Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1926. Av Axel Skagen - Förbudsomröstningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är hela landet som har dömt förbudet, hela folket har reagerat mot förbudet och
förbudsagitationen», yttrade ledaren av anti-förbud-byrån, advokat Halvar Diesen.
Det var en mäktig fylking som drog ut till kamp för brännvinsförbudets
upprätthållande, skrev »Tidens Tegn». De fanatiska förbudsmännen, de politiska
valfiskarna, inremissionens, pietisternas och den religiösa intoleransens svarta skaror
hade i broderlig förening räckt handen åt kommunisternas, de revolutionäras röda
kretsar. Det var en fylking med så vittutgrenade och inarbetade organisationer
bland folkets breda lager, att det nästan synes oförklarligt att den kunde slås ned.
Särskilt anmärkningsvärt är det — det kan konstateras av statistiken — hur
arbetarna röstat. Märkligt, i betraktande av att arbetarpartiernas ledningar hade
utsänt flammande klasskampparoll: den som röstar mot förbudet röstar för
kapitalisterna, för högern och Abraham Berge! De 15,000 röster förbudet fick i Oslo,
de äro ej stort mer än vad vid kommunalvalen visat sig att den religiöst orienterade
delen av förbudshären, inremissionen och dissenterna, och de borgerliga
nykterhetsorganisationerna kunna mönstra i denna stad. Huvudstadens hela
arbetarmassa gick tvärt emot partilinjen mot förbudet. Och i alla kommuner, där
arbetarna ha makten eller intaga en inflytelserik ställning, blev det rent överväldigande
flertal mot förbudet.
Sina anhängare har förbudet nu väsentligen i Sör- och Vestlandet — för
övrigt även där i vikande mängd — i Tröndelag och Nordland, i den från
litteraturen bekanta »svarta kuststräckan» eller »det mörka fastlandet», där folklynnet
alltid erbjudit den frodigaste jordmånen för pietismen, och som tack vare just
förbudspolitiken under de senare åren har blivit vänsterns fasta borg, medan hela
Östlandet, »de breda bygderna», befinna sig i »brännvinsdjävulens våld».
Hur förklarades det nu, att den ovannämnda, som man skulle tro mäktiga
för-budsfylkingen kunde lida ett så väldigt nederlag? Förbudsfolket har i själva
verket endast en förklaring: en övermäktig press’ oredliga och skamliga agitation!
Och arbetarpartiets ledare, redaktör Tranmael, förkunnade avgörandet som en
seger för »högerreaktionen».
Härpå har svarats: Det har alltid varit ett lättvindigt sätt att förklara ett
nederlag att säga, att vi tappade för att de andra fuskade. 530,000 vuxna människor
låta icke narra sig och lura sig av oredlig agitation. Vad »högersegern» angår har
hänvisats till arbetarnas röstning. Vad politik över huvud angår, så kan det här
knappast bli tal därom, utom i förbindelse med vänstern, ehuru även inom den
de ledande pressorganen i Oslo och Bergen, »Dagbladet» och »Bergens Tidende»,
togo ställning mot förbudet.
Men »reaktionen», då! Mycket riktigt, bara ordet läses i sin rätta betydese.
Böjer man en seg och stark gren, så spjärnar den emot, och släpper taget, kan
man riskera att få ett slag i ansiktet. Det var en reaktion i ordets rätta mening.
Och så är folkomröstningen att uppfatta: en folkets naturliga och sunda reaktion,
ett bakslag mot ett trångt förmynderskap, all plågsam tvångsförbättring ■— en
reaktion, sedan folket sett resultaten av systemet.
Förra gången röstade folket efter tro, denna gång röstade det efter erfarenhet.
— 343 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
