Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wach.
Valentino.
Zangwill.
scener, kom över till Amerika och inträdde,
efter en längre tid av motgångar och
fattigdom, vid filmen, där han 1922 slog igenom i
filmen »De fyra ryttarna», hans bästa
film-prestaticn. Uppträdde sedan bl. a. i filmerna
»Unga hjärtan», »Sheiken», »Blod och sand»,
»Monsieur Beaucaire», »Cobran», »Örnen» och
»Sheikens son». Han uppnådde en även för en
filmstjärna enastående popularitet över hela
världen, särskilt hos den kvinnliga publiken;
ett mera osmakligt utslag av denna
popularitet voro de skandalscener, som utspelades i
Newyork, där hans lik var utställt på lit de
parade. ^— Valentino var en förfinad
konstnärsnatur, som likväl — med det ovan nämnda
undantaget — aldrig kom till sin rätt i de
mediokra filmer, vari han tack vare krassa
filmindustriella beräkningar tvangs att
medverka.
Victor Napo7éon, fransk prins (* 1862 f
3/1). Huvudman för huset Bonapartes yngre
gren och sonson till kejsar Napoleons broder
Jérome, kung av Westfalen. Blev efter
»kej-sarprinsens» död genom dennes testamente
arvtagare till de napoleonska tronanspråken, men
erkändes såsom sådan blott av delar av
vederbörande partier i Frankrike. Erkändes efter
faderns, prins Napoléon Bonapartes död av
hela bonapartistiska partiet som pretendent, men
spelade i denna egenskap ingen som helst roll.
Wiedfeldt, Otto, tysk industriman och
diplomat (* 1871 f 6/7). Ägnade sig först åt
bankverksamhet, senare åt kommunala värv. Blev
1908 föredragande råd i inrikesministeriet,
1911 ingick han i japansk tjänst som direktör
för sydmansjuriska järnvägen. Återvände
hem vid krigsutbrottet och erhöll en ledande
post i firman Krupps styrelse, som han
beklädde till sin död med undantag för ett par
års ackreditering som tysk ambassadör i
Washington 1922—24. Inlade stora
förtjänster om Kruppverkens omläggning från
krigstill fredsproduktion.
Yi-Wang, koreansk exkejsare (f 27/4).
Den trettiofemte och siste suveränen av sin
dynasti. Efterträdde fadern Yi-Höng 1907, då
denne av Japan tvingades abdikera. Var under
hela sin regeringstid endast en skuggkejsare,
enär Japan faktiskt utövade fullständig kontroll
över Koreas inre angelägenheter. I augusti
1910 måste han — efter ett genom den från
japanskt håll beordrade upplösningen av armén
framkallat guerillakrig — avsäga sig tronen.
Levde sedan som fånge i sitt palats i Söul. Var
en högt begåvad personlighet, men fick som
kejsare aldrig tillfälle att visa vad han
eventuellt dugde till.
Zangwill, Israel, anglo judisk författare
(* 1864 t 1/8). Var i början lärare, men en
sammandrabbning mellan honom och"
skolstyrelsen föranledde honom att lämna lärarbanan
och slå sig på journalistiken. Grundade och
utgav Ariel och The London Puck. År 1888
utkom hans debutarbete, The premier and the
painter, som avlöstes av ett flertal andra i
rask följd, bland vilka Children of the Ghetto
år 1892 skapade hans berömmelse. I Sverige
torde han vara mest känd genom den 1898
utgivna essayen Dreamers of the Ghetto
(Ghettons drömmare). Dramatisk författare.
Hans skildringar ur judarnas liv i
förskingringen utmärka sig för äkta färg och
åskådlighet. En av den zionistiska rörelsens ledare
och president för International jewish
territorial organisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
