Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
sköter jag själv. Hör Ester det, jag sköter dem
själv.
Hon stirrade på honom.
— Jag fattar inget av dehära, sade hon. Vad har
jag gjort förslag? Kunde jag veta att han inte tålde
att man brydde honom och nämnde giftermål. Han
som jämt sjunger om: lilla Anna, du blir min brud ?
— Ja, det var lilla Anna det, sade han. Men säg
mig nu, varför Ester ville jag skulle gifta mig med
farmor? Han förstod att hon inte anat det
förflutna, då hon nämnt det namnet. Lilla Ester, det
bästa med henne var nästan, att hon inte alls var
född det året 1902.
— För att Skörd inte skulle komma åt och gifta
sig med nån annan, svarade Ester lågt.
Daniel brast i skratt. Nu var han inte ond på
Ester längre. Hon hade inte blivit trött på honom,
tvärtom. Hon ville bara vara säker om att inte lilla
Anna på Askenäs blev hans brud.
— Det är bara en enda flicka jag vill ha i hela
Gammalrödja, och hon är för ung, sade han.
Ester förstod hans mening. — Om det är
Maj-Britt, så blir det nog lite drytt, sade hon muntert,
men jag tar gärna in Skörd som måg i huset.
När hon kom in med vattnet, satt Lennart där
med bägge barnen på knät.
— De skrek, sade han, så jag hörde det ända
ner i hålet.
— Farliga väl att du hör så bra ibland, sade Ester.
Skörd hade förlåtit Ester helt och hållet, men inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
