Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
exemplaret från Hudiksvall, saknas. Från Jättendal i Helsingland
till och med Tynderö i Medelpad, omkring (> mil, uppträder den
äter, men endast här och där samt »sparsam lill måttlig», medan
det norr om Tynderö på en sträcka af omkring 20 mil åter linnes
en lucka i dess utbredning. Från och med Talle i Umeåtraklen
finnes den sedan spridd och ställvis ymnig ända upp till Haparanda,
hvarvid den synes bli allmännare, ju längre norrut vi komma.
Huru skall detta egendomliga förekomstsätt förklaras? Har den
förr funnits längs hela denna kuststräcka, men af någon anledning
utdött på de sträckor i Helsingland och Ångermanland, där den nu
saknas? Eller äro de kuster, där den nu saknas, på något sätt olika
dem, där den nu linnes, så alt den ej på dem funnit trefnad? Sä
vidt jag kan förstå, äro alla betingelser lika goda för Hippophaë på
de delar af Norrlandskusten, där den nu saknas, som där den
finnes. Del finnes således ingen grund för de antagandena, att den
på någon del af denna kust skulle ha utdött eller saknat nödiga
betingelser för att bosätta sig. En närmare till hands liggande
förklaring är antagandet, alt Hippophaë invandrat till Sverige från
Finland pà olika vägar, nämligen öfver Åland, Kvarken och Haparanda.
Ett sådant antagande är dock ganska svagt grundadt, så länge del
ej ledes i bevis, att Hippophaë funnits tidigare på den finska sidan
af Bottniska viken än på den svenska. I detta sammanhang vill
jag framhålla, att denna växt måste vara ganska gammal äfven i
Sverige på sträckan mellan Furusund och Hille, därför talar, att
den därstädes är så allmän och ymnig. Dess spridda förekomst
på stora delar af Norrlandskusten torde ha sin grund i det
endo-zoiska spridningssättet, hvarvid en spridning på ganska stora afstånd
ju är möjlig.
Ofvanstående diskussion grundar sig uteslutande på haftornets
nuvarande utbredning i Sverige och afser ej alls att reda upp
de växlande öden, som denna växt under äldre tider haft i vårt
land ifrån den tid, då den först inkom till Sverige, intill
nuvarande tid. 1 detta afseende vill jag blott erinra om, hurusom i
västra Norrland (Jämtland) Hippophaë påvisats i liera kalktuffynd,
som anses härstamma från tiden för den atlantiska invasionen; här
torde vi ha det gemensamma ursprunget för denna växts nuvarande
förekomst såväl norr om Trondhjemsfjorden i Norge som på
Bottniska vikens stränder; genom den svenska vallens höjning har
afståndet mellan denna littorala växts förekomst i Norge och vid
Bottniska viken småningom blifvit allt större.
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
