Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 6. Efterklangspoeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadels temligen burleskt, och hans landskapsmålningar
äro i detta afseende af en särdeles betecknande
originalitet. I sin „Marcheroute för Våren “ liknar han April
vid en gammal hållkarl, som skall ut från
gästgifvare-gården och buda opp hästar till Hans Excellence Våren
och dess följe och tross:
„.........dess alla Gracer,
en hop med lärkor och ölfastager,
och nyckelpigor och violister,
och blåa sippor och fosforister,
torndyflar, fjärlar med granna fräs,
och lårar, fulla med tolftums-gräs.
Hvar klippa ren på mustaschen tvålar
och siskan qvittrar och domherrn skrålar,
ren orrar spela och strömmar döna
och hasselpåkarna stå helt gröna.
Fru Frejas spinnrock är satt i vrån,
hon mer ej tvinnar på silfvertrån.41
Detta är utan tvifvel en natur-uppfattning, hvilken,
som sagdt är, går betydligt in på burlesken, och man
finner dylikt i än mera påfallande grad Öfverallt i
Dahlgrens noveller; men mannen hade dock äfven sina
elegiska ögonblick, då han besjöng naturen, blommorna
och lärkorna med ren lyrisk känsla, och man behöfver
ej gå längre, än till den herrliga sången:
„Våren är kommen 5 på sina kransar
ängarna binda; himlen är blå!tc
för att öfvertygas om att denna skaldenatur med allt
sitt skämt, ja buffoneri, likväl äfven var mägtig af en
högre, ända till dityrambisk stämning.
För öfrigt har man velat karakterisera Dahlgren
såsom ett slags arabeskmålare i poesien, och man
har uppdragit den åtskilnad mellan honom och Bellman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
