Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Ute på de centrala delarna blir något S/j/iagnum-samhälle den
för-sumpande formationen. Dessa båda hydrofytsamfund utveckla sig
åt sidorna, det förra genom att fylla det lägre, ringformiga partiet,
det senare genom att från något (antagligen ej allt för litet) centrum
sprida sig åt periferien, litt jämförelsevis tidigt skede af denna för.
sumpning framställes (skematiskt) på profil 4 (Talla III). Så
småningom börja försumpningsformationerna mötas på några ställen.
Sphagnum rår i den strid, som nu uppstår mellan dem. Därtill liar
den föröfrigt alla betingelser: den högre ståndpunkten vid anfallet,
hvilket gör att den kan »vältra ut> öfver kärret, ett större
oberoende af horisontalplanet samt större tillväxthastighet. En
öfver-gångs- och depressions/.on bildas, innehållande representanter för
båda de olika sumpsamhällena och dessutom några egna arter. På
detta stadium befann sig mossen, då utdikningen afbröt dess vidare
utveckling (prolil 5, Talla IV).
Kärrområdenas utveckling är i grunden densamma, ehuru
betydligt mindre komplicerad. Sjön igenväxer här mera omedelbart.
Redan från början, d. v. s. från den tid, då densamma afsnördes
från hafvet, är bäckenet här mindre djupt. Det behöfs därför
betydligt mindre medverkande omständigheter för att resultatet skall
blifva detsamma: igenväxning och det forna sjöområdets betäckande
med skog. Hvilka växtformationer som här förmedlat öfvergången,
är jag ej i stånd att exakt afgöra. De ha ej kvarlämnat aflagringar
af någon betydande mäktighet. Sjöns djup inom dessa områden
har blott uppgått till omkring en meter, under det att densamma
inom högmosseområdet varit minst dubbelt så djup.
Om moränbäckenets sannolika stora djup ute under mossen har
i det föregående talats. En följd af detta blir, att gränslagret mellan
den marina leran och gyttjorna kommer att ligga fullkomligt
horisontellt. Gyttjeanhopningarna åter bilda en kupol, visserligen föga
utpräglad, men dock till sina verkningar synnerligen effektfull. På
grund däraf att det xerofila växtsamhället, skogen, följer tämligen
tätt på (le hydrofila kärrsamhällena, kommer gyttjekupolens höjning
i midten att äfven under skogsskedet göra sig gällande. Den skog,
som kläder högmosseområdet, får sålunda sina högsta partier i
centrum, under det en sänka förefinnes rundt omkring. Skogen lämnar
efter sig betydligt mindre mäktiga torfaflagringar än öfriga
formationer. På ett framskridet stadium blir troligen torfbildningen rätt
obetydlig, hvadan olikheterna i lagrets mäktighet så småningom
utjämnas. Dä området sedermera inträder i försumpningsstadiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
