Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rullans Varieté-Teater.
Hvarje dag Stor Varietéföreställning.
Nytt!
Uppträdandet af
Svenska Kuplettsångerskan
Fröken Hanna Evertz.
Albert Francis Star Troupe (6 personer).
Herrar Wills & Caro.
Ventriloquisten Herr Nobel.
Kuplettsångaren Herr Berthman.
Nytt!
Entré 75 öre.
Program 10 öre.
Aron Peterson
Sundsvall
försäljer i parti och minut ovilkorligen billigast på platsen, alla till en större
Läder- & Skinnvaruaffär
hörande artiklar. Mottager till berednings alla sorters Hudar & Skinn. Som jag satt
mig i förbindelse med de förnämsta fabriker i in- och utlandet, är jag i tillfälle trotsa
all konkurrens. Order från landsorten expedieras genast. Telefon No 240. (0000)
Stor Fest
Midsommardagen den 24 Juni 1888 kommmer
Logerna »Folkets Lycka» och »Fridsförbundet»
att hålla å Östlonings Åstrand kl. 2 e. m.
Hornmusik af Fagerviks musikkår. Föredrag
hålles af pastor Skog och O. Kjällgren.
Inträdesafgift 35 öre.
Ångaren »Indalen» afgår från Lunne kl. 10 f.
m. Goodtemplarne kring Alnösundet inbjudas
vänligen.
(2152) Festkomitérade.
En ung man med lust och anlag för affärer
erhåller genast plats uti en finare minutaffär
(specialartikel). Den sökande måste ega goda
vitsord om flit, redbarhet och energi.
Egenhändigt skrifna ansökningar, med uppgift om namn
och adress, hittillsvarande sysselsättning, ålder
och referenser, insändas pr post under »H. M.»,
Sundsvall, postrestante. (2151)
En våning om 6 rum och kök
1 tr. upp vettande åt Vängåfvan, samt en större
och en mindre kontors- eller handelslägenhet
uthyres 1 Oktober af
(0000) J. M. Westin.
Potatis.
Utmärkt god Svartsjölandspotatis 5.50 pr
tunna, 95 öre foten, Trädgårdsgatan No 11.
Singers Original-
Symaskiner,
Symaskinstråd,
Symaskinsnålar,
Symaskinsolja,
Symaskinsreparationer
billigast i
Singers Filial,
Östersund. Sundsvall. Hernösand.
F. d. Barthels lokal. (2150)
Sundsvall 21 Juni.
Minneslista
Torsdag 21, kl. 10 f. m., auktion å diverse
lösegendom i gården N:o 30 Norrmalmsgatan.
Fredag 22, före kl. 12 p. d., inställelse i
stufvaren J. O. Jernbergs vid Skönsberg konkurs.
Lördag 23, kl. 10 f. m., auktion å diverse
lösegendom å auktionskammaren.
Måndag 25, kl. 2 e. m., auktion å stället å
hemmanet No 1 i Krigsbyn, Hässjö socken.
Tisdag 26, kl. 5 e. m., auktion å hemmanet N:o 4,
Allsta, i Medelpads folkbanks lokal.
Onsdag 27, kl. 10 f. m., auktion å två kokreatur
och diverse lösegendom samt kl. 12 p. d.
osäkra fordringar.
Torsdag 28, kl. 10—12 f. m., uppförd af arrende
för kronolotter, å drätselkammarens lokal.
Eldsvåda utbröt i dag på morgonen
kl. strax efter 4 hos sockerbagaren J. W.
Rådström — så vidt vi kunnat erfara då
detta skrifves — boende å nedra botten i
skräddaren A. P. Lundqvists gård n:r 19
Trädgårdsgatan härstädes, därifrån elden
helt hastigt spred sig till den i samma
våning boende nykterhetsvärdshusidkerskan
Hanna Olssons rum, så att hela nedra
våningen om en kort stund hemsöktes af elden.
En brandpostkärra kom helt snart till
brandstället och började släckningsarbetet,
hvarigenom elden dock ej kunde förhindras
att igenom trossbotten tränga upp i
våningen en trappa upp, där kassören Alex.
Åkerblad med familj bodde i östra och
urmakare Lindelöf i västra ändan af
våningen. Under tiden hade flera stycken
vattenledningsslangar börjat arbeta, men detta
oaktadt kunde elden ej hindras från att
sprida sig äfven till tredje våningen bebodd
af sjökapten Klas Fresk och åkaren
Brandberg.
Någon vidare spridning erhöll icke elden,
hufvudsakligen genom den stora effekt,
som vattenledningen åstadkom och dels
därigenom att fullkomlig vindstilla rådde. Hela
bygnaden blef emellertid förstörd och de
inneboende fingo helt litet af sin egendom
räddad. Stommen af huset står kvar, ehuru
elden rasat i alla våningarna och å vinden.
Huru elden uppkommit är ännu ej bekant.
Ångbåtssammanstötning. Då
ångaren »Alnö» som afgick från Sundsvall kl.
7 på aftonen i går kommit till Hofvids
ångsåg och lade ut från dess brygga, möttes
den af ångaren »Carlholm», hvilken var på
väg till staden, hvarvid inträffade att
»Carlholm», som skymdes af under lastning
liggande fartyg törnade mot »Alnö»
styrbordssida och inträngde med förstäfven i Alnö
försalong. Enligt hvad oss blifvit berättadt
kunde de båda fartygen icke åtskiljas utan
risk för »Alnö» att sjunka, hvarför båda
fartygen bogserades till Sunds verkstad.
Val till taxeringsnämd för
Sundsvalls stad egde rum inför magistraten i går
på förmiddagen. Till ledamöter valdes hrr
A. P. Sundquist, I. Dehn, Fr. Tengström,
Axel Larsson, C. P. Lindberg, J.
Johanson, N. F. Lagerlöf, G. Strömberg och C.
G. Wickberg. Till suppleanter valdes hrr
Carl Kihlman, H. M. Lyrberg, C. A.
Serander, G. Ferner och Carl Bève.
Telefon. Samtalens antal vid
Sundsvalls telefonstation ha nu mera så ökats,
omkring 3,000 dagligen, att det blifvit
nödvändigt anskaffa nya vexelbord, hvilka torde
inom kort blifva uppsatta. Man hoppas att
härigenom den klagan öfver väntan på svar
från stationen, som nu emellanåt förspörjes
skall upphöra.
Andra klassens beväring afreste
från Sundsvall i går på förmiddagen med
ångare till Sånga lägerplats för fullgörande
af sin värnpligt.
Svea hofrätt har förordnat:
v. häradshöfdingen A. F. C. Anjou att å
urtima ting med Lycksele tingslag
handlägga därvid förekommande ransakningar;
v. häradshöfdingen D. C. F. von
Schulzenheim att från den 1 juli till den 30
september förvalta domareembetet och
handlägga egodelningsmålen i Medelpads östra
domsaga.
Prins Oscar, nämligen ångaren med
detta namn, tillhörande J. A. Enhörnings
sterbhus å Kubikenborg hitkom i söndags och
har nu intagit sina turer emellan Sundsvall
och Hudiksvall, med anlöpande af
mellanliggande stationer. Ångaren, som förra året
hette »Färdig» och uppehöll samma turer
som i år, har i vinter vid Södra varfvet i
Stockholm blifvit fullständigt ombygd och
förstorats både till längd och höjd samt
inredts till en elegant och bekväm
passagerareångare.
Från Indal skrifves till oss den 18
dennes:
Härmed får meddela, att två unge män
härifrån orten, som för omkring en vecka
sedan förde en timmerflotte utför älfven,
ofvanför Bergeforsen varsnade ett djur, till
utseende och rörelser liknande en orm och
af betydlig längd och tjocklek, som kom
simmande mot dem, samt gjorde en lof om
deras flotte och gick sedan före dem utför
forsen. Flottförarne, som berättat
händelsen, äro fullt trovärdige personer och
sedan flera år absolut nyktre, så att man icke
behöfver befara, att den är beroende af
några dille-fantasier hos dem. Det ligger för
öfrigt icke någon osannolikhet i händelsen,
då man ju vet, att dylika varelser blifvit
iakttagna af åtskilliga andra personer;
själfva Lissen såg ju för några år sedan en
dylik i Siljan.
En ovanlig företeelse inom däggdjurens
område kan äfven omtalas härifrån.
Skräddaremästaren Berglunds i Häre get har
nämligen framfödt en killing, som har fyra
»tissar».
Älfven är sedan ett par, tre dagar i starkt
stigande, utan tvifvel förorsakadt af
snösmältning i fjällen. Ångaren »Indalen» gör
snabba och regelbundna turer därå.
Restauration finnes ombord. Maten utmärkt;
men ingen »kaptenens-flaska».
De nya tullarne. Regeringen ha
beslutit, att de nya tullsatserna skola
tillämpas från och med den 1 juli.
Kommerskollegii och generaltullstyrelsens
utlåtande lär hafva föranledt några
ändringar i riksdagens beslut. Vidare lär frågan
om tackjärnstullen m. m. blifvit tills vidare
uppskjuten.
En statskyrkans prest på
frälsningsarméns plattform i Sundsvall — detta
låter otroligt, men är dock sanning.
Frälsningsarméns första »halleluja-bröllop» i
Sundsvall förrättades i söndags å
frälsningsarméns plattform af pastor Arbman inför en
så stor skara åskådare som goodtemplars
sal bekvämt kunde rymma. Kontrahenterne
voro mureriarbetaren Konrad Karlsson och
sömmerskan Karin Ström.
Bruden och brudgummen voro iklädda
arméns uniform, samt buro hvitt skärp, på
hvilket lästes i röda bokstäfver: »Förenade
för lifvet».
Då vigseln försiggått och en vers ur sv.
salmboken sjungits samt hr pastorn hållit ett
lärorikt tal till brudparet, uppmanande dem
att alltid »söka skydd under den högstes
vingar» var den offisiela akten slut och hr
pastorn aflägsnade sig. Under talet hördes
täta bifall från arméns medlemmar medelst
»halleluja», »amen».
Till slut talade flere arméns talare om
äktenskapets pligter och några sånger
sjöngos, hvarefter akten på värdigt sätt syntes
vara afslutad.
Flottningen. Till Svensk
Trävarutidning skrifves den 7 dennes:
Gimån. Ådalen sköljde mellan den 26 maj och
2 juni under växlande vindar. En del
inbomningar på isen hafva gått sönder, dock i mindre grad,
än vanligen varit fallet under föregående år. Isarne
hafva denna vår varit ovanligt fasta och under
brottet gjort åtskilliga skador, förnämligast på
ducd’alber. Så hafva 8 st. sådana afbrutits ofvan Gimåns
gallringsbom, 1 st. i Leringen ofvan Lershufvudet,
4 st. i Norrnordanedesjön och 2 st. i främre
Nordanedesjön.
Flottningen tog sin början strax efter
islossningen och är nu i full gång efter ådalen.
Indalsälfven. Lits distrikt. Under senare delen
af månaden hafva flottningar blifvit verkstälda
efter följande flodområden, nämligen efter
Indalsälfven från Krokom till Näfverede, efter öfre och
nedre Långan, samt efter Hårkan nedom
Grafvarvågsbommen, och hafva största delen af de här under
vintern nedkörda virkespartierna blifvit nedflottade
till Stugu distrikt. Alla sjoarne inom distriktet
hafva till för ett par dagar sedan varit isbelagda.
Stugu distrikt. Från Gesundssjön släppas sedan
den 4 dennes 8,000 klampar i dygnet, och skall
släppningen ökas så mycket som möjligt, så snart
omständigheterna sådant medgifva.
Virkesmängden i Stugu magasinsbom har under de sista
dadagarne hastigt förökats, och torde det ej dröja
länge, innan bommen blir helt och hållet fyld.
Ragunda och Indals distrikter. Flottningen efter
Ammerälfven har sedan medio af månaden pågått
från Öfverammer, Skyttmo och Solbergs
magasinsbommar, och under den sista veckan har äfven
flottningen från Ede kanal kunnat upptagas. Fyrås
och Vikfjärds magasinsbommar hafva under
månaden varit stängda af is. Från Halån inom
Hammerdals socken har en del virke redan
framkommit, men för öfrigt hafva inga flottningar efter
bivattendragen här uppe kunnat påbörjas. Under
nuvarande gynsamma vattenlag går flottningen
utmärkt bra efter denna ådal, och torde sirka 200,000
klampar redan vara nedflottade till Indalsälfven.
Den ungefärliga virkesmängden, som härstädes
under sommaren skall framflottas, beräknas blifva
omkring 364 tusen klampar.
Efter Halån har flottningen pågått sedan den 21
maj, och blifver vattendraget med undantag af
omkring 1,100 klampar, hvilka på grund af ishinder
måste kvarlemnas i Halasjön, under de närmaste
dagarne fullkomligt virkesrent. Den framflottade
virkesmängden beräknas här uppgå till sirka 118,000
klampar. Efter Indalsälfven mellan Gesundssjön
och Berge bom, ligger för närvarande obetydligt
med virke ingrundat.
Bergningsbommarne. Virkessorteringarne vid
Kjäfsta, Svedje, Berge, Raptens och Lillå bommar
samt storflottläggningen vid Löfudden hafva under
de sista dagarne af månaden tagit sin början och
bedrifvas nu med en arbetsstyrka, som
sammanlagt uppgår till sirka 400 man. T. o. m. 2 juni
voro utsorterade vid Kjäfsta bom 2,698 bjälkar, vid
Svedje bom 24,094 samt vid Berge bom 38,131 eller
tillsammans 64,923 klampar.
Vattenståndet i älfven, hvilket för närvarande är
ganska gynsamt för flottningen, har under de sista
dagarnes kalla och blåsiga väderlek börjat att falla
något.
Om dråpet vid Skogs poststation å
postiljon Enoch Östlund har två personer som
åsett tilldragelsen samstämmande berättat:
Den ene, drängen Viberg, att han under resan
hört postiljonerna skämta med hvarandra, men ej
att de varit ovänner. Vid Skog hade Hansson
framtagit revolvern, hvarvid Viberg yttrat: »den där kan
ta’ dön«, hvarpå Hansson svarat: »det skall du få
se det». Viberg tyckte då att Hansson vred om
revolvertunnnan och spände hanen. Därefter hade han
sigtat på Viberg, hvilken då yttrat: »akta er,
Hansson, det kan vara farligt». Skrattande vände sig
då Hansson om, och i samma stund kom Östlund
ut på gården emot honom. Hvad sedermera
passerade, uppgifver Viberg på enahanda sätt som
Hansson själf berättat, nämligen att Hansson
riktat revolvern mot Östlund och sagt: »akta dig,
Östlund, ty nu skjuter jag», hvarpå Östlund skrattande
svarat: »skjut du», och i detsamma affyrades
skottet i ansigtet på Östlund, hvilken genast nedföll död
till marken. Det andra vittnet, drängen N. E.
Höckert, omtalade därjämte, att då Östlund fallit död
till marken, Höckert utropat:
»Hvad i Herrans namn gör Hansson!» hvarpå
denne endast svarat: »ja, det är gjordt nu», men ej
sett på liket förrän cirka 10 minuter efteråt, då
han gick att se det, dock utan att därvid yttra
något.
En turist-led i Vesternorrland.
Till ledning för dem, som möjligen ämna
företaga en turistfärd öfver Viksjö till
Graninge och Ledinge järnvägsstation, lemnas
följande upplysningar i Vesternorrlands
Allehanda:
Såsom lämplig utgångspunkt föreslås Hernösand,
hvarifrån landsväg stryker fram genom bebygda och
natursköna trakter. Strax sedan Hernösand
lemnats ur sigte, har man att färdas genom en nära
fjärdingsvägs lång skogstrakt, ofvanför hvilken den
lilla Bondsjösjön, källan för Hernösands
vattenledning, är belägen. Norr om nämda sjö vidtager
Säbråslätten, ett uppodladt fält å hvars norra 0,5 mil
från staden högt belägna del kyrkan,
biskopsgården, prestgården och skolhuset samtidigt visa sig
för den resande. Sedan man passerat denna trakt,
kommer man kort därpå till en smal men omkring
1 mil lång sjö, kallad Långsjön, efter hvars norra
bugtiga strand landsvägen slingrar sig fram.
Mellan vestra ändan af denna sjö och den bredvid
liggande Brunnesjön, äro Stigsjö kyrka och prestgård
uppförda. Följande norra stranden af sistnämda
sjö, sträcker sig vägen här vidare till den omkring
en half mil från kyrkan belägna gästgifvaregården,
Böhle, en treflig bostad, hvarest den resande mot
ersättning enligt taxa erhåller mat och husrum.
Skjuts erhålles härifrån till Nordanå
gästgifvaregård i Viksjö socken 1,3 mil.
Böhle gätstgifvaregård ligger vid östra ändan af
Gussjön. En half mil ofvanför Böhle utbreder sig
en från flera punkter sevärd och molerisk tafla
bland hvars förnämsta ställen må nämnas:
Skolhuset (i Byn) och krönet af Ulandsbacken.
Från Uland går vägen vidare genom en nära ¾
mil lång skogstrakt, vid hvars slut man kommer
till Nordanå gästgifvaregård. Här har man en
härlig utsigt, öfverträffande hvad man efter denna väg
hittills sett. För närmare betraktande af den
kringliggande nejden är nödigt att man här gör halt.
Skulle de resande ej vilja taga in på denna
gästgifvaregård, så finnes i närheten (tio minuters väg)
en synnerligt vackert belägen herrgård tillhörande
Vestanå bruk, där de resande kunna erhålla logi
och lifsförnödenheter emot cirka 5 à 6 kronor per
dygn.
På 900 fots afstånd härifrån finnes det
beryktade, 273 fot höga Vestanå vattenfall, där den
skummande vattenmassan väldigt dånar, kastande sig
utför den branta bergväggen från den ena
afsattsen till den andra. Å dessa sednare förmärkas ock
s. k. jättegrytor.
Härifrån finnes landsväg 1,8 mil till Villola
skjutsstation. Skjutslegan är den vanliga 1,80 kr. pr mil
utom kärrpengar.
Vägen dit sträcker sig genom en kuperad trakt
och är särdeles angenäm: på ömse sidor omgifven
af den vackraste björkskog, genombruten där och
hvar af barrträd, ömsom löpande fram genom djupa
dalsänkningar, ömsom öfver branta höjder med
pitoreska vyer. Strax nedom Viksjö kyrka fästes
uppmärksamheten på två brant stupande nipor, å
hvilkas toppar gräfningar fordom blifvit gjorda om
midsommarnätterna för sökande efter — som man
trott — fördolda skatter. På ungefär 500 fots
afstånd från dessa nipor, ifrån hvilka man har en
utomordentligt vacker utsigt utöfver den nyss
beskrifna dalsänkningen och den därutanför liggande
Nordanå byn, är Viksjö kyrka belägen 0,5 mil från
Nordanå. Bygd af trä 1792 har kyrkan en
åttkantig, pyramidlik form.
På en sträcka af vid pass 0,2 mil går vägen
härifrån i nordlig riktning till ett ställe kalladt
»skansen» där den kröker sig nästan vinkelrätt mot
väster. Här i närheten ligger en liten sjö, Viksjön,
hvaraf socknens namn tros vara hemtadt.
Nomadiserande finnar skola invid denna sjö ha
nedslagit sina bopålar på 1500-talet, från hvilken tid man
ock räknar socknens ålder. Till skydd för
möjligen anryckande fiender hade dessa nybyggare
utgräft förskansningar — däraf namnet skansen —
efter hvilka fördjupningar ännu kunna skönjas.
Åtskilliga finska benämningar å inom socknen
befintliga byar och lägenheter gifva vid handen, att
ett icke så litet antal bofasta finnar här fordom
funnits. Från Skansen fortsätter vägen genom en
täck och bebygd trakt till Villola där den
egentliga landsvägen slutar. Den resande kan glädja
sig öfver att i denna skjutsstation ha funnit en god
hviloplats där man mot en ersättning af omkring
3 kronor pr dygn får mat och logi. Här finnes ock
att tillgå mot billig afgift pålitliga vägvisare;
sådana äro ock nu behöfliga ty man måste härifrån
tillryggalägga en 0,8 mil lång af barrskog
omgifven gångstig, som slutar vid en sjö kallad
Storvitajervi, vid hvars sydliga strand ett hemman,
Häggåsen kalladt, finnes och hvarifrån vägvisaren från
Villola ombesörjer att de resande blifva rodde
såväl öfver denna som ock öfver en annan sjö
Bostusjön hvilka båda stå i förbindelse med hvarandra
genom ett sund. Detta afstånd beräknas till 0,7
mil. Anländ till slutet af sistnämda sjö är man
framme vid Åkroken, en by, bestående af några
torpargårdar, genom hvilkens inegor en å slingrar
sig i en mängd regelbundna krokar — hvaraf
namnet »Åkroken» uppkommit. En gångstig — 0.7 mil
lång — leder härifrån genom en skog till
Östergraninge by, vackert belägen vid Graningesjön.
I någon af de trefliga bondgårdarne kan man slå
sig i ro till påföljande dag, då man kan i båt
färdas öfver såväl nyssnämda sjö som en med denne
genom ett sund sammanbunden sjö, Hultsjön,
ofvanför hvilken Graninge bruk ligger. För hjälpen
öfver vattnet 1,5 mil begära roddkarlarne
vanligtvis 3 à 4 kronor. Härifrån går i vestlig riktning
en landsväg till Ledinge järnvägsstation.
Afståndet mellan bruket och stationen uppgifves vara
0,5 mil.
Anmärkningar.
Gångstigen från Villola till Östergraninge kan
äfven naturligtvis begagnas som ridväg.
Hjälplig tolk i engelska språket finnes att tillgå
i Viksjö.
Folkmängden i Viksjö ............ 1,300 innevånare
» i Stigsjö ............ 1,850 »
Vägens längd från Hernösand till Ledinge
järnvägsstation:
Till Böhle, (gästgifvareskjuts).................. 2.0 mil
» Nordanå » ................. 1.3 »
» Villola » .................. 1.5 »
» Häggåsen (gående) ........................... 0.8 »
» Åkroken (roende) ............................. 0.7 »
» Graninge bruk (rodd) ........................ 1.5 »
» Ledinge järnvägsstation (skjuts
erhålles antagligen å Graninge bruk emot
vanlig lega).................................... 0.5 »
Summa 9 mil.
Till färden denna väg torde åtgå ungefär 3
dagar.
Ett 20-tal elever vid tekniska
högskolan anträda den 1 juli en färd till
Norrland för att biträda vid undersökningen af
den sirka 30 mil långa
järnvägsanläggningen från trakten af Sollefteå upp till Luleå.
Eleverna, som blifva fördelade på olika
grupper, tillhöra 3:dje och 4:de afdelningen för
väg- och vattenbygnadskonst och stå under
chefskap af öfvesstelöjtnanten, byråchefen i
väg- och vattenbygnadsstyrelsen A. F. Roos.
Studieresan skall räcka omkring 3 månader
eller till den 1 okt.
Dynamitattentat. Luleå den 18 juni.
I går afton vid 7-tiden gjordes attentat på
riksbankens afdelningskontors hus medels
uppkastande af en dynamitpatron på taket.
Takbeklädnaden samt två underliggande
bjälkar splittrades. Rutorna i vindsfönstren
krossades. För öfrigt åstadkoms icke någon skada.
Illgerningsmannen har ej ännu upptäckts.
Eldsvåda och innebrända kreatur.
I måndags morgse nedbrann till grunden
fjärdingsmannen Nils Lydéns i Vestanede,
Håsjö socken, nybygda ladugård, hvarvid tre
kor, en kviga och några småkreatur
innebrändes. Därjämte blef en hel del lösegendom,
däribland Lydéns all vinter- och
sommarkörredskap, lågornas rof. Ingenting var
brandförsäkradt, hvadan egaren gör en
mycket kännbar förlust.
Våld mot länsman. Vid oväsen som
i lördags uppstod å gästgifvaregården i
Färila, öfverfölls länsmannen Nordendahl, då
han ingrep för att afstyra detsamma, samt
fick ena benet afbrutet. Våldsverkaren
häktades.
Till en afsöndringsskola för
vanartiga gossars utackordering hos ordentliga
fosterföräldrar på landsbygden, för att de
där må erhålla uppfostran och undervisning,
har Gefle stads församling anslagit 2,000 à
3,000 kr.
Tjuguåtta år i jorden. År 1860
förlorade fru Malmberg i Nyåker, Enånger,
en guldring, hvilken för några dagar sedan
återfans af en hennes dotter under arbete i
jorden strax intill gården. Ringen har
således efter 28 års frånvaro kommit i
egarinnans händer, meddelar Helsingen.
Till biskop i Göteborgs stift har
blifvit utnämd kyrkoherden i Norrköpings
S:t Olai församling hofpredikanten E. H.
Rohde.
Statsminister Richters frånfälle.
Professor Key Åberg, assisterad af tre
läkare, förrättade i lördags fullständig
obduktion af excellensen Richters lik,
hvarjämte balsamering verkstäldes. När liket
kommer att föras till Inderön, nära
Trondhjem, är ännu icke afgjordt, men skall
bestämmas i familjeråd; till dess förvaras
liket i grafhvalf i Stockholm utan att några
kyrkliga seremonier vidtagas.
Införseln af fläsk till Sverge år 1887
uppgick till 8,032,000 kg. De förnämsta
importorterna voro Göteborg med 2,911,000
kg., Stockholm med 1,970,000 kg.,
gränstullkamrarne mot Norge med 1,486,000 kg.,
samt Norrköping med 242,000 kg. Från
England infördes 2,892,000 kg., från Norge
1,775,000 kg., från Amerika 1,399,000 kg.,
från Danmark 948,000 kg. samt från
Hamburg 621,000 kg.
År 1886 infördes 9,536,000 kg. fläsk till
Sverge.
Utförseln af fläsk från Sverge år 1887
uppgick till 3,127,000 kg. Främst bland
exportorterna kommer Malmö med 1,630,000
kg., därefter Göteborg med 1,400,000 kg.
samt Helsingborg med 55,930 kg. Till
Danmark utfördes 1,661,000 kg., till England
1,235,000 kg., till Frankrike 178,000 kg.
samt till Lübeck 33,000 kg.
Utförseln af fläsk från Sverge år 1886
belöpte sig till 1,588,000 kg.
Råginförseln till Sverge år 1887
uppgick till 154,124,000 kg. Främst bland
importorterna kommer Stockholm med 41,054,000
kg., därefter Malmö med 16,435,000 kg.,
Göteborg med 15,459,000 kg., Norrköping
med 13,564,000 kg., Gefle med 13,504,000
kg. samt Sundsvall med 9,066,000 kg. Från
Ryssland infördes 140,408,000 kg., från
Preussen 10,772,000 och från Finland 1,579,000
kilogram.
År 1886 infördes 130,999,000 kg. råg till
Sverge.
Ålderdomshem för blinda. Raden
af de många ädla välgörenhetsstiftelser, för
hvilka prinsessan Eugeni varit det verkande
initiativet, kommer från och med nästa höst
att ytterligare ökas, nämligen i form af ett
ålderdomshem för blinda. Det är en under
prinsessans protektorat stående syförening i
Stockholm, benämd »De blindas vänner»,
som bringar denna beaktansvärda
välgörenhetsanstalt till stånd. Af tillförordnade
regeringen har föreningen i dagarne fått
tillåtelse att arrendera ett tunnland jord å
Carlbergs egor, å det nu försvunna
Norrbacka och invid Eugeniahemmet.
Ekmanska snickerifabriken levererar den nya
bygnaden. I hemmet intagas endast blinda
kvinnor öfver 70 år.
Platsernas antal blifver till att börja med
endast 4, bland dem en friplats. Annars
betalas pr person 25 öre om dagen eller
kr. 91.25 om året, hvilket ju icke får anses
dyrt. Ansökningar, vederbörligen åtföljda
af prest-, läkare- och kommunal-betyg,
kunna insändas till föreningens sekreterare,
häradshöfding Magnét i Stockholm.
Väderleken och årsväxten. Ystad
den 16 juni: Ett synnerligen välgörande
regn föll i dessa trakter ganska ymnigt
natten till i går och under gårdagen, hvilket
efter de senaste dagarnes starka värme kom
särdeles väl till pass.
— Varberg den 16 juni: Höstrågarne
inom halländska skogsbygden se i år ej
mycket lofvande ut, hvilket troligen har sin
anledning i att de måst uthärda nn lång
och besvärlig vinter. Axskjutningen har
ännu icke börjat och kommer knappast att
ske på en månad efter Eriksmessan, den
vanliga tiden för att rågen går i ax.
Vårsäden ser vacker ut, ehuru den på många
ställen lidit men af nattfrost. Den sista
vårsådden kan nu anses i dessa dagar vara
afslutad. Gräsväxten har betydligt utbildat
sig genom den gynsamma väderlek, som rådt
de senaste dagarne.
— Upsala den 16 juni: Väderleken är
fortfarande ogynsam för växtligheten.
Temperaturen är svalare än önskligt vore och ett
par nätter under loppet af veckan har till
och med frost fallit. Vårsäden har i följd
af den rådande torkan svårt att komma sig
för och företer isynnerhet på den styfvare
jorden ett tynande utseende.
— Enköping den 16 juni: Stark frost
var natten till gårdagen rådande i
Enköpingstrakten. Gräset var så genomfruset,
att det vid beröring gick tvärs af och
trädens blad och blommor hängde slappa och
vissnade, när solens första strålar nådde
dem.
De franska tullagarne måtte vara
öfver höfvan stränga. Svenska konsuln i
Marseille lemnar därpå i sin till
kommerskollegium afgifna årsberättelse ett exempel.
En af besättningen å ett större norskt
fartyg uraktlät att vid visiteringen ombord
framtaga ett parti tobak å sirka 24 kg. som
han hade inlåst i sin hytt. Tobaken
upptäcktes af en tulltjänsteman och sjömannen
blef ålagd att bota 2,500 (två tusen fem
hundra) francs, hvarjämte varan beslagtogs.
Då härtill lägges, att tullmyndigheterna i
nödfall lägga beslag på fartyget tills frågan
fått en tillfredsställande lösning, så torde
det blifva för herrar befälhafvare en sak af
största vigt att söka undvika dylik
försummelse från besättningens sida. Om
befälhafvare ej före ankomsten till hamnen har
upprättat märkrulla med noggrann uppgift
å proviant m. m., i all synnerhet
vidkommande tändsticksförrådet, däraf äfven den
minsta kvantitet bör vara antecknad, så får
han böta betydliga belopp (625 francs), i
förening med förlust af den vara, som
anträffas utan att vara upptecknad; i svårare
fall får han till och med fängelse och
fartyget blir konfiskeradt, meddelar
generalkonsuln i Havre.
Kommerskollegium föranstaltade på
hösten 1886 att en erinran om hvad
befälhafvare hafva att iakttaga vid skeppsfart på
Frankrike blef spikad på alla tullplatser i
riket; men upprepade obehagligheter af
ofven antydda slag tyckas påpeka behofvet
af att ett dylikt »gif akt» finnes ombord å
hvarje till Frankrike destineradt fartyg.
Prokanslern som disciplinär
myndighet. Vid mindre akademiska
konsistoriets sammanträde i tisdags inlemnade
universitetets rektor, professor Sahlin, till
konsistoriet en skrifvelse af följande innehåll:
»Universitetets prokansler har bemyndigat mig
att låta det komma till det mindre konsistoriets
kännedom, att han med anledning af en härvid i
bestyrkt afskrift fogad, till rektorsembetet stäld
och af studeranden af Södermanlands-Nerikes nation
Johan Lilliehöök å föreningen Verdandis vägnar
undertecknad skrifvelse låtit till sig kalla nämde
studerande samt dels enskildt tilltalat honom, dels
offisielt tilldelat honom föreställning och varning
och tillsagt honom att till föreningen Verdandi
framföra den del af föreställningen och varningen,
som borde denna förening meddelas.»
Dagens Nyheter anmärker härom:
»Universitetets prokansler, hr erkebiskop
Sundberg, har, enligt hvad af denna
skrifvelse framgår, offisielt tilldelat ordföranden
i Verdandi hr J. Lilliehöök föreställning och
varning.
Denna underrättelse är egnad att väcka
den allra största öfverraskning.
Universitetens statuter och disciplinära stadgar
föreskrifva i tydliga ordalag, att det är rektor
eller det mindre akademiska konsistoriet som
det tillhör att utöfva den dissiplinära
myndigheten vid universiteten.
Hr prokansleren har sålunda enligt
gällande lag icke kunnat ådöma och utdela det
disciplinära straff, han nu uppgifver sig ha
offisielt tilldelat hr Lilliehöök. Så framt vi
icke redan ha kommit så långt, att
universiteten själfva kunna in casu stifta lag och
tillskapa dömande myndigheter.»
En, som tycker om stryk. I
Karlstadstidningen läses: Det fins i Rudskoga
församling i Värmland en lumpsamlare, som
har passion för stryk, nämligen att själf få,
och det till den grad, att han mot kontant
erkänsla förskaffar sig detta »nöje».
Begärelsen hafver med honom sådan makt, att
ett nyligen af ett par drängar bekommet
storkok stryk, som tvang honom att under
en hel vecka intaga sängen, endast ökat hans
strykgirighet.
En kulla utför Grådafallet. Karis
Mats Anderssons hustru i Gröntuf, Gagnefs
socken, skulle, roende i en eka, begifva sig
öfver Dalälfven ofvan Grådafallet från
Gagnef till Djura. Kommen nära stranden
hindrades hon af flytande timmer att komma i
land, hvarvid farkosten fattades af det starka
strömdraget och fördes emot fallet, i hvars
närhet den fastnade å en »timmerlänsa». På
stranden stående personer tillropade henne
att vara stilla och vänta till dess hjälp hunne
anskaffas, men — vare sig hon af forsens
brus hindrades att uppfatta tillropen eller
missförstod dem — hon sökte och lyckades
äfven komma loss, men med den påföljd,
att det i svindlande fart bar i väg utför.
Vid fallets andra »afsats» slungades
farkosten öfver ända, och rodderskan gjorde
likaledes en lustfärd för att därefter hamna
i forsen, af hvilken hon, märkvärdigt nog,
på ett afstånd af 800 à 1,000 alnar från
fallets början lyckligt och välbehållen
fördes till stranden, där hon lyckades få tag i
en buske och såmedels räddade sig från en,
som det syntes oundviklig död, säger Falu
länstidning.
Järnimporten och de väntade
tullarne. Vid Näfvekvarn ligger en större
engelsk ångare om 1,000 tons under lossning.
Den innehar full last af till större delen
engelskt tackjärn; resten stenkol och kokes.
Till Näfvekvarn har förut i år inkommit
ytterligare ett fartyg, lastadt med tackjärn,
hvarjämte flere väntas, hvadan man
kommer att få sitt förråd häraf för flere år fyldt.
Den stora järnimporten är en följd af de
väntade tullarne, säger Norrk. T.
Qvickroten eller det s. k. "qveket"
(Tritieum repens) är, som bekant, ett
allmänt ogräs på våra åkrar samt där
synnerligen svårt att utrota. Visserligen kan
man få se stora massor af detta ogräs
upplockade, men — lagda jämte åkern, hvaraf
följden blifvit, att den med stort besvär
dittransporterade växten på nytt spridt sig
öfver fälten från högarne å åkerskanten.
Det bör därför vara synnerligen
glädjande för landtbrukarne att erfara, säger Smål.
Alleh., att Munksjö pappersbruk ämnar
anställa försök med att i sin fabrikation
använda den på åkern onyttiga växten, som
innehåller stor rikedom på fibrer.
Om en oljebrand meddelar
Eskilstuna-Posten ur ett enskildt bref från Amerika
följande berättelse: Destillationsfabriken ligger
litet utom staden (Oil City i Pennsylvanien)
och där finnas en hel mängd stora cisterner
för att förvara den råa bergoljan; många af
dem rymma 35,000 kbf. En af de största
oljereservoarerna antändes af blixten, och
fattade en annan eld genom hettan från den
första. Då jag kom på en half (eng.) mils
afstånd, såg jag oljan brinna på vattnet
(cisternerna byggas för det mesta omkring
någon liten vik) och jag visste då, att
järnsisternen börjat smälta och att en del af
oljan runnit ut. Då den flöt ned för
strömmen, antände den allt i sin väg, och till och
med stenarne i viken sprängdes sönder med
en förfärlig knall. Jag såg själfva vattnet
koka och uppstiga som ånga midt ibland de
tjocka, svarta rökmolnen. Allt folket i
granskapet höll på att flytta ut ur sina hus, i
händelse elden skulle sprida sig till de
öfriga cisternerna.
Sosialistskräddaren Aug. Palm,
som för närvarande sitter å Långholmen,
har där mottagit stämning till Vika, Knifva
och Hosjö tingslags häradsrätt i Dalarne för
att där svara i två mål, som mot honom
anhängiggjorts, emedan han hållit föredrag
utan förut skedd anmälan.
Drunknade. Jönköping den 18 juni.
Under segling å Vettern i går middag
mellan kl. 1 och 2 stjälpte nära staden för
häftig nordanstorm med regn en mindre båt
med sex män, hvarvid alla kommo i
vattnet och två drunknade. Dessa voro 29-årige
brandmästaren Emil Landin och omkring
40-årige slagtaremästaron A. Svensson, som
efterlemnar hustru och två barn. Liken
hafva hittats genom draggning och
hemfördes i morse.
En skolhistoria med reflexioner.
Göteborgs Handelstidning innehåller
följande uppsats:
I Göteborgsbladet »Nyheterna» läste man
en berättelse, hvilken vi tvekat att återgifva,
enär vi ansett det vara omöjligt, att något
sådant kunnat förekomma i våra folkskolor.
Då emellertid uppgiften ej blifvit motsagd,
utan vi fastmer funnit den bekräftad,
meddela vi här nedan »Nyheternas» berättelse,
uttalande vår erkänsla till tidningens
redaktion, som uppdagat och undersökt det
föreliggande fallet.
Berättelsen är följande:
»Det var fredagen den 18 sistlidne maj på f. m.
I Haga skolhus på Skansgatan skulle läraren J.
L. Malmborg i andra klassen upphöra en
katekesläxa. Fritiof Hogström uppmanades då att
uppläsa, hvad Jesus i yttersta domen skulle säga till
de otrogna. Detta kunde han icke, emedan han
»icke kom ihåg styckets början». Härför blef han
befald att gå till väggen, den s. k. skamvrån, och
ställa sig. Tre andra gossar fingo snart af samma
orsak göra honom sällshap.
Men det var icke nog med denna aga. Ty när
rasten sedan kom fingo de lemna »skamvrån» för
att erhålla den egentliga bestraffningen. Af en
promenadkäpp — således icke med rottingen —
erhöll nu en hvar två, tre eller fyra slag. Fritiof
Hogström erhöll två på högra höften, hvarefter han
fick gå ut i korridoren. Den följande timmen
intog han åter sin bänkplats och satt där till
följande rast.
Då kunde han med möda gå ut på skolgården,
men måste där stödja sig mot ett träd. Med lika
stor svårighet gick han sedan in i skolsalen. Men
kl. 12 måste en kamrat hjälpa honom ned för
trapporna och ut på gatan.
Här stödde han sig mot ett staket. Anmärkas
bör kanske att den elfvaårige gossen, som är lång
och mager, var alldeles frisk och färdig, då han
gick till skolan.
Han släpade sig emellertid fram till staketets
slut, hvarest han blef liggande. Om en stund kom
det dock hjälp, då han blef nedburen i en källare
i närheten och en stund därefter forsled till sitt
hem.
Distriktets läkare, d:r Rabe, eftersändes genast.
Till en början ville han ingenting ordinera, ty han
ansåg det icke vara så farligt. Men omsider gjorde
han det på moderns trägna begäran. Han skulle,
sade han, »ordininera en engelsk medisin, som
hjälper för alla göteborgare».
Denna användes, men gossen blef snarare sämre
än bättre. Då vände modern sig till d:r Kjellgren,
hvilken ansåg faran vara så stor, att gossen med
skyndsamhet borde forslas till Sahlgrenska
sjukhuset.
Så skedde äfven på onsdagen därpå. Ett
gipsbandage lades här omkring höften och magen ned
till högra foten. Den 4 dennes fick han komma
till sitt hem, hvarest han nu med sitt bandage får
ligga orörlig till den 14, då han åter skall till
sjukhuset.
Gossen såg ytterst medtagen ut och jämrar sig
särskildt under sömnen.»
»Så lyder i korthet, tillägger »Nyheterrna», denna
bedröfliga historia. Den fattiga moderns sorg är
naturligtvis stor, ty hon vet icke om gossen vid
uppstigandet från sjukbädden kan bli frisk och
färdig eller icke. Dessutom måste hon nu försaka
sitt arbete (hon är månglerska på torget) för att
vaka öfver sitt barn. Och måhända gossen kan få
vandra genom lifvet som en krympling, blott
därför att han icke nog hastigt kunde rabbla upp ett
katekesstycke.»
G.H.T. säger:
Ja, historien är i sanning bedröflig ur
flere synpunkter, nämligen ur misshandlingens,
skoldisiplinens och —
kristendomsundervisningens.
Den förstnämda är den som nu närmast
föreligger, men de senare böra ej häller
förbises.
Här voro, enligt berättelsen, ej mindre än
fyra gossar, som agades med två till fyra
slag af lärarens käpp, hvilka träffade den
sedermera insjuknade på höften. Och det
lärer ej vara första gången läraren nyttjat
denna bestraffningsmetod, hvarför man sökt
en mildrande omständighet i hans häftiga
lynne, som han har svårt att tygla. »Men
en lärare får helt enkelt icke vara så svag,
att han till den grad förifrar sig», erinrar
med fog »Nyheternas» red:n, tilläggande:
»Och det åligger skolinspektören att vaka
däröfver, att dylika förseelser icke upprepas».
Skollagen föreskrifver i detta afseende:
»Vid tillrättavisning och bestraffning af
lärjunges förseelser, bör han (läraren) fästa
afseende å den felandes ålder och sinnesart
och förfara med lugn besinning och
kärleksfullt allvar».
Mot denna föreskrift har läraren
uppenbart förbrutit sig på ett i sanning
upprörande sätt.
»Förseelsen», hvartill aldrig bör hänföras
oförmågan att minnas en läxa, utan
olydnad o. d., borde här icke blifvit föremål för
någon som hälst kroppslig aga, än mindre
sådan med en käpp.
En lärare, som så förbiser lagens bud
och sitt kalls uppgift, gör rättast i att så
snart som möjligt välja annan lefnadsbana,
än den, som utom andra egenskaper,
enligt skollagen, af honom fordrar, att han
skall »ega den stadga i karaktären och den
foglighet i lynnet, som ungdomens ledning
kräfver».
Ersättning för gossens lidande, särdeles
om han däraf får men för lifvet, kan
modern visserligen åstadkomma genom sakens
dragande inför domstol. Men det är ej
endast därom det nu är fråga, utan ock om
skolans bästa, och det är detta
folkskoleinspektören har att särskildt uppmärksamma. Är
det förhållandet, att den ifrågavarande
läraren förut gjort sig skyldig till enahanda
förseelse som nu, och icke låtit sig rätta,
så bör han icke längre få utsättas för
frestelsen att gifva luft åt sitt häftiga lynne.
Kan det verkligen höra till folkskolans
disciplin, att lärjungar ställas i skamvrå, då
de ej kunnat sin lexa, för att från
skamvrån underkastas ny bestraffning?
Skamvrån är såsom skolstraff längesedan
utdömd, och detta på goda skäl. Den
framkallar ingalunda blygsel, utan verkar
gemenligen motsatsen, eller oförskämdhet.
Känner icke folkskolan till
anmärkningsböcker? Dessa höra dock, rätt använde,
till de disciplinära medel, som, lämpa sig
bäst för en skola. Men eljest ligger det
bästa medlet i en allvarlig lärares
förmaning, hvilken bör återverka ej blott på den
för tillfället skyldige, utan på alla
närvarande. För det uppenbara trotset och
okynnet må kroppsaga kunna gifvas, men detta
borde då hälst öfverlämnas åt föräldrarne,
eller af läraren endast göras med deras
medgifvande, och i allt fall endast i en
annan lärares närvaro.
Förmågan att upprätthålla dissiplin är en
egenskap, utan hvilken ingen borde få vara
lärare. Den som har denna egenskap styr
och leder barnen i sin klass utan synnerlig
ansträngning och utan kraftyttringar, vare
sig i bannor eller andra straffmedel. För
den som saknar honom, hjälper hvarken
skamvrå eller promenadkäppar.
Vilkoret för all bestraffning är, att där
föreligger en verklig förseelse. Fördenskull
måste läraren hafva väl undersökt saken,
innan han dömer. Nu kan visserligen
okunnighet rörande en lexa bero på
försumlighet, men den kan också hafva andra
orsaker. Har den lärare, hvarom nu är fråga,
undersökt detta, innan han skickade de fyra
gossarne till skamvrån? Och har
folkskoleinspektören undersökt, om läraren så
handlat?
Man må ej glömma, att en orättvis
bestraffning ligger länge i barnets minne,
såsom ett svårt sår.
Och nu till kristendomsundervisningen.
Hör det verkligen till vår folkskolas
föreskrifter, att barnen skola ur minnet
uppläsa — eller »rabbla», att tala med
Nyheterna — sådana stycken som Jesu ord till
de otrogna i yttersta domen? I Luthers
lilla katekes förekomma de ju icke, och det
är ju till denna utanläsningen nu skulle vara
inskränkt?
Det är ju något förfärligt, att sådana djupt
gripande ord skola föreläggas elfva års barn
till utanläsning, på hvilken de stappla,
emedan de »icke komma i håg styckets början.»
Vi hafva aldrig kunnat föreställa oss, att
kristendomundervisningen finge så bedrifvas
i Göteborgs folkskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
