Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u0m kloden rokkes end, dets QKlde
skal stormen dog ej kunne fälde$
som Bauta end de skulle stå,
og vise hvor vort Norge lå!”
“Nordhavet” är en digt, som fradgar i frustande och
dånande daktyier; låt vara att det är skum! det*hela
är likväl af ett slags pittoresk effekt. Det samma kan
sägas om idyllen, som verkligen har någon målerisk
förtjenst, ehuru i en alltför pretiös och storrosig stil.
Buch har utgifvit ett par häften poesier. De tre
profstycken derur, som här lemnas oss, häntyda icke
på något öfver medelmåttan. De äro en i rim behandlad
folksägen, en liten kria öfver årstiderna, och en stump
naturskildring: “Majdagen på fjäldet”, i vårt tycke det
bästa af de tre, ehuru i sjelfva verket blott en variation,
snarlik femhundra andra, på ett bekant favorittema.
Vi hafva ännu ett par namn, som i anthologien sluta
sig härtill, M. B, Landstad och N. N. Dahl. Den förre
skall ha skrifvit en mängd psalmer, hvaraf här är
infördt ett prof; dessförutan finna vi af samma hand
ett idylliskt stycke, kalladt “En barndomserinring”,
hjertligt, täckt, och doftande af den norska fjällbygdens
friska aroma. Dahl har blott lemnat ett enda poem,
öfver “Emilie Plater”; det tyckes oss vittna om bättre
vilja, än egentlig poetisk kallelse, och det begynner
sålunda:
„Der går en grasom Demon gjennem livet”, dre.
En man, som till åldern står bland de äldsta i den
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
