- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
208

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

hos T. plalyphyllos hopstående, hos T. cordata utspärrade. Nöten är
hos T. vulgaris rundad, tjockt filtullig med tjockt skal utan åsar (hos
T. plalyphyllos omvändt äggformig, tjockt gråluden med tjockt skal,
försedt med 4—5 upphöjda, längsgående åsar; hos T. cordata nästan
päron-formig, tunt och kort liltluden med tunt, lätt lioptryckbart skal utan
åsar).

Förutom å de ofvannämnda lokalerna skall T. vulgaris förekomma vid
Greby, Klefve och Rörvik i Tanums s:n i Bohuslän (se Hartmans Hora,
9—11 uppl.). P. A. Larsson har insamlat den jämväl å Nord-Koster.
-I detta sammanhang hör omnämnas, att i Uppsala universitets
herbarium finnes ett af Lindeberg insamladt exemplar af Tilia plalyphyllos
Scop. från Boh. Skaftö.

Den vanligaste lindarten i Strömstads trakten var T. cordata Mill.
På Syd-Koster insamlade jag exemplar af typisk f. triloba Lindeb.,
utmärkt af m. 1. m. treflikade örtblad; allra tydligast var tlikigheten å de
från stammens bas utgående stubb- eller vattenskotten, men äfven trädets
öfriga skott hade i regel m. 1. ni. tydligt treflikade blad, åtminstone
visade de tydliga ansatser till treflikighet. En liknande form af T.
vulgaris (f. triflda Holmberg, Bot. Not. 1900, s. 70) är af P. A. Larsson
tagen på S. Helsö.

Nils Sylvén.

Om Astragalus penduliflorus Lain. i Dalarne.

En af den svenska fanerogamflorans sällsyntaste och senast upptäckta
arter är Astragalus penduliflorus Lam. Dess förekomst inom Sverige
påvisades nämligen först 1880 af K. F. Dusén, som anträffade arten på
Byberget i Häfverö i västra Medelpad. Snart blef den känd äfven från
Jämtland och Dalarne. I Jämtland är den funnen på några ställen i
Stugun (jfr P. Olssön i Vet.-Ak:s Öfvers. 53, 1896, s. 133). Enligt en
anteckning på ett exemplar i Riksmuseet skulle arten ha insamlats redan
1876 på en af dessa lokaler (»Segnäset nära Kägelbanan») af Fl. Behm.
Den förekom enligt Doktor S. Birger 1900 rikligt i en tallskog strax
invid Stuguns kyrka. Som jag i somras besökte en af Dalafyndorterna,
använde jag tillfället att göra en del anteckningar och taga några
fotografier. Jag har trott, att det möjligen skulle kunna intressera denna
tidskrifts läsare att få se en bild af denna växt på en af dess växplatser
och få höra några ord om dess förekomstsätt inom Dalarne.

A. penduliflorus upptäcktes inom Dalarne 1885 af aflidne Adjunkten
O. V. Vahlin vid Kungshol i Rättvik (enl. ex. i Riksmuseet och
meddelande af Doktor Th. O. B. N. Krok). Den förekom till en början rätt
rikligt på en uthuggning af en med tallskog bevuxen sandås, men redan
1893 var antalet exemplar så starkt decimeradt, att Krok då iakttog blott
två sterila individ. Enligt de uppgifter, jag erhållit, sammanhänger
växtens hastiga aftagande på denna lokal i främsta rummet med ortsbefolk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free