Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vedersakarna. Av de förra, en Sinovjev, en Gilbeau, en Lunatsjarski, upphöjes han till
en mytisk halvgud, till tidens marxistiskt nödvändige Messias, »en miljonernas utkorade,
en ledare av Guds nåde, en sådan, som endast födes en gång på 500 år i mänskhghetens
historia». För de hatfyllda flyktingarna, en Landau-Aldanov t. ex., är han antingen en obildad
barbar eller ett apokalyptiskt vidunder. Bland arbeten, som handla om Lenin, kunna bl. a.
nämnas Kurt Widenfeldts »Lenin und sein Werk» och Oscar Blums »Russische Köpfe». Av
betydelse för studiet av Lenin äro dessutom helt naturligt hans många egna skrifter, vilka i
stort sett utgöra en ganska onjutbar läsning. Som skriftställare är Lenin framför allt
agitatorn.
Han är för övrigt till hela sin natur agitator. Han började sin politiska verksamhet
redan på 1880-talet och säkert har broderns arkebusering efter en sammansvärjning mot
tsaren spelat en stor roll för hans rent personhga utveckling. Han inträder mycket tidigt
i det av Plechanov bildade ryska socialdemokratiska partiet. Redan från början fixerar han
sitt program i obeveklig anslutning till Marx och förfäktar detta med fanatisk lidelse och
järnhård konsekvens. Han spränger Plechanovs parti redan 1903 i två partier: det
bolsje-vikiska eller maximalistiska, så kallat emedan det i motsats till det andra, det
mensjevi-kiska eller minimalistiska, kräver den marxistiska lärans omsättning i praktiken på en gång
och i sin helhet. Lenin blir själv bolsjevikernas ledare, hans vän Martov mensjevikernas.
Från denna stund är han Martovs fiende: ty för Lenin, vår tids kanske mest utpräglat
politiska människa, finnas inga andra synpunkter än de politiska. De, som gagna hans mål,
äro hans vänner, alla andra hans fiender. Den politiska ärelystnaden hade hos honom frätt
bort det mesta av de vanliga mänskliga känslorna. På grund av sin oförsonlighet får han
många fiender, men samlar till gengäld omkring sig en skara slaviskt hängivna beundrare,
av vilka den märkligaste blev Sinovjev, Kominterns mångomtalade chef, egentligen en
drömmare, sedan, när han fick makt, en dogmatiker. Liksom Lenin sökte hålla marxismen
ren, söker Sinovjev efter mästarens död hålla »leninismen» obesmittad. Under
världskriget slår sig Lenin ned i Schweiz, samlingsplatsen för alla slags internationella äventyrare.
Under de där hållna kongresserna i Zimmerwald och Kienthal uppträder Lenin med lika
stor bestämdhet till förmån för en radikal och våldsam aktion, som han efter rysk-japanska
kriget anordnade den misslyckade revolten i Moskva. Då tsarismen störtar samman i
februari 1917, lyckas Lenin snart skaffa sig tillåtelse att fara genom Tyskland och återvända
till sitt land. Hemresan förde honom till Stockholm, där han på hotell Regina
sammanträffade med svenska meningsfränder, senare Kominterns verktyg i vårt land.
Redan vid ankomsten till Ryssland den 4 april 1917, redan i sitt första tal på bangården
uppställer Lenin som målet för den ryska revolutionen att förbereda och genomföra den
socialistiska världsrevolutionen. Under Lenins ledning genomgår ryska revolutionen sina
första stadier: den marxistiska hushållningen genomföres i ett slag med nationalisering av
jord och fabriker och samtidigt arbetar Komintern på världsrevolutionen. Lenin synes ha
räknat med att den ryska rörelsen skulle snabbt sprida sig till Tyskland och Frankrike,
men den kalkyl, som slog in i Ryssland, slog slint i Västeuropa. Lenin offrar det ryska
folkets sista skärv för sin stora chimär — världsrevolutionen. När han ser, att målet
alltjämt fjärmar sig, visar han sig — om på eget initiativ eller under trycket av en för mäktig
opinion må vara osagt — vara politiker nog att retirera. Han lancerar då den berömda
parollen om »andningspausen», som den ryska revolutionen behövde, han introducerar
»Nep», den nya ekonomiska politiken.
Nästan samtidigt med denna strategiska reträtt inträder Lenins sjukdom, som under
ett år ger upphov till en mängd rykten och legender kring hans perscn. Överansträngningen
hade medfört en hjärnsjukdom, som ett kollegium av Europas främsta hjärnspecialister,
sammankallade till den märklige mannens sjukläger, icke kunde bota. Den 21 januari
1924 dör denne ryske fanatiker, som ville frälsa världen mot dess vilja. Socialismens Messias
gick bort och efterlämnade åt sina lärjungar att fullborda verket eller misslyckas. I själva
verket kunde planen på en världsrevolution anses ha varit misslyckad redan före Lenins
död, även om hans trogne Sancho Panza Sinovjev fortsätter att subsidiera revolutionärer
i alla världens länder. Allt mera framträder numera Komintern som ett organ för den
ryska statsmakten, vars hemhga och ödesdigra ärenden alla dess verktyg och tjänare gå,
med eller utan sin egen vetskap. Lenin är död, men efterverkningarna av hans gärning
skola fortleva länge än både i världens men framför allt i Rysslands historia.
— 274 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
