Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(84)
Parmefia intestiniformis (Villars) Acharius
funnen i Stockholmstrakten.
I Svensk botanisk tidskrift, I (1907), ss. 336—341, lämnade jag en kort
redogörelse för de i Stockholmstrakten förekommande Parmelia-arterna
af undersläktet Hypogymnia. Under förliden sommar gjorde jag ett
fynd, som i någon mån kompletterar denna framställning; här
anträffades nämligen på Ormingelandet på Värmdön en fjärde hithörande art,
Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. Alldeles oväntad var visserligen icke
förekomsten af denna växt på låglandet så långt söderut, men ett
omnämnande synes mig dock fyndet förtjäna.
I Th. M. Fries’ Lichenographia scandinavica (s. 119), där arten
upptages under det något yngre namnet P. encausta (Sm.) Ach., uppgifves
rörande utbredningen: »In saxis rupibusque alpium montiumque altiorum
siccis ventosis, neque similia loca regionum supra mare minus
elevata-rum omnino fugiens.» Till de antydda fyndorterna i låglandet i Sverige
höra Ånimskog och Skållerud i Dalsland (J. Hulting) — lokaliteter,
som dock ligga skäligen högt — samt Halmbyboda i Uppland och ön
Jungfrun i Kalmarsund (M. M. Floderus). I Finland var arten redan
då anträffad så långt söderut som på Åland (E. Nylander).
I P. J. Hellboms »Norrlands lafvar» (1884), s. 39, uppgifves
ifrågavarande art vara »tämligen allmän i fjälltrakterna, utom hvilka den
förekommer här och där i skogstrakten samt på bergen vid hafskusten.»
Någon uppgift om dess förekomst i de båda sydligaste landskapen,
Gästrikland och Hälsingland, föreligga dock icke. Rörande artens
uppträdande i Dalsland säger J. IIulting i »Dalslands lafvar» (1900), s. 40, att
den är »tämligen vanlig på de högre bergen.» — Dessa äro de enda
uppgifter, jag lyckats finna i litteraturen, hvilka komplettera de
ofvannämnda af Th. M. Fries lämnade.
På Värmdön anträffades växten på en tämligen solöppen, mot öster
eller nordost svagt sluttande klippa strax till vänster om högsta
punkten på vägen, som leder från Rensätra gärd fill Kummelnäs, på omkring
40 meters höjd öfver hafvet. Den förekom på en inskränkt lokalitet
ganska ymnigt, men endast i sterita exemplar, närmast hänförliga till
f. encausta (Sm.) Wainio. I dess sällskap uppträdde Parmelia centrifuga
(L.) Ach., P. stygia (L.) Ach., Cetraria commixta (Nyl.) Th. Fr.,
Gyro-phora hyperborea Ach., Rhizocarpon badioatrum (Floerke) Th. Fr.
m. fi.
Sedan Kummelnäs och Rensätra nu kommit i händerna på ett
konsortium, som har för afsikt att stycka egendomarna i villatomter, kan
nog denna fyndort anses vara starkt hotad. Det är dock mycket
antagligt, att växten förekommer äfven annorstädes på platåerna på
Ormingelandet. För den, som sysslar med fanerogamer, förefaller denna del
af Värmdön otvifvelaktigt föga inbjudande, särskildt sådan den ter sig
från segelleden ut till Vaxholm. De magra, hedartade bergplatåerna
med sina martallar hafva nog också icke mycket att erbjuda i
fanero-gamväg. Dalgångarna med sina ekar, lindar, lönnar och andra löfträd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
