Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18;’)
ler rörande orsaken till tallmossens uppkomst ej finna någon
bekräftelse i Bälinge, ehuruväl jag seil dem bekräftade på andra håll.
Weber (1902 sid. 135) anser nämligen, alt tallmosse förnämligast
uppstår där, hvarest den starkaste lutningen på mossytan linnes.
Som af min växtfysiognomiska karta framgår, ligga nivåkurvorna
just i skogsområdet längst från hvarandra. Detta skulle ju äfven
kunna tänkas hero därpå, att torfbildningen inom tallmossen gall
långsammare än på den egenlliga öppna mossheden.
SUBATLANTISKA GLACIALBELIKTER.
Hvad som egentligen föranledde undersökningen af Bälinge
Mossar, var det genomgående nordiska draget i deras vegetation. Här
finner man ej blott enstaka växter, som tillhöra elt nordligare
florområde, utan bela formationer och formationsserier. Af mer eller
mindre nordiska arter märkas: Carex livida, Carex heleonastes, Carex
chordorrhiza, Sceptrum carolinum, Salix lapponum, Selaginella spinulosa,
Cetraria nivalis, och Sphagnum Lindhergii. Sernander har (t. ex.
1900 sp. 95) i dessa och liknande förekomster velat se ett bevis
fölen försämring af klimatet vid den subatlantiska tidens inträdande,
så atl temperaturen då skulle hafva varit lägre än i nutiden. 1
början af den subatlantiska tiden skulle således dessa växter hafva
vandrat ned från norr, och när klimatet sedan blef varmare, skulle
de på en del lokaler, såsom l. ex. i Bälinge, hafva bibehållit sig
såsom relikter.
Emellertid har också den åsikten med styrka gjort sig gällande,
all dessa växter ingalunda äro relikter, utan att den gräns, till
hvilken de finnas i söder, är deras naturliga sydgräns. Relikter finnas
ju i den svenska Horan äfven från andra perioder (Warburg 1910)
t. ex. från den varma tiden före och under Litorina-hafvets
maximi-utbredning. Dessa sydliga arter äro, där de växa N om sin egentliga
nutida nordgräns, tillfinnandes pa typiska reliktlokaler, svdlutor
(»drif-bänkslokaler») etc. Men det är svårt att förstå, hur en typisk
relikt-lokal för nordliga relikter, särskildt för kärrväxter, skulle ta sig ut.
Man kan ju läll tänka sig, att kärrväxter, sådana som det här
är fråga om, under den subboreala tiden ej haft lämpliga lokaler
till sitt förfogande. Därför hafva de då haft sitt
utbredningsområde förlagdt längre mot norr inåt skogstrakterna. När vid den
sub-atlantiska tidens inträdande klimatet blef fuktigare, bildades bland
annat genom skogarnas försumpning ånyo för kärrväxterna ifråga
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
