Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dessa begge skalder. Man sammanlikne till’exempel
Welhavens sköna digt “Bergens stift”, der han på ett
så intagande enkelt sätt målar oss en norsk natur:
wKjender da de svale,
mörke, kirkestille dale
uden arner, uden sti og navn?
Ved de sorte elve
tårebirke skjälve;
de har nävnt mig alle mine savn! etc. ^tc."
man sammanlikne detta med den halft oratoriska
pretentionen i Wergelands, för öfrigt relatift betraktadt ganska
läsbara stycke: “Norges natur”! Man ställe i en
annan genre vid hvartannat Welhavens ypperliga poem:
“Byens Kirkegård” och Wergelands “Kirkegårdsfred”!
Begge dessa digter äro reflekterande; men huru olika
behandlade af de begge skalderna! Läs det sistnämnda
med dess temligen kallt demonstrerande djupsinnighet,
som måske vill vara sublim, men här och der blir
vä-sendtligen platt, läs åter i Welhavens stycke till
exempel den lilla rörande skildringen af den sörjande
ungmön, hvilken nyss lekte som barn i drömmarnas Eden,
men nu vid sina kärastes grafvar plötsligen har
“nåetbe-tragtningens stund”! stackars flicka — utropar han med
en nästan victor-hugoisk inspiration, — “din himmel
kan aldrig igen varda ljus, skyarna sänka sig med
vinterlig fasa:
“havde du blott, som den sörgende lille,
endiut et vårglimt blandt skyernes vrimmel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
