseende, utmana Norden till kamp, öfverallt må finna
för sig ett krönt hufvud, som sitter fast i sadeln.
"Jag har således nu den äran att föreslå
folkeligbetens skål i Nordens anda,"
Rådman II. P. Hansen erhöll derefter ordet och
föreslog, under mycket bifall från åhörarnes sida, en skål för
Sveriges land. Magister Monrad, som efter honom
uppträdde på talarestolen, proponerade en skål för det
gamla Norrige. Kandidat M. Nissen från Christiania/
hvilken besvarade d^nna skål, yttrade deri biand annat, att
de hätska insinuationer mot Danska folket, hviika stått att
läsa i åtskilliga norrska tidningar, icke utgått och icke eller
delats af det norrska folket, samt uppmanade samtlige sina
vid festen närvarande landsmän att bestyrka denna hans
ut-sago, hvilket de också ljudeligen och högtideligen gjorde.
Han slutade sitt tal med den önskan, att inga hätska
insinuationer från någondera sidan hädanefter måtte störa den
brödrakärlek, som ständigt borde herrska mellan det
danska och norrska folket..— Magister docens Tham från
Up-sala erhöll derpå ordet och yttrade, att det hade varit en
strid mellan de skandinaviska rikena, en politisk strid, ofta
på lif; och död. Den striden var nu förbi. En annan före^
står, en täflingsstrid i intellektuell, i politisk, i all slags
utveckling, en täilingsstrid, i hvilken det mindre gäller hvem
som är raskast, än hvem som kommer säkrast och bäst till
målet. Till denna strid har Danmark utmanat Sverige; till
denna utmanar Sverige Danmark och Norrige, Detta
måste blifva vår framtid, så vida vi, i nordisk mening,
hoppas någon sådan, och att hoppas på, att eftersträfva, att
verka för en sådan, derom vore ju numera alla Öfverens.
Efter honom yttrade sig Magister Sturzenbecjcer
på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
