Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
kunde förvaras på grund af stank, som var så intensiv, att den
inträngde i rum, som voro skilda genom fyra stängda dörrar. Själf
har både jag och andra företrädesvis lagt märke till den frappanta,
starka, ej oangenäma lukt af någon slags gammal ost, som sprides
af den torkade svampen, och som ännu i dag efter 22 års
förvaring i glasburk med löst liggande lock å botaniska museet är
kraftig och oförändrad. — Svampens under vissa stadier starka lukt
kan f. ö. tjäna till en god vägledning vid dess eftersökande. Äfven
vissa djurarter blifva därigenom satta i tillfälle att anträffa denna
deras delikatess; särskildt har man hos oss funnit detta vara
förhållandet med getter och får.
Obs. 1. Bland de inom vårt florområde anträffade »äkta
tryfflarna» är denna den enda, som kan äga någon betydelse såsom
ätlig eller snarare såsom krydda, hvarför ock »Sljärnhofs-» eller
»hvit-tryffeln» finnes upptagen i våra för den stora allmänheten afsedda
»svampböcker» och andra populära skrifter. Att dess smak kan
vara mycket olika, framgår af dess olikartade lukt; helst bör den
fullbildade, ännu ej i ruttning öfvergående svampen användas. Är
flerestädes i Europa högt skattad, särskildt i Oberschlesien, där den
benämnes »Kaiserpilz» och »Weisse Trüffel».
Obs. 2. Då denna första gången i Östergötland anträffats,
lämnades underrättelse därom af E. Fries genom en i Vet. Akad:s
Förh. 1855 s. 139 införd liten uppsats: Om en i Sverige funnen
art af Tryffel. Härvid begicks emellertid det misstaget, att den där
benämndes Tuber niveum Desf. eller Terfez niveum, hvilka namn
sedan i Fr. Sv. ätl. sv. p. 53 utbyttes mot synonymet Terfezia
Leo-ms Tul. Misstaget är lätt förklarligt, då både yttre utseendet och
sporerna äro hos bägge arterna i allt väsentligt öfverensstämmande.
Ett riktigare namn påvisades först af M. A. Lindblad (jfr Tidn. f.
trädg. 1882 s. 7l) vara Choiromyces meandriformis Vitt.
Obs. 3. Att denna art är den, som 1827 anträffades af A. E.
Lindblom och af E. Fbies fick namnet Mylitta venosa,2 med
diagnosen: alba, maculis fructificantibus venoso-contortis,8 är otvif-
1 Figuren är, såsom ock angifves, där lånad ur Tul Hyp. tab. VII f. V och
föreställer alltså i själfva verket T. Leonis.
2 Släktet Mylitta beskrefs först 1825 i Syst. orb. veg. p. 154 med M.
Pseudo-acacice såsom typ.
3 Jfr ock Fr. S. V. Sc. II p. 436, där äfven angifves öfverensstämmelsen med
Vitt. Tub. t. II f. 1 (d. v. s. Ch. meandriformis). I Lindbloms bref till E. Fries
28/8 1829 heter det: »inuti ådrigt marmorerad, utan några märkliga rotfibrer. Den
växer i en lerig, något sank jord bland alar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
