Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Mor sa ingenting.
— Alltid får Skörd någon som vårar färdigt,
sade Lennart klenmodigare. Och jag kan väl få
komma hem till er, mor, med lite tvätt och lagning
och sånt?
Han sade detta, emedan det lättade att tänka på
att även han hade möjligheter. Men också för att
han ville att mor skulle egga honom till uthållighet.
Han ville höra från hennes mun, att han måste
framhärda med sin brunn, med sitt tålamod, med
vårarbetet. Han ville ha besked om att han skulle
vara trofast mot den trolösa, så bleve till slut allt
bra.
Men Maria hjälpte honom ej. Hon sade bara:
— Ja, visst får du ta hem tvätten till mig. I det
ögonblicket kände Lennart, att det inte alltid duger
för en man att gå till mor. Ty mor kan ha sina
svaga, trötta, klenmodiga ögonblick hon med. Hans
barnsliga, fullkomliga, fordrande tillit till mor
försvann. Därmed gick han in i den vuxne mannens
värld. Han såg på mor med nya ögon. Hon var
liten och halt och gammal och vit i ansiktet. Mor
hade alltid varit ett läkeblad, hon var ett trasigt
läkeblad nu.
Ka och han undrade ett ögonblick vad de skulle
göra med henne.
— Skörd har förstås tagit märren, just som jag
kunde behövt henne för att köra heih mor.
Lennart följde mor bort till stora landsvägen och
talade inte mera om sitt utan frågade om hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
