Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Tog du hans Ögons matta blick på orden,
du skulle trott vid graf vens rand han gick,
men såg vid munnen du de dystra dragen,
han tycktes dig direkt ur mullen tagen.
lian, förr så intressant och animerad,
nu utaf inre hemlig smärta tärd,
blaserad, kors- och tvärs- och durch-blaserad,
tyst skridande som en begrafningsfärd,
i förtid trött, men mägta resignerad,
mekaniskt gapande på all vår verld!
Sannt! Femton år förändra ett och annat,
Herr Walter det till öfverflöd besannat.
— Just sådan, båd till själen och till dragen,
för tillfället blott dubbelt blek i hyn,
med vagnen i en backe sönderslagen
han hittades en dag, — en guds försyn!
—-och blef behörigen tillvaratagen
utaf en menskovän, som sänd ur skyn.
— uHvad ser jag? — Walter? Du ej mer mig känner?
vi voro dock som pojkar såta vänner.“
“IIjelm!“ — “Riktigt. Nå, det kan sig sällsamt foga!
Det är väl tjugo år se’n, — fort de gå! —
vi ykiljdes åt, att hvar för sig, du! knoga
i lifvets backar, — det är mer än så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
