Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
i södra och mellersta Sverige vanligast antages vara en »tryffel».
Den bär därför ock i våra populära »svampböcker» namnet
»rottryffel», under det att Tuberaceæ, Elaphomycetaceæ och
Hgmeno-gastraceæ kallas »äkta» (eller »ärke-), »hjort-» och »falsktryfflar.»
Rätteligen torde ock Cenococcaceæ hafva bort upptagas i bihanget,
men att så ej skett, må ursäktas af min önskan att kraftigare fästa
uppmärksamhet på dess dithörande art, för att dennas verkliga
natur måtte ändtligen blifva utredd.
Första vetenskapliga bearbetningen af dessa svampar lämnade
C. Vittadini 1831 i det för sin tid synnerligen framstående arbetet
Monographia Tuberacearum.1 Som dock detta behandlade endast de
i Italien funna arterna, var det inflytande, som detsamma utöfvade
på dessa svampars studium här i norden ganska ringa, men desto
kraftigare manade L. R. och Ch. Tulasnes ståtliga arbete Fi in g i
hypogæi (1851) till ifrigare efterspaningar äfven i vårt land, fastän
man på förhand kunde vara förvissad, att resultatet häraf skulle
blifva ganska ringa. Redan för 50 år sedan började jag därför att
härpå rikta min uppmärksamhet, och sedan har jag, vid sidan af
andra, mera tidkräfvande arbeten, fortsatt härmed. Det under denna
tid hos oss uppblomstrade intresset för ätliga svampars
insamlande och användande vållade ock, att i våra tidningar då ocli då
började förekomma uppgifter om anträffade »tryfflar», och det
lyckades mig att i de flesta fall få dessa mig tillsända för
granskning. Detta gaf mig anledning att 1887 i tidningarna införa en till
allmänheten ställd uppmaning att till mig insända exemplar af
dylika svampar, och ett högst betydligt antal personer hafva ock
välvilligt efterkommit denna min begäran. Visserligen erhöllos ej
härigenom många arter, men däremot vanns en vidgad
kännedom om deras geografiska utbredning inom landet, liksom ock en
och annan rekryt för vår flora anträffades. Till alla dem, som på
detta sätt bistått mig — deras stora antal förbjuder mig att här
uppräkna dem —, anhåller jag härmed få betyga min uppriktiga
tacksamhet.
Att ännu fler arter kunna anträffas i Sverige, särskildt dess
sydligare landskap (Skåne, Öland och Gotland), är min bestämda
öfvertygelse. Till ledning för efterspaningarna har jag ansett det
vara lämpligt att utsträcka min framställning äfven till hvad man
1 Den häri lämnade släktbegränsningen ligger till grund för framställningen i Fr.
Scan. p. 251 och S. Veg. Scand. II p. 435—38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
