Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10-tal meter ofvan fallhufvudet, hvars höjd är 415 m. ö. h. Den
högsta observerade lokalen för lefvande tall i ett fåtal lågvuxna
exemplar var här en 450 m. hög platå mellan Allep Kirkao och
stranden. På grund af sitt läge rätt nedanför Kårtjejaure är
ifrågavarande platå stormpass för de från nordväst kommande
fjällvindarna, och ofvanstående orienterande siffror kunna därför tjäna
till att belysa vindexpositionens stora inflytande på
skogsgränsernas förlopp.
AHep Kirkao. Går man från turisthyddan västerut, når man efter
att ha passerat sandstenströsklarna den branta sluttningen af en
ganska mäktig, i sjöbäckenas riktning löpande morän, som är
beklädd med björkskog. Moränryggen bildar nyss omnämnda,
storm-sopade platå och framvisar på sin norra del bland björkarna
talrika förmultnade rester af delvis grofva tallar, men blott
en enda lefvande, c:a 4 m. hög tall med förtorkad topp och vid
marken vidt utbredda basalgrenar. Inga lefvande eller döda, unga
individ iakttogos här bland stubbarna. Ett stycke längre ned mot
söder på samma ås syntes dock ett fåtal friska, yngre tallar.
Väster om åsen och ungefär tio m. under dess rygg ligger en liten
myr med ett par stående tallik och en väldig, nästan alldeles
förmultnad tallstubbe, men inga lefvande exemplar af trädet.
Det är således otvetydigt, att tallen för icke länge sedan lefvat
och nått betydliga dimensioner i stormpasset nedom Allep Kirkao,
men att den numera i det närmaste är utgången. Anmärkas må,
att förändringen näppeligen kan bero på afverkning, enär lokalen
är rätt svårtillgänglig bortom den sönderklyftade terrängen och inga
flyttningsvägar draga fram på denna sida. Tallskogsgränsen torde
därför på lokalen i fråga få antagas för närvarande vara stadd i
naturlig nedgång. Den rationella gränsen ligger helt nära den
empiriska, den går nämligen till fallhufvudets höjd (415 m. ö. h.).
Nieras. Under Nieras-massivets södra sluttning stiger tallskogen
till krönet af en omkring 490 m. hög ås och föryngrar sig ännu
vid denna höjd, där rika fröträd anträffades. Åsens topp-platå bär
dock ingen tall-, endast björkskog, så att den empiriska och den
rationella tallskogsgränsen här sammanfalla. Äfven unga träd
sågos vid höjdgränsen; dock voro helt små individ sällsynta.
Uppenbarligen är det öfvergången från det varmare och mer skyddade
läget i branten till den för vindarna något mer exponerade platån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
