Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 1. Fosforisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
skulle ligga förborgad; somliga drogo åt österlanden,
andra åt Ossians töckniga fjäll, andra åter direkte upp
åt månen och planeterna. Att man härvid skulle
åtminstone i första hettan spänna bågsträngen så att
skottet gick öfver målet, är naturligt nog, ty den unga
kraften är otålig, är öfverdådig, är excentrisk, och i
sjelfva verket bör ingen menniska undra öfver att
fosforisterna, hvilka hade att bekämpa en så gammal och
fast fotad auktoritet, som Gustaf den Tredjes akademi,
skulle i ett och annat sjelfve gå för långt och slå öfver
på motsatta ytterligheter; snarast är detta blott en
ytterligare orsak till att finna dem intressanta och att
egna dem sin sympathi, nemligen betraktade som ett
slags tragiska offer. Det var ett ridderligt ungmod
hös dessa kämpar, och ett sådant mod måste alltid
värderas; men de voro på visst sätt den litterära
revolutionens »enfans perdus“, de ega derför äfven
billiga anspråk på vårt goda hjerta, och för min del, nu
efteråt — jag ber för dem.
Amadeus Atterbom har af en recensent för
några år sedan blifvit kallad den nya skolans
»tamburmajor, som ständigt gick framför truppen och svängde
sin baton,u medan Palmblad, Hammarsköld och andra
hade det ansvarsfullare kallet att leda de egentliga
operationerna såsom härens fältöfverstar. Det är
visserligen litet elakt, detta yttrande, men är träffande.
Atterbom var nemligen en jemförelsevis föga positif natur
och i allmänhet den minst praktiska menniska i
verlden; äfven han uppträdde väl i Polyfem och Phosphorus
med polemiska skaldestycken, med kritiker och med
fragmenter af en konstfilosofi, det vore dock orätt att
påstå det dessa Atterboms småkrigiska attituder voro
de, som afgjorde bataljen. Men han höll, som lyriker,
med sin turkiska musik kamraterna vid godt mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
