- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
168

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

dess kant till något tunnt och hvasst.
Han knackade med flit och hast,
med öfvadt öga, handen qvick,
och verket oförtrutet gick;
för hvarje slag han flintan gaf,
en liten skärfva straxt sprang af;
det tycks en konstig yxa bli,
dess form måhända litet fri
och eggen ojemn här och der,
dock är det säkert, att den skär!

På stugans golf låg rundtorn slängdt
ett flintstensbråte; lösligt sprängdt
i flisor blott och stycken rå
var ett och annat, dock också
der var en färdig arsenal
af flintpils-spetsar utan tal,
af knifvar, hamrar, vig g och kil,
allt i en något enkel stil,
det mesta skäligen rnassift,
men snillrikt nog, fast primitift.

Se kring dig! du står midt uti
en gammal flintstens-industri,
en verkstad, — mästarn känna vi, —
djupt mellan bergen undangömd;
men konsten sjelf, en gång berömd,
för längese’n är död och glömd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free