Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
"Skall jag gå till Daniels grav nu?" undrade hon,
men slog det ur hågen. Hon måste ju till
Skördatorp och få Lennart i tal, få Skörd i tal, erbjuda
sig att flytta till Skördatorp, se till om den olyckan
kunde avvändas att Lennart bleve av med sitt hem
och sitt arbete.
Hon gick ner dit för andra gången, men
fortfarande var ingen hemma. Hon gick nu runt huset
och såg in i köket, där hon såg två högar av disk,
den ena Lennarts förstås och den andra Daniels.
De hade blivit öppna fiender tydligen. Hon satte
sig under päronträdet att vänta och var så
försjunken i bekymmer och planer, att hon först
långsamt blev medveten om en oro, ett buller, en klagan
i närheten.
Till slut fattade hon att det var djuren. Det var
kreaturens suckan som kom från ladugården.
Lennart hade gått och lämnat sina djur, lämnat dem
bundna i ladugården!
Hon skyndade dit.
Rassel av kedjor, stampningar, suckan och
rå-mande, missnöje, lukt, vantrevnad, vanmakt,
övergivenhet mötte henne. De klavbundna nöten kastade
sig oroligt i sina kedjor, småkräken grälade
inbördes. Alla voro smutsiga, nersmorda och svultna.
"Det är kreaturens högeliga åstundan att bliva
fria från förgängelsens träldom."
Maria var inte van vid ladugårdsarbete numera,
men aldrig låg väl en uppgift mera klar än här.
Maria tog sig för att stilla djuren, och bara de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
