- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
255

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste skrufva af en hel del muttrar.
Under tiden släpptes från maskinrummet
vatten i pannan för att dränka godset, hvilket
likväl ej lyckades.

Klagande emigranter. Emigranter
från Skandinavien och Storbrittanien hafva,
skrifves till Skånska Aftonbladet, inför
Bostons öfverrätt, Superior Court, väckt åtal
mot Allan-Linien, med hvars båt Prussian
de blifvit förda öfver Atlanten. I
anklagelsen heter det, att de tvärt emot afgifna
löften erhållit dålig och rutten föda, kött
och fisk voro ruttna, brödet halfbakadt,
kaffet och téet liknade diskvatten,
dricksvattnet var odrickbart, kondenseradt från
saltvatten. Och denna mat bestod blott i
miniatyrportioner. Vidare klagas öfver
orenlighet i bäddar, vistelseplatser och så illa
uppsatta britsar, att de nedfallit,
hvarigenom en emigrant blifvift skadad för hela
sitt lif.

Prussian är bygd 1869 och har
hufvudsakligen användts till att öfverföra boskap
till England.

Städernas allmänna
hypotekskassa hade i torsdags i förra veckan
bolagsstämma i Stockholm under
ordförandeskap af häradshöfding Frans Berglöf.

Den ymniga penningtillgången har
orsakat att de nya, ouppsägbara lånens belopp
under år 1887 uppgått till allenast 711,673
kr. mot 1,595,685 kr. under år 1886. Hela
lånebeloppet är 17,166,000 kr., af hvilket
14,242,000 kr. äro oguldna.

Bolagets obligationsskuld minskades i
fjol med 155 tusen kronor till 25,407,000
kronor.

Öfverskottet på rörelsen uppgick under
1887 till 50,964 kronor, af hvilka stämman
biföll styrelsens och revisorernas förslag att
utdela 5 prosent å bolagets under 1887
utelöpande grundfondsobligationer samt
reserverade återstoden kr. 8,729. Styrelsen
omvaldes och består af medisinalrådet O. F.
Hallin (ordförande), bankdirektör G. Gihl
(vise ordförande), auditör A. Grenander,
apotekaren L. Kaijser från Karlstad och
landskamrer J. M. Ryding från
Venersborg; och blefvo till styrelsesuppleanter
utsedde direktör A. Gumælius, häradshöfding
Fr. Berglöf, brukspatron J. Wedberg och
konduktör Zander från Norrköping.

Stämman tillsatte en komité at tre
personer att i förening ined styrelsen bereda,
bland annat, frågan om framtida
lånekonvertering. I denna komité invaldes
direktör Gumælius samt häradshöfdingarne
Berglöf och Berg.

Myntfynd. I Sala Allehanda läses:
Dagarne före pingst hittade bergsmannen J.
E. Lindström under harfning å Persdals
egor i närheten af staden ett tjugutal
silfvermynt från tiden 1504—1531. Det
äldsta myntet är en Vesterås-half-örtug från
Svante Sture. Dessutom innehåller fyndet
en Stockholms-half-örtug från Sten Sture
den yngre, två Stockholms-ören från 1522
och 1523 samt en half-örtug från samma
tid; vidare Stockholms-ören af åren 1528,
två varianter 1529, 1530 och 1532, af de
senare 3 stycken, ett Vesterås-öre af 1529
en Stockholms-örtug af 1529 samt två
Stockholms-half-örtugar från 1520-talet.

Explosion i grufva. Då skjutaren
Sven Bom, biträdd af en yngre arbetare,
den 30 maj var sysselsatt nere i Långbans
grufvor med att hälla sprängolja i patroner,
skedde en förfärlig explosion med den
påföljd att de två personerna totalt
söndersplittrades. Lyckligtvis var ingen af de
öfriga arbetarne så nära olycksstället, att
någon erhöll väsentliga skador. Skjutaren
Sven Bom var 46 år och den yngre, Carl
Svensson från Horrsjön, omkring 18 år
gammal, skrifves till N. V. T.

En affär som bär sig. Skånska
sementaktiebolaget hade i torsdags årsstämma
i Lund. Nettovinsten af bolagets
verksamhet under 1887 hade oaktadt betydande
afskrifningar uppgått till kr. 86,070.96. På
styrelsens förslag beslöts dock en utdelning
till aktieegarne af endast fem pros.,
hvarjämte styrelsen bemyndigades gå i
författning om anläggande af en ny sementfabrik
för en kostnad af intill 700,000 kr.

Ny lotsförordning för Danmark.
Den 1 dennes trädde nedanstående
förändring i kraft. Befälhafvare, som önska lots,
hafva att visa: om dagen, nationalflaggan
omgifven med en hvit rand, eller signalen
P. T. (önskar lots), från förtoppen å
handelsfartyg. Om natten en s. k. »bluelight»
hvar 15:e minut, eller blänkfyr med ett klart
hvitt sken hvar 15:e minut öfver relingen.

Åskeld och oväder. Linköping den
4 juni. Åskan, som gått starkt här i
trakten i dag, slog i middags ned å
kronoegendomen Kungsbros vid Roxen ladugård.
Omkring 60 kreatur lära vara innebrända.
Arrendatorn gör antagligen stor förlust.

Linköping s. d. Ladugården nedbrann
totalt inom en kort stund. 62 ras-kor
omkommo; ett trettiotal oxar, kvigor jämte 10
hästar blefvo räddade. Arrendatorn Schultze
hade ladugård och kreatur försäkrade, men
gör dock förlust.

Norrköping s. d. Ett våldsamt oväder med
snöblandadt störtregn och storm utbröt
omkring kl. 7 i morse och fortfor till
middagen, då en häftig åska och skarpa blixtar
utgjorde ovädrets kulmination. Härunder
föll en våldsam hagelskur. Haglen voro af
små hasselnötters storlek. Temperaturen
var under åskbyn + 2 grader.

Breflåda. »Max och Wira». Lindsjö.
Eder skrifvelse är af allt för enskild natur att i
nuvarande ställning offentliggöras. Är den där
»torparhöken» ni omtalar en så närgången lymmel
mot fruntimmer bör han därför kunna lagföras och
straffas. Angif saken hos eder länsman och vi tro
att han icke är en sådan »barbar» att han ej
upptager saken, helst när det gäller att skydda
oskyldiga »dufvor» från »hökens» klor.

Lilla Anna berättar på morgon för lilla Eva hvad
hon drömt:

— Kan du tänka dig, jag drömde, att jag var
hos sockerbagarn och åt två maränger och tre
tårtbitar och konfekt och...

— Nå, jag då — hvad fick jag? afbröt Eva.

— Du var inte med.

Eva sätter till lipen och gråter otröstligt.

Meddelanden fr. allmänheten.

Chin Coube den 1 maj 1888.

Ärade redaktion af Sundsvalls Tidning.
Om plats bedes för nedanstående:

Ännu en gång, med red. tillåtelse hälsar
jag vännerna i det gamla Norrland från
Canada N. W. — En bister vinter ha vi
återigen kastat i glömskans haf i stället för
den bitande — Nordan — smekes nu våra
kinder af milda flägtar med doft från den
i tätt stickad grön matta öfverdragna
Prairien — med sina små hvita blommor, som
i solsken och morgondagg mycket liknar
rimfrost. Vintren har varit sträng,
stormarna förfärliga, dock ej så här i
distriktet som i andra delar af Monitoba.
Trafiken på härvarande bana har gått nästan
regelbundet hela vintren, med några små
hinder af snöstorm och en tågsammanstötning,
dock utan förlust af människolif. Arbetet
i stenkolsgrufvan drifves med en blandning
af Europas alla nationer, mest af Ungrare.

Tre lastade tåg afgå dagligen från
Lethbridge till Dunmore.

Vintren på Prairien är tom och dyster.
En föreställning därom kan näppeligen
göras af någon annan än den som pröfvat den.
Djurverlden är försvunnen, utom den fega
Cayoten som med sitt tjutande fyller
rymden, samt några små räfvar. Men med
vårens inbrytande förvandlas allt som af ett
trollslag. Snön hastigt bortsopad
förvandlas Prairien till ett — haf — hvilket snart
förrinner till de djupare delarna, dit
sjöfogel samlas i massa. Sångfoglarnes antal är
litet, dock gifves det några, som med sina
melodiska toner mycket påminna om
norden i Sverge, men Gud må veta huru väl
lottade vi äro af ett annat sångarslägte som
på ren svenska kallas — mygg —. En
verklig landsplåga! Förliden höst härjade en
Prairie eld som, utbredande sig från
Montana i Förenta Staterna stannade ej förr än
mot Belli och Saskatchewans stränder i
Canada — vi sågo flammorna flera nätter
innan den nådde Chin Coube som den
passerade nattetid. Ett eldhaf i ordets fullaste
betydelse! Jag begär kanhända för
mycket af tidningens spalter, får därför afbryta
med en hälsning till tidningens många
läsare från N. Dahl.

Anhålles om benäget intagande af
följande:

Då undertecknad erfarit att jag blifvit
utpekad såsom varande en af dem, hvilka
skulle leda eller gifva råd till de
möjligvarande eller blifvande arbetsrörelser efter
Ådalen, får jag härmed på det bestämdaste
protestera mot detta hänsynslösa förtal, som
enligt min mening endast tillkommit för att
skada, under ytterligare tillkännagivande
att jag ej haft eller kommer att hafva den
ringaste befattning med arbetarnes
förhållanden uti ofvan antydda fall.

Å den 4 juni 1888. N. Nilsson.

Rullans Varieté-Teater.

Hvarje afton Stor Föreställning
från kl. half 8—11.

Konsert af etablissementets orkester
(bestående af 16 man)
under anförande af Kapellmästare Hammer.

Upptr. af Albert Francis Star Troupe.
Upptr. af Ventriloquisten Herr Nobel.

Söndagen den 10 Juni första upptr. af
Herrar Wills & Caro
(Grotesque Exentriques)
från Victoriateatern i Stockholm.
Entré 75 öre.

Middagskonsert i parken hvarje
dag kl. 2—4.

Strödda underrättelser.

En bisvärm i skägget. Till Motala-
Posten skrifves: Pingstdagen svärmade ett
bisamhälle vid en gård i Vallerstads socken
och begaf sig bort. Egaren följde efter dem
och upptäckte, att de slogo sig ned i en
rishög. Under det han där sysslade med
dem, tog en del af dem sin tillflykt i hans
skägg, och han fann rådligast att med denna
extra skäggprydnad skyndsammast begifva
sig hem, där han oskadd befriades ur sitt
kritiska läge och till på köpet hade sitt
bisamhälle bevaradt.

Ägghvitans helande kraft. För skär-
och brännsår fins det intet snabbare och
kraftigare botemedel än ett öfverdrag af rå
ägghvita. I synnerhet vid brännsår är
ägghvitan att föredraga framför collodium och
har dessutom fördelen att vanligen finnas
lätt till hands. Det är tillträdet af luften,
som åstadkommer inflammation i och
därigenom förvärrar sår, men den hastigt
torkande ägghvitan bildar en hinna, som
hindrar luftens tillträde. Likaså är ägghvitan
ett utmärkt medel mot dysenteri. Vispad
med eller utan socker och nedsväljd på en
gång verkar ägghvitan värmande och
mildrar inflammationen i magen och tarmarne.
Två eller högst tre ägg äro i vanliga fall
tillräckliga för en dag och utgöra då icke
blott medicin, utan äfven en lätt föda af
det slag, patienten vid dylika tillfällen bäst
behöfver.

Europas rikaste furste är kejsaren af
Österrike, ty han besitter fyra hus
(österrikiska herrehuset och underhuset samt
ungerska d:o); därnest kommer drottningen af
England med två hus (öfverhuset och
underhuset) samt konungen af Preussen,
likaledes med två hus, vidare konungarne af
Sverge, Baiern och Italien, hvilka endast
ega två kammare hvardera, samt konungen
af Sachsen hvilken får nöja sig med endast
en kammare; därefter följer i ordningen
kejsaren af Ryssland, hvilken endast har ett
kabinett, därpå sultanen, hvilken får
inskränka sig till en divan, så fursten af Monaco,
hvilken endast har ett grönt bord, och sist
påfven, som blott har en stol.

I Ungern plägar man å offentliga
bygnader hissa den ungerska trikoloren
bredvid dynastiens svart-gula flagga. Det har
väckt ett pinsamt uppseende i hela Ungern,
att generalfälttygmästaren Catty under en
inspektionsresa låtit nedtaga den ungerska
flaggan från kasernerna och påbjudit, att
den habsburgska hädanefter skall hissas
ensam.

Två regeringsförfrågningar angående
denna sak äro redan anmälda i ungerske
riksdagen.

Offentlig park vid Niagarafallet.
Sistlidne torsdag, drottning Victorias
födelsedag, öppnades på kanadensiska sidan af
Niagarafallet en öppen promenadplats, kallad
Drottning Victorias park. Från Clifton
House uppåt floden, en sträcka af två
engelska mil, har en elegant park skapats.
Kvarnarne, de simpla boningshusen och de
ruskiga stränderna — allt detta har fått
gifva vika och lemna rum för allt hvad
parkanläggningens konst förmår skapa vackert
och tilltalande. Hädanefter skola
turisterna icke blott finna sig vida mer belåtna
med sitt besök på platsen än förr varit
fallet utan äfven slippa att bli så uppskörtade
som förr, då afgiften för tillträdet till
parken är mycket måttligt. Anläggningen, som
fullbordats under loppet af ett år, har
kostat 1,800,000 kronor.

En million gulden vill den österrikiske
fabrikanten baron Zeitenberger gifva till
upprättande af ett monument, som skall fira
minnet af kejsar Frans Josefs 40-åriga
regeringsjubileum. Modellen till
monumentet, af Tilgner, är redan färdig. Samtycker
kejsaren, så skall monumentet resas på
platsen framför rådhuset i Wien.

En storartad meningsyttring till
förmån för „home rule“ i Irland hölls i
lördags i Newyork. Man hade till
trängsel samlats i musikaliska akademiens sal dels
för att taga farväl af en känd home rule-
vän, sir Thomas Esmonde, hvilken efter åtta
månaders vistelse i Amerika skulle vända
tillbaka till Europa, och dels för att uttala
sig mot Chamberlains förklaring, afgifven i
ett offentligt tal efter hans hemkomst, att
amerikanarne icke gilla de irländska home
rule-sträfvandena. På biljetterna stod tryckt:
»Newyork tillbakavisar mr Chamberlains
påståenden».

Mötet var besökt af en hel del
framstående män, statsguvernörer, medlemmar af
representanthuset, jurister; och en mängd
andre hade skickat tillslutningsskrifvelser.
Guvernörerna i staterna New-Jersey,
Delaware och Connecticut talade, vidare ett par
öfverdomare m. fl. Allmänna intrycket var,
att mötet grundligen vederlagt
Chamberlains påstående.

Kronostölder i Ryssland. Af en
händelse hafva myndigheterna i Petersburg
kommit följande uppbyggliga affär på spåren.
Sedan åratal tillbaka utkvitterades
kronomedel för byggande af en landsväg från
Kutais till Suchum i Kaukasus. Slutligen
rapporterades, att vägen var färdig, och
slutsumman utkvitterades. Nu visar sig
emellertid, att vägen blifvit bygd blott ett litet
stycke från Kutais och Suchum; för resten
finnes alls ingen väg. Penningarne, som
uppburits härför, äro stulne. Åtta
hufvudsakligen skyldige stå nu för detta streck
inför rätta.

Ett fruktansvärdt vapen. Österrikisk-
ungerska krigsministeriet har inköpt en
uppfinning af en amerikansk elektrotekniker,
Hiram P. Maxim, hvilken lär vara det
förfärligaste, som hittills åstadkommits på
eldvapnens område. Det är en enpipig
gevärskulspruta, som betjänas af tre man.
Uppfinnaren har tillgodogjort sig rekylen
för att därmed förrätta det arbete, som
eljes sker med hand eller häfstänger. Elden
kan afgifvas efter behag antingen långsamt
skott efter skott eller ock automatiskt. I
senare fallet aflossas första skottet med
handen, men därefter arbetar kulsprutan
automatiskt och utslungar med oerhörd
snabbhet så många projektiler, som finnas inlagda
i magasinet, omkring 350 stycken. Då en
man ideligen inlägger nya uppsättningar af
patroner, en annan uttager de tömda
magasinen och en tredje sköter siktningen
och öfvervakar elden, så är det tydligt, att
elden kan pågå utan märkbar paus.
Loppet afkyles genom ett ständigt tillflöde af
vatten, som hindrar det att upphettas mycket
öfver kokpunkten. Vattenförbrukningen är
mycket ringa: en half liter på 1,000 skott.
Vid det offisiela profvet aflossade
kulsprutan 1,000 skott på halfannan minut.
Träffsäkerheten är storartad. Maxim sköt med
kulsprutan på 3—4 sekunder hela sitt namn
i stora, tydliga bokstäfver på måltaflan på
600 stegs afstånd. En terräng, som
bestrykes af detta vapen, är fullkomligt omöjlig
att passera af än så dödsföraktande
trupper. Inom ett ögonblick äro de nedskjutna
till siste man.

Österrikisk-ungerska regeringen låter i år
göra 30 exemplar af detta vapen, hvilka
äro afsedda till försvar af fasta platser,
särskildt Krakau och Przemyzl, där de skola
bestryka grafvarne. Sprutans kaliber sättes
lika med infanteriregementets, eller 8
millimeter, på det att samma slags ammunition
skall kunna begagnas.

Experiment pågå om kulsprutans
användning i fält såsom vapen, bilagdt
kavalleriet.

En tragikomisk scen tilldrog sig tidigt
på morgonen i torsdags i Bryssel. På Rue
de Poinçon gick en liten gosse på väg till
skolan. Då närmade sig en herre, som
talade några vänliga ord till gossen och
gaf honom karameller. Slutligen tog han
den lille i sina armar och aflägsnade sig
med honom. Detta hade dock knappast
skett, innan dörren till ett hus öppnades
och en man rusade ut i blotta linnet. Utan
att bekymra sig om sin mycket lätta drägt,
började han springa efter den herre, som
tagit gossen och ropade af alla krafter: »Tag
fast tjufven, han har stulit mitt barn!»
Herrn med gossen i sina armar började
äfven att springa, och nu började en vild
jagt. Mannen i den lätta drägten mera flög
än sprang och afståndet mellan de båda
blef allt mindre och mindre. Snart insåg
barnaröfvaren, att han ej kunde undkomma,
helst som en mängd personer anslutit sig
till jagten efter honom. I sin förtviflan
lemnade han gossen till den som kommit
honom närmast, för att, sedan han blifvit
befriad sin börda laga så att han kom undan
så fort som möjligt. Han kom emellertid
icke långt, innan han blef anhållen och förd
till närmaste polisstation, under det mannen
i blotta linnet lyckligt slöt sitt barn till sitt
bröst. På polisstationen afgafs nu en
förklaring öfver det besynnerliga uppträdet.
Ett par äkta makar lefva skilda.
Mannen bor i Bryssel vid Rue de Poinçon och
hustrun i en annan belgisk stad. Barnet
hade blifvit tilldömdt mannen, men hustrun
ville gerna ha det, och hon hade hittat på
det enkla medlet att gifva sin svåger i
uppdrag att röfva barnet. Hon hade
förberedt planen och för svågern uppgifvit det
klockslag, då den lille gossen begaf sig i
väg till skolan. Men fadern, som ännu låg
kvar i sängen, hade genom fönstret
observerat hvad som försiggick. Han hade
genast sprungit upp ur sängen och sådan han
befann sig skyndat ut på gatan, där det
lyckades honom att omintetgöra planen att
röfva gossen.

Sjöröfveri i de kinesiska farvattnen.
Enligt underrättelser öfver San Francisco
har i Formosasundet det strandade
ångfartyget Jan Pablo blifvit på det gamla kända
sättet öfverfallet af sjöröfvare. Så snart
fartyget kom på grund församlade sig en
hel svärm dschonker, hvarifrån hundratals
beväpnade kineser stormade upp på däck,
där de funno ett hårdnackadt motstånd i de
med eldvapen och sablar försedda
passagerare och besättning. Tillbakadrifna, satte
röfvarne eld på fartyget, som snart därefter
började sjunka. Då européerna ej kunde
i längden göra kineserna något vidare
motstånd, öfveröste maskinisten röfvarena med
en stor mängd kokande vatten, hvarefter
dessa skyndsamt flydde. Nu foro
passagerarna och besättningen, medförande post
och kontanter, raskt med båtarne i land,
hvarifrån de sågo huru piraterne återvände
till Jan Pablo. Då senare hjälp anlände
var fartyget endast ett utplundradt och
nedbrunnet vrak.

Handel med människoben. En liflig
handel med ben pågår mellan Egypten och
England. Det österrikiska fartyget »Dub»,
som nyligen anlände till Aberdeen från
Alexandria med en last af ben, medförde
emellertid icke blott ben af giraffer,
antiloper och andra djur, utan äfven delar af
människoskeletter. Det har nämligen visat
sig, att de infödde i Sudan göra en affär
af att beröfva massgrafvarne, i hvilka de
i drabbningarne i Sudan stupade engelska
soldaterna blifvit begrafna, deras innehåll.
De från grafvarne röfvade benen afyttras
till köpmän i hamnstäderna, och dessa sälja
dem i sin ordning till europeiska
sjökaptener. De förmalas sedan i Europa till
benmjöl för att därefter användas såsom
gödningsämne.

Telegram t. Sundsvalls Tidning.

Helsingfors den 7 juni. „Juana Nancy“
har i går oskadd inkommit till Gamla
Karleby. Bergningsanspråk göras.

— Ni uppgifver att en af musikanterna på
senaste balen skall ha gifvit er en örfil? Vet ni om det
var någon af violisterna eller pianisterna?

— Det måtte ha varit en pianist — att döma af
det kraftiga anslaget.

Från utlandet.

Irland. Den engelska regeringen har
måttat ett nytt slag mot Irland. Staden
och grefskapet Dublin hafva underkastats
alla tvångslagens bestämmelser. Alldenstund
brottmål enligt denna lag kunna behandlas
inom slutna dörrar, antager man att
regeringen kommit nya sammansvärjningar på
spåren. Till Londons detektiv-polis har från
Amerika ingått rapport att det organiseras
en ny mördarliga. Den kallar sig
»Frivillige» och består till största delen af forna
medlemmar i den bekanta fenierklubben
»Clan-na-Gael», hvilka förbittrats öfver
sistnämda sällskaps overksamhet. I irländsk-
amerikanska tidningar har det redan
anstaltats om insamlingar till det nya partiet.

Det är de »Frivilliges» afsigt att »lägga
England till Irlands fötter» och sprida skräck,
ända tills Englands folk samtycker till
Irlands själfstyrelse. Agenter skola afsändas
till England, och framför allt skall dynamit
frikostigt användas. Londons detektiva
polis har därför också fått mycket att göra.

Denna upptäckt förbittrar icke litet det
salisburyska kabinettets glädje öfver det
påfliga reskriptets verkan på Irlands katolska
presterskap. Därom skrifver Berliner
Tageblatts korrespondent:

»Presterna hafva dragit sig tillbaka från
agitationen, hvarigenom folkmassorna mist
de dem närmast stående anförarne.
Dessutom hafva äfven, såsom en irländsk
parlamentsledamot förklarat i Dublins stadsråd
under dess senaste sammankomst, endast i
en enda krets redan fyra sedan åratal
tillbaka öfvergifna arrendegårdar öfvertagits på
arrende, så att fruktan för den af påfven
såsom omoralisk förklarade boycottningen
måtte hafva försvunnit».

I strid med denna uppgift om det
allmänna tänkesättets förändring står emellertid
korrespondentens senare uppgift att den
påflige delegaten, monsignor Perisco, på grund
af hvars rapport reskriptet utfärdats, skulle
röna ett mycket ovänligt mottagande, om
han nu återkomme till Irland. Ett
vittnesbörd i motsatt riktning är äfven det af
tusentals irländare i dessa dagar besökta
folkmötet i Limerick, på hvilket irländarnes
ledare under mötesdeltagarnes jublande bifall
förklarade att den vördnad och lydnad, de
voro skyldiga påfven i andliga ting, aldrig
skulle sträcka sig till politiska frågor.

Frankrike. Med anledning af de falska
500-francssedlarne berättar en fransk
tidning, som citeras af en korrespondent från
Paris till Posttidningen, följande om en i
Paris bosatt svensk, grefve Ambjörn Sparre:

»Han har i afseende på tillverkningen af
banksedlar uppgjort ett helt system, som är
väl värdt att studera. Och i alla
händelser har grefve Sparre låtit sina ord följas
af handling, ty man försäkrar att vid de
prof, hvilka han verkstält i banken, har han
inför dessa domare kunnat eftergöra sedlar
och bevisat, att ingen af de metoder, som
för närvarande användas, är omöjlig att
eftergöra. Papperet kan med lätthet
fabriceras, gravyren fotograferas, och det blå
trycket, hvilket man ansåg för en garanti,
är alldeles icke en sådan. Hvad
serienumregeringen angår efter det system, banken
använder för att förhemliga
emissionsordningen och föra efteraparne på villospår, så
har man lyckats utgissa nyckeln därtill,
likaväl som man på telegrafen läser
chiffertelegrammer. — Grefve Sparre påstår, att
banken utgår från en falsk princip, då den har
till enda ögonmärke att skydda sig själf i
stället för att den borde tänka på
allmänheten och således i stället för att
hemlighålla kännetecknen på sedlarnes äkthet,
öppet påpeka dessa vid hvarje ny emission.
Han är jämväl öfvertygad, att han
uppfunnit ett fabrikationssätt, som innebär en
verklig garanti och som det blott beror på
banken själf att försöka.

Tyskland. Den officiela »Landes Ztng
für Elsass-Lothringen» meddelar nu
utförligt de tyska passbestämmelserna vid
franska gränsen. Enligt dessa bestämmelser
skall ett af den kejserliga ambassaden i
Paris viseradt pass icke blott fordras af
utländingar, hvilka anlända öfver franska
gränsen, utan dessutom af alla fransmän, som
beträda landet öfver den luxemburgska,
schweiziska eller tyska gränsen och uppehålla sig
öfver 24 timmar på något ställe i landet.
Den för fransmän för ett vistande i Elsass-
Lothringen hittills erforderliga skriftliga
tillåtelsen ersättes alltså hädanefter genom
innehafvandet af ett verkligt pass; för mer
än åtta veckors vistande i landet fordras
dock en särskild tillåtelse af
distriktspresidenten. För personer, som tillhöra franska
armén och marinen, officerare i reserven och
territorialarmén, afskedade officerare och
elever vid militäriskt organiserade skolor samt
för de s. k. emigranterna (personer, som
före värnpligtens uppfyllande hafva förlorat
sina rättigheter som tyska medborgare och
blifvit franska borgare) är innehafvandet af
nämda pass icke tillräckligt för vistandet i
landet; dylika personer skola dessutom, om
de vilja uppehålla sig mer än 24 timmar
på ett ställe i landet, alltid vara försedda
med en speciel tillåtelse, som utfärdas af
vederbörande kretsdirektör eller
polisdirektör. Den förra vistelse-tillåtelsens beviljande
åt franska borgare, hvilka icke ega ett
verkligt pass, kan naturligtvis endast komma i
fråga i afseende å sådana personer, som
komma på en annan väg än öfver franska
gränsen, enär hvarje utländing, som icke är
försedd med pass, tillbakavisas vid gränsen.
Bestämmelsen afser, att göra det möjligt för
fransmän, hvilka anlända öfver den gräns,
som icke är underkastad passtvånget, att i
vigtiga fall kunna erhålla det för vistandet
i landet erforderliga passet.

Tyskar behöfva icke ett af ambassaden i
Paris viseradt pass för att inkomma i
Elsass-Lothringen öfver franska gränsen, men
skola dokumentera sig som tyskar. Som
bevis kan användas hvarje medel, som kan
öfvertyga den kontrollerande embetsmannen
om den resandes tyska nationalitet. För att
undvika uppskof är det lämpligt, att dylika
resande förse sig med ett af någon tysk
myndighet utfärdadt passkort.

Vidare meddelar ett telegram från Paris,
att den tyska ambassaden därstädes icke
omedelbart viserar till Tyskland resande
fransmäns pass, utan endast antecknar
namnen och efter 10 à 14 dagar meddelar, när
passet kan afhemtas. Lösen utgör 12 francs
50 cent., i stället för som förut 1 francs
90 cent.

Ryssland. De senaste inympningarna mot
den sibiriska boskapspesten, hvilka utförts
på etthundra merinofår af dr Gamalea vid
den bakteriologiska stationen i Odessa hafva
— skrifver Daily News korrespondent —
gifvit mycket lofvande resultat. Emellertid
kräfves det åtskillig tid för att bevisa
systemets absoluta pålitlighet. Dr Gamalea
själf försäkrar att han nu icke hyser det
ringaste tvifvel om det allmänna resultatet.
Han anslår ympningskostnaden för stora
hjordar till en penny för hvarje djur.

Huru vigtigt det är att utrota den
sibiriska boskapspesten i Ryssland inses lättast
af det faktum, att under sistlidet år endast
i provinsen Kherson egendomsegarnes
förluster genom denna djursjukdoms
härjningar stego till mer än tre millioner rubel.
Då dr Gamalea och hans kolleger äro fullt
och fast öfvertygade att denna djursjukdom
härleder sig från bakterier, skall Pasteurs
system enligt deras åsigt, användt under
något förändrade förhållanden, till sist visa sig
verksamt.

Många experiment på boskap hafva
redan gjorts, men de som nu skola företagas
på grund af nyligen samt tätt och ofta
gjorda observationer väntas skola gifva mera
positiva resultat. I hela södra Ryssland hafva
den sibiriska samt den vanliga
boskapspesten hittills haft ett ständigt tillhåll, och
dessa djursjukdomars återkomst hvarje år
har utarmat och ruinerat tusentals bönder,
för att icke tala om de oerhörda förluster,
som de stora får- och nötboskaps-
hjordarnes egare hafva lidit.

Militärväsendets fiender, yttrade vid en examen
den examinerade officeren till en af examinanderna,
anse en stående här för en stor olycka. — Kan ni
säga mig, hvad som är en mycket större olycka än
en stående här?

— En här, som springer sin väg, lydde
examinandens svar.

Handel och sjöfart.

Sundsvalls Enskilda banks ställning d.
31 maj 1888.

Tillgångar.

Kassabehållning............................. 1,188,577.19
Grundfondshypotek ...................... 2,990,902.50
Obligationer ............................. 135,554.52
Vexlar inrikes ........... 12,234,668.98
» utrikes ............ 680,021.36 12,914,690.34
Reverser ............................... 6,708,614.34
Kassakreditivräkningen .................. 5,376,945.01
Inventarier ............................... 28,196.97
Saldo af diverse räkningar.............. 1,588,172.35

Kr. 30,931,653.22

Skulder.

Grundfonden ................................. 4,400,000.00
Reserverade medel........................... 939,330.68
Depositionsräkningen .................... 16,971,821.05
Upp- & Afskrifningsräkningen ......... 2,878,793.04
Utelöpande egna banksedlar ............ 3,610,240.00
Postremissvexelräkningen ............... 584,795.81
Saldo af diverse räkningar ............... 1,546,672.64

Kr. 30,931,653.22

Obegagnad sedelutgifningsrätt ......... 1,588,532.50

Medelpads Folkbanks ställning den
31 maj 1888.

Tillgångar:

Diskonträkning .......................... 1,099,612.05
Kassa-kreditivräkning .................. 135,982.95
Inventariers räkning ....................... 1,573.24
Omkostnaders räkning .................. 5,430.02
Fordran å andra räkningar ............. 8,452.00
Kassabehållning ............................ 941.83

Kr. 1,251,992.09

Skulder:

Grundfondens räkning ............ 50,000.00
Reservfondens räkning ........ 50,000.00
Besparingsfondens räkning ....... 30,000.00
Depositionsräkning ............... 751,104.00
Sparkasseräkning .................. 171,755.05
Upp- & Afskrifningsräkning ....... 99,599.61
Andra bankers räkning ........ 65,000.00
Intresse- & Provisionsräkning ... 32,987.29
Postremissvexelräkning .......... 882.14
Outdelade vinstmedel ........... 564.00

Kr. 1,251,992.09

Norrlands Skeppslista.

April 28. Hilda Maria, Lewin, segelkl. t. Hamburg
fr. Cartagena (Nya Granada).

Maj 16. Cæsar, Sundqvist, utkl. t. Stockholm fr.
Newyork.

— 27. Express, Larsen, anl. till Favershavn fr.
Christiania.

— — Harmonie, Lindström, segelkl. t.
Sundsvall fr. Bremerhaven.

— 28. Axel, Carlsson, från Glasgow t.
Sundsvall pass. Köpenhamn.

— 29. Amazon, Nordbäck, anl. t. G:t Yarmouth
fr. Port Pirie via Falmouth.

— — Chili, Sågström, anländ till Gefle fr.
Altona.

— 31. Jupiter, Bjarke. anl. till Liverpool från
Sourabaya.

Juni 1. Weidenhielm, Frånlund, fr. Trapani till
Karlskrona pass. Helsingör.

— — Hudiksvall, Bylund, segelkl. till
Rotterdam fr. Filadelfia.

— 3. Mathilda Christina, Mattsson, fr.
Verkebäck t. England pass. Helsingör.

— 4. Carl, Andersson, segelkl. till Piteå från
Karlshamn.

Afgångna och ankomna fartyg.

Vlie den 29 maj. Alegonda Jacoba. Ebes, gt.
Hernösand.

Antwerpen d. 29 maj. Magnus Huss, Hagelin, gt.
Sundsvall.

London d. 29 maj. Gustaf Vasa, Nilsson, t.
Sundsvall.

— Hvad skall lilla jungfrun ha för något i dag?

— Jag skulle vilja köpa en oxstek för i morgon,
men det skall vara mycket ben i den.

— Mycket ben, hvarför det?

— För jag säljer sedan benen, och de pängar,
jag får in därför, blir min förtjänst.

— 50 —

liggande saker. Men officerns förmåga att
aflocka allt en intressant sida och hans
intelligenta, fast om en mycket starkt utpreglad
sjelfkänsla vitnande blick tilltalade Henning och,
som han lade märke till, äfven Teodora.
Måhända hade hon i denne man funnit en
menniska, som förtjenade att älskas. Emellertid såg
hon ofta öfver till Henning, och deras blickar
möttes.

Efter middagens slut begaf man sig in i gula
salongen, der kaffe, likörer och cigarretter
serverades. Henning stod i begrepp att gå fram
till Teodora för att säga henne några vänliga
ord, men i detsamma steg hon upp, fattade
Geyers arm samt gick med honom in i runda
salongen och bort till det gamla pianot der inne.

— Det må jag säga är att drifva fogligheten
något för långt! yttrade den gamle Helmbusch
temligen högt till sin äldste son. Der går han
sin väg med din vackra kusin, och du står helt
lugnt och ser på!

Den unge mannen svarade skrattande:

— Käre pappa, att rida steeple-chase om en
dam har, så vidt jag vet, aldrig stått på
Helmbuscharnes program, icke ens när man möjligen
har utsigt att komma in som nummer tre.

Den gamle herrn brummade fram ett:
Stackars f—n! — lemnande oafgjordt, om det gälde
sonen eller herr von Geyer. Den sistnämde hade
emellertid öppnat pianot och pröfvat tangenterna.
Det gamla instrumentet hade en svag, harpolik
ton, men han ansåg det mycket väl kunna
begagnas, om man blott valde passande stycken.
En del af de andra gästerna satte sig nu kring
pianot, och officern började spela och sjunga.

— 55 —

tanken, att jag inför Gud och mitt hjerta ännu
är gift, ehuru lagen skilt mig från min älskade
hustru. Ack, hur ofta har jag icke förbannat
min öfverdrifna sjelfkänsla, min stolthet, min
fåfänga, som föranledde mig att bifalla hennes
önskan om ständig skilsmässa! Hon var ett
barn, hon kan förändras, hon kan mogna, ångra
sig, och är jag då bunden vid en annan, så
begår jag en synd med att älska min egen lilla
hustru. Med sorg har jag i dag känt, att jag
i sjelfva verket handlat orätt mot den ädla,
storartadt anlagda flicka, som visat mig sitt
intresse. Visserligen skulle jag kunnat blifva
outsägligt lycklig, så framt jag lärt känna Teodora
före mitt giftermål, men innan min hustru är
helt och hållet förlorad för mig, det vill säga
innan hon gift sig med en annan — hvilket
Gud förbjude! — kan jag icke tänka på någon
förbindelse med en annan. Jag tror, att
Teodora skulle kunna förstå att läka mina sår och,
som sagdt, göra mig till en lycklig menniska.
Men det kan hon också göra som väninna. Jag
vill gerna återvända hit igen, men först sedan
jag talat vid dig, dyra moder.

IV.

Natthimmelns rena ljus silar in genom
fönstren der uppe i den så kallade brudkammaren.
Det drager sig som en hvit slöja öfver kistan,
der de gamla brefven förvaras, öfver de på
väggen hängande porträtten, hvilka se ännu stelare
ut än eljes, öfver sängen, derifrån sömnens

— 54 —

del tror jag, att hela hennes sätt är konstladt
och studeradt. Men det fins allt medel mot
sådant, och hon kan nog ändå bli en förnuftig
hustru.

— En förskräcklig tanke — att uppfostra
sin hustru, isynnerhet när det gäller en sådan
kvinna som Teodora, hvilken kan för mycket af
allt. Nej, må Geyer försöka sin lycka med
henne.

— Tror du väl, han förstår sig på konsten
att uppfostra kvinnor? inföll Henrik skrattande.

Brodern skrattade med.

— För resten undrar jag, om hon tar
baronen, återtog Henrik.

— Det var en fråga! Icke annat jag kunnat
se, är hon hvad ögonblick som helst färdig.

III.

Herr von Geyer sitter ensam, synbarligen i
begrepp att börja ett bref. Ljusskenet från
armstaken faller på hans allvarliga ansigte. Han
stirrar en stund på papperet med hoppressade
läppar och skrifver slutligen:

»Dyra, älskade moder!

Jag har nu lärt känna Teodora Olowström,
om hvilken vi hört så mycket talas. Sedan ett
par dagar vistas vi under samma tak, och till
min blygsel måste jag erkänna, att hon gjort
djupt intryck på mig, och att jag skulle vilja
älska henne och göra henne till min hustru,
så vida jag ej redan vore gift. Ja, kära
mamma, trots allt kan jag icke frigöra mig från den

— 51 —

Han hade en djup, sympatisk röst, som
vibrerade lätt. Var det måhända en följd af
ögonblickets rörelse? Han såg rakt framför sig,
under det Teodora stod vid hans sida. På kort
afstånd ifrån dem befann sig Henning, hans
blick var sänkt, och kring munnen låg ett drag
af den oböjligaste bestämdhet.

Herr von Geyer slutade sitt stycke, en sång
om olycklig kärlek, och tycktes ett ögonblick
försjunken i drömmar. Teodora gaf intet
bifall tillkänna, hvartill sången ej heller syntes
gifva anledning. Hennes blick hvilade med ett
egendomligt uttryck på sångarens vackra ansigte.
Det for en skugga öfver hennes sänkta ögon,
och då hon åter slog upp dem, stod Henning
framför henne.

— God natt, grefvinna!

Hon såg på honom, utan att svara. Hvar
voro väl hennes tankar? Ändtligen sade hon
långsamt:

— God natt, käre herr konsistorialråd.

Han gick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free