Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling har i »Levant» skildrat en vacker turistfärd kring Medelhavet med strandhugg på
klassiska orter. Bengt Bergs »Abu Markub» ger en fängslande skildringsram åt
jakten efter den sällsynta jättefågeln. En färd till Island med sillskuta behandlas i
Harry Blombergs »Bland vulkaner och varma källor». Torsten Fogelqvist har
i volymen »Från Söderköping till Rom» likaledes gett ett bidrag til] resebrevens
konstart, och i Nils Wilhelm Lundhs »En författares resa» är särskilt den del, som rör
Nordafrika, ett beaktansvärt tillskott till samma genre. Carl G. Laurins spirituella
bok »Stamfränder», som samlar författarens iakttagelser av de nordiska folklynnena,
kan slutligen även sammanställas med denna huvudgrupp, liksom Georg Paulis
»Mina romerska år», som halvt i memoarform ger pittoreska och roande bilder från
8o-talets Italien.
Inom lyriken är främst att nämna Ej nar Smith, vilkens diktsamling »Vingarne»
utgör kontentan av femton års alstring på detta fält och visar att novellisten även äger
ett klangfullt instrument för sina mångskiftande motiv; dock är formgåvan påtagligare
än det personligt lyriska temperamentet. Nils Magnus Folcke har i diktcykeln
»Mannen från bergen» sökt samla sig till ett stycke genomförd poetiserad själshistoria, men
trots goda enskildheter icke fullt ut lyckats. Av Erik Blombergs »Visor» äro några
utsökta, och i Harry Blombergs »Jorden och jaget» spåras vissa framsteg i hans
utveckling, ehuru personligheten alltjämt är svagare än verstekniken. En vacker
debut har gjorts av Berit Spong med »Högsal och örtagård», som visar en mjuk och
behagfull form och en avgjord känsla för de levande och blommande motiven, särskilt
de som ha rot i Östergyllen. En långt mer ungdomligt famlande och agressiv debutant
är Ebbe Linde, vars lilla häfte »Bräsch» väckt en och annan, låt vara osäker
förhoppning.
Ehuru denna revy blott antecknar det skönlitterära må till sist i all korthet
påpekas några av de viktigare arbeten, som tillhöra litteraturhistoriens och kritikens
område. Henrik Schucks imponerande »Allmänna litteraturhistoria» har med den
senast utkomna femte delen, som behandlar upplysningstiden och förromantiken, förts
ett steg närmare sin fullbordan. Martin Lamm har påbörjat en metodisk undersökning
av »Strindbergs dramer», rik på givande uppslag och synpunkter. Som ett beaktansvärt
bidrag till Strindbergs-forskningen kan även påpekas Birger Mörners memoarbok
»Den Strindberg jag känt», där åtskilligt nytt material framlagts. Två betydande
litterära monografier föreligga: den ena är John Landquists bok om Erik Gustaf
Geijer, en på självständig forskning byggd sammanhängande framställning av hans
personHghet och gärning med överbhck av hela det väldiga materialet; den andra är
Fredrik Vetterlunds omedelbart före jul utkomna och länge väntade verk om
At-terboms sagospel »Lycksalighetens ö», en estetisk undersökning av likaledes ovanliga
mått.
— 78 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
