Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
— “Allt, Riddare! sig likt från år till år,
och som ett kloster är Hotel Isaure!
Den gamla frun sig stänger ständigt inne,
med natt och dunkel öfver själ och sinne,
ej vansinne, men djup melankoli,
som, så det sägs, allt mörkare tycks bli;
hon heldst vill ingen se, med ingen tala,
hon vill ha tyst omkring sig som en graf,
hon tål ej ljuset och vet knappast af
den milda sommarluft, oss himlen gaf
att som en balsam själ och kropp hugsvala.
Det enda väsen, fru Isaure fördrar,
är dottern, — o ni säkert henne minnes! —*
Clémence! — och dotter mera öm ej finnes,
men stackars ädla jungfru, hvilka dar!“
“Clémence, — det vackra barnet, ni har rätt*
en ståtlig ungmö nu, jag gissar lätt!
Om henne äfven något mig berätta!
som gamla minnen fängslar mig allt detta.“
— “Ack, nådig herre! ni i sanning här
af mig det rent omöjliga begär;
hur skulle jag, en gammal man, väl våga,
att henne skildra, tolka hennes pris?
en trubadur det kunde möjligtvis
med diktens konst och med ungdomlig låga.
Hon är en guddom! — Lika god, som skön!
from, ädla herre! som en engels bön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
