Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon jemkade en smula här på kroppen,
tog handsken af och räckte högst charmant
sin hand från vagnsdörrn, vinkande helt sakta:
“kom hit, mitt barn, att jag får dig betrakta!“
Fram trädde flickan, — så ett steg tillbaka,
en reverens med älskvärd modesti;
och Nåden sågs sig åter framåt maka,
full utaf huld, förtrolig bonhommie,
hon ungmön klappade på kind och haka:
“Och detta, o! är lilla Anne Marie!“
— “Ja, detta är, — tillbaka åter steg hon, —
den lilla Anne Marie.“ Och dermed neg hon.
Se der hvad allt den unga flickan sade!
och likväl var det ensamt i sitt slag,
ty hon en melodi i orden lade
af obeskrifligt tjusande behag;
ej Mozart ens, ej Haydn noter hade
för dessa tonfall utan konstens lag,
det vibrationer är, som endast finnas
på själens strängaspel, — ett barns, en qvinnas.
En märkte det, — om ej just vår grefvinna;
hon yttrade blott skälmskt: “Jag hoppas vill,
att när du skall stå brud, mig, som väninna,
du dock på förhand säger vackert till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
