Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Stockholms liv och leverne 1925 - Gator, vägar och allmänna platser och trafiken däröver - Nöjesliv, nöjeslokaler och festligheter i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar de forna s. k. billiga bilarna (utom lillebilarna) till droskbilar, med samma taxa, samma
passningsskyldigheter o. s. v. som de gamla droskbilarna, men hänvisar dem till särskilda
stationer med eget namnanrop samt ålägger ägarna att upprätthålla en viss
hyrverks-rörelse. Även mot denna nyanordning förspordes dock stark opposition.
Nöjesliv, nöjeslokaler och festligheter i Stockholm.
På nöjeslivets område är ett och annat av betydelse att anteckna. Restaurangerna
torde år 1925 ha haft att kämpa mot större svårigheter än under de närmast föregående
åren. En viss återhållsamhet hos publiken, förmodligen huvudsakligen orsakad av
tilltagande penningknapphet, medförde ett svårt avbräck för restaurangerna, vilka egenthgen
endast under sina danskvällar hade att anteckna någon större tillströmning av gäster.
Svårigheterna voro särskilt svåra för de av hr Ivar Jacobsson ledda restaurangerna; Babel
och Cecils övergingo också till nya ägare och Hasselbacken utbjöds till salu. Restaurang
Ekegårdh, som startade i januari, måste på hösten övertagas av ett aktiebolag, dock
alltjämt under samma personliga ledning som tidigare. På Stockholms Allmänna
restaurangaktiebolags restauranger medförde året en allmän prisökning, ett exempel som följdes av
en del privata restauratörer.
På det gamla Hasselbackens ruiner uppstod en ny restaurang, som öppnades i
oktober och fick namn efter den parisiska Restaurant Perroquet. Samtidigt apterades cirkus
till re vy teater efter ett föregående kortare provisorium i genren. Under våren byggdes
Tivoli, f. d. Gröna Lund, om, det angränsande Nöjesfältet utvidgade sin verksamhet, gamla
Kristallsalongen blev danspalats och det återuppståndna Alhambra försågs på nytt med
spriträttigheter. Man kan sålunda säga, att nöjeslivet vid Djurgårdsslätten, som några år
befunnit sig i stark avtyning, nu åter väcktes till fullt liv.
Den viktigaste händelsen inom teaterlivet var bildandet av det ranftska
teaterbolaget (se härom Teatern 1925) samt Svenska Teaterns brand, genom vilken dess ensemble
först blev husvill, men sedan fick övertaga Vasateatern, vilkens konstnärliga krafter i
stället nödgades turnera i landsorten.
Året 1925 bjöd emellertid på några sällsynta och lysande evenemang. De inleddes
med Innocenceordens i6o-årsjubileum med stor bal på Grand hotell den 13 februari. Det
var ordens första bal sedan 1913 och bland de många recipienterna voro kronprinsessan,
prinsessorna Margaretha, Märtha och Astrid. För första gången på hundra år gavs den
18 februari en dramatisk-musikalisk hovsoaré på kungliga slottet med ett program, som
upptog två dramatiska bagateller »Pierrots triumf» av Bellard, »När Petterqvist skulle
debutera», bearbetning av intendent Personne, samt det lyriska herdespelet »Vårdrottningen»,
varjämte förekommo en instrumentalmusik- och en sångavdelning. Gästernas antal
uppgick till 550. Den 25 samma månad hölls efter åtskilliga års uppehåll åter en maskerad
på Kungl. Teatern med ett lysande och ståtligt förlopp. I samband med Röda korsveckan
i medio av maj förekommo en rad festliga arrangemang, vilkas höjdpunkt var en
festföreställning på Operan och en åtföljande fest med bal i Stadshuset. En festlig prägel iförde sig
staden vid finländska presidenten Relanders besök i maj, då staden gav en stor mottagning
i Stadshuset. Dessa festhgheter kommo som en klimax på de tidigare svensk-finländska
festligheterna under året: en av föreningen Norden anordnad finländsk vecka i mars, varvid
staden gav en stor bankett i Gyllene salen, samt ett besök i Stockholm under pingsten av
norska, danska och finländska skolbarn. Under några veckor i juli och augusti utgjorde
deltagarna (i synnerhet det grekiskt-katolska prästerskapet) i de kyrkliga världskongresserna,
framförallt det s. k. ekumeniska mötet, ett livligt observerat inslag i folklivet. Även vid
detta tillfälle arrangerade Stockholms stad en stor bankett i Stadshuset. I september
firades som vanligt Barnens dag, som denna gång fyllde tjugo år; förutom de sedvanliga
Stadionfesterna förekom också en stor fest i Stadshuset, i vilken lokal slutligen också
välgörenhetssammanslutningen S. de C. i november firade minnet av sin fem tioåriga tillvaro
med en stor offentlig festlighet.
Efter alla dessa festligheter kom i december det bistra allvaret: man stod inför en
oundviklig ökning av kommunalskatten från 5: 20 till 5: 90 pr bevillningskrona. Detta
sorgliga faktum utlöste en livlig pressdiskussion över det kommunala slöseriet, och det
beredde härunder sparsamhetsivrarna knappast någon större svårighet att påvisa fall, där
Stockholms stad varit något för rundhänt med slantarna.
— 164 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
