Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
svagt och motsägande, och Maria skulle nu ge ett
bättre.
— Varför vill lärarinnan icke ut med språket?
Vill hon inte hjälpa till att fånga en så nedrig
människa ?
— Det finns inga nedriga människor!
Då förstod han att hon var illa sjuk.
När han anmälde detta i Korpagården, lagade den
snälla nämndemansmor genast till en soppa för att
gå på sjukbesök. När hon var färdig och begav sig
av, mötte hon Maria. Hon var avfallen, yr i huvudet
och svag på benen men hade intet val än att ge sig
i väg till Skördatorp i alla fall.
Ty det är ju klart, att när möllaren, som suttit
sysslolös hela dagen och låtit dagens ljus och
vattnets kraft rinna bort, äntligen fram mot kvällningen
sedan vattnet sjunkit i kvarndammen, får syn på
alla säckarna med säd som skall malas, då störtar
han i väg för att tillvarataga den sista flyende
minuten av ljus och kraft. Då släpar han med
övermänsklig styrka in sädessäckarna, då fäller han
dammluckan och sätter hjulet i gång.
När Maria hunnit fram till den sjuka punkten i
själva märgen av sin varelse, den feghet inför livet,
ur vilken alla dess nederlag läto sig förklaras, då
skedde den slutliga uppgörelsen med lärarinnan i
Åskefälla skolhus. Med detta var denna person
avklarad, hon var sådan och det vore förmätet av
henne att kräva en mening i sitt lidande, ett
sammanhang och en belöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
