Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitik och världshändelser. Av docenten Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förutsägelser, återvann efter hand sin stadga. Men visserligen var det hela tiden
tydligt, att detta lugn i grund och botten betvingades av en enighet i fråga om
de utrikespolitiska målen, som måhända genom Briands samförståndssträvanden
kunde komma att ställas på svåra framtida prov. För tysk inrikespolitik däremot
blev det i stort sett ett resultat av 1926 års utveckling, att Locarnopolitiken
förlorade sin tidigare skarpt partiskiljande innebörd. De regeringskriser, som här
under året voro att anteckna, stodo också i tecknet av inre motsatser; i maj avgick
det andra kabinettet Luther på flaggfrågan, och i december störtades kabinettet
Marx efter ett misstroendevotum, som ytterst föranleddes av trätor om
förhållandena inom riksvärnet.
För brittisk såväl utrikes- som inrikespolitik blev 1926 ett innehållsrikt och
skickelsedigert år. Några huvudkapitel av denna utveckling, imperiekonferensen
och den stora kolstrejken, behandlas särskilt i ett par följande uppsatser, medan
ett utomeuropeiskt händelseförlopp, vari England på det närmaste varit och är
intresserat, gjorts till föremål för en sammanfattande skildring under rubriken
»Oron i Kina». Vad angår den engelska politikens hållning till de
kontinentaleuropeiska frågorna har man icke kunnat misstaga sig om, att den i stigande grad
strävat att återtaga sin forna ställning som bevakare av maktbalansen.
Även inom Europa möter dock denna brittiska statskonst i skarpaste naturliga
motsättning en annan makt: Ryssland. Om sovjetväldets förhållande till det övriga
Europa under årets lopp knappast undergått någon egentlig förändring i stort sett,
så har en direkt försämring av förhållandet till England icke kunnat undgå
uppmärksamheten. Väsentligen en konsekvens av brytningarna på asiatisk botten
har denna utveckling, utan att här taga sig uttryck i en hotfull skärpning av
umgänget, tydligt nog framträtt även vid Rysslands gränsmarker i väster. Det
nyssnämnda rysk-tyska fördraget, ur storpolitisk synvinkel t. v. av mera platonisk
natur, stimulerade sålunda på ett påtagligt sätt det engelska intresset för Polen,
som efter den som ryssfiende kände marskalk Pilsudskis statskupp i maj strävat
att återhämta sina inre krafter, till ej ringa del gynnat av deiv engelska kolstrejkens
fördelaktiga ehuru till tiden begränsade inverkan på zlotyn. För de engelska
intressena säkerligen icke ovälkommen var den mot årets slut åvägabragta
konservativa statsvälvningen i Litauen, det land, som genom sin under hösten avslutade
non-aggressionstraktat med Moskva till synes slagit en bräsch i de baltiska
staternas front. De ryska strävandena att genom en kedja av sådana traktater skapa
en motvikt mot de förpliktelser, vilka följa av grannstaternas medlemskap i
Nationernas förbund, riskerade härigenom att gå miste om sitt — vid sidan av det ej
fullt jämförliga tyska fördraget — enda resultat.
En betydande framgång vann den brittiska politiken, när Turkiet i juni
förmåddes att göra upp i Mosulfrågan på praktiskt taget samma villkor, som
föregående år angivits av Nationernas förbund. Kemal pascha vågade i denna
situation icke lita till Rysslands något osäkra stöd. En signal om ett nytt ryskt-turkiskt
närmande gavs eller tycktes givas i november, då utrikeskommissarien Tjitjerin
i Odessa mötte den osmanske utrikesexcellensen Rusj di bej och med honom lade
råd under en tredagarskonferens. I Odessa hade. vid samma tillfälle stämt möte
företrädare jämväl för Persien och Afghanistan; sammankomsten, som föranledde
de mest skiftande utläggningar, bestyrkte i alla händelser den ryska diplomatiens
vilja till aktivitet, och udden särskilt mot England var här liksom eljest omisskänlig.
— 265 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
