Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
obestyrkt påstående göra sig författarna skyldiga, då de förklara, att
den xerolila organisationen hos våra barrträd förorsakar att de
producera litet eller växa långsanit. Saken behandlas af författarna visserligen
mera i förbigående, men då deras uppfattning i detta fall i viss mån
inverkar på hela deras framställning af Norrlands vegetation, torde en
kortare belysning af frågan vara på sin plats. Det är bland skogsmän ett
välkändt förhållande, att produktionen per ytenhet ofta blir större, ju mera
skuggfördragande en art är, granen producerar under samma yttre
förhållanden mer än tallen. Jämför man emellertid sinsemellan
skuggfördragande eller ljusfordrande trädslag, visa ingalunda de af författarna
såsom xerofyter betecknade trädslagen mindre virkesproduktion än de
mesofila tropofyterna. Nedanstående öfversikt, hämtad ur Schwappachs
erfarenhetstabeller, ger en antydan härom. På mark af bästa bonitet
gestaltar sig totalproduktionen (gröfre virke, finare och gröfre grenar) hos
gran, silfvergran och bok på följande sätt:
Silfvergran Gran Bok
Kbm. Kbm. Kbm
60 år . . . . 1,014 871 529
120 » . . . . 1,970 1,857 1,096
Som synes producerar silfvergranen, som är mest skuggfördragande,
den största virkeskvantiteten, därefter granen och minst producerar
boken. Jämför man förhållandena på mark af lägre bonitet, blir
resultatet detsamma. Såsom virkesproducerande är den xerofila granen vida
att föredraga framför den mesolila boken, äfven om man blott tar hänsyn
till den producerade volymen, ty virke mätes och säljes efter volym.
Alldeles samma erfarenheter har man gjort i Sverige. Ungefär samma
resultat lämnar jämförelsen, om uppskattningen sker efter vikt, ehuru
bokveden är mycket tyngre än granveden. Efter Gayers undersökningar år
spec. vikten lios granved 0.47, bokved O.72. Efter afdrag för barken
(8 volymprocent för gran, 6 för bok) lämnar gran- och bokskogen följande
vedmassa i ton per har:
Gran. Bok.
60 år........... 376.47 ton 357.84 ton
120 »..........’. 802.76 » 741.60 »
Den mesofila boken producerar sålunda mindre vedmassa per hektar
än granen. Den xerofila tallen producerar likaledes såväl efter
volyms-som viktsenhet betydligt mera ved pr hektar än den mesofila björken (cirka
50 % efter volymsenhet, 30 % efter viktsenhet), men mindre än eken, i
synnerhet vid högre ålder.
Det årliga affallet af kvistar, grenar, blad och barr bör naturligen
äfven tagas i betraktande, då det gäller att bedöma en trädarts
produktionsförmåga. Efter bajerska undersökningar uppgår det årliga bladaffallet
i genomsnitt för olika åldrar per hektar för bok till 4,106 kg., för gran
till 3,524 kg. och för tall till 3,706 kg. Skillnaderna äro icke stora,
märkligt är att tallen öfverträffar granen, den torde också äfven i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
