Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
att jag aldrig tackat henne för att hon låg på
mossarna kring Växjö och skavde ihop tranbär åt mig
den våren då hans pojke där — han gjorde en gest
bortåt Daniel — nyss var död, och då hon måtte
varit djupt ner i helvetet efter vad jag kan förstå.
Nej, nej, gråt inte, Maria, nu ka vi gå in i kyrkan
och sjunga Hosianna, var i sin bänk!
De växlade icke många flera ord, men genom
deras handslag gingo starka floder av evig vänskap
och delaktighet. De buro båda avskedet med sig
som något på en gång smärtsamt och högtidligt in
i kyrkan, något som blandade sig i församlingens
välkomnande och jublande hälsning: "Höjen, I
portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar,
att Ärones konung må draga därin."
Men sedan väcktes de båda två var på sitt håll
ur sin stämning av ett slag i ansiktet. Det hände
då gudstjänsten var över, och folket satt kvar för
att höra kungörelserna.
Samme präst som nyss förkunnat att "jorden är
Herrens och vad däruppå är, jordens krets och de
som bo därpå" stod nu strax efter på samma
predikstol och uppmanade bönderna att begära licens till
att lägga ut fosformos åt kråkorna. Ja, övrigheten
var så ivrig att den utlovade gratis handledning i
sättet att tillaga de giftiga betena och lägga ut dem
till kråkornas fördärv.
Medan folket strömmade ut, talades icke ett ord
om att göra portarna höga och vägarna breda och
resa Guds banér inför folken. Nej, man grälade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
