Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor Ivar Broman - Kromosomökningens betydelse för uppkomsten av nya arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet, hur vetet uppstått, förefaller dock nu vara på väg att lösas. Den
engelske vete-specialisten Percival uppställde på rent botaniskt-systematiska
grunder den djärva hypotesen, att det vanliga vetet (Triticum vulgäre) kunde tänkas
ha uppkommit såsom en korsningsprodukt mellan en mindre vanlig kulturform av
vete (Triticum durum) och ett helt annat släkte, nämligen det vilt växande släktet
Aegilops. Vårt vanliga vete skulle alltså enligt denna hypotes sakna en egen vild
stamform och i stället ha uppkommit under kulturen.
Denna hypotes stödes på ett synnerligen intressant sätt av österrikaren
Tscher-mak’s korsningsexperiment med ovannämnda växtarter. Efter tjuguåriga
misslyckade försök lyckades Tschermak till slut få fram en fruktsam hybrid, som redan
från början hade karaktären av en konstant, ny art. Enligt uppgift av
professor Nilsson-Ehle, som nyligen (d. 2/12 1927) i Fysiografiska Sällskapet i Lund
i ett föredrag1) behandlade ämnet »Artbildning genom kromosomökning», har
denna nya sädesart, Aegilotricum, under sommaren 1927 odlats på Svalöv och den
har vid undersökningar av Bleier visat sig innehålla de båda föräldraarternas
sammanlagda kromosomtal:
Triticum durum har 14 kromosomer i könscellerna och 28 i de vegetativa cellerna.
Aegilops » 14 » » » » 28 » » » »
Aegilotricum » 28 » » » »56 » » » »
Det nya släktet Aegilotricum har i många avseenden intermediära egenskaper,
d. v. s. det utgör ett mellanting mellan föräldraarterna. Men dessutom visar det
för vissa växtdelar, däribland kärnan, ökad storlek. Detta är av stort teoretiskt
intresse, ty det visar hän på möjligheten, att vårt vanliga vete verkligen kan ha
uppkommit på liknande sätt. Tschermak’s experiment ha sålunda visat, att
Percival’s hypotes beträffande vårt vanliga vetes uppkomst till sina detaljer visserligen
var felaktig, men att den till sin princip torde ha varit riktig.
Nu får man visserligen icke tro, att alla våra kulturväxter uppstått genom
ökning av ursprungsväxternas kromosomtal. Åtskilliga kulturväxter, t. ex. råg och
korn, ha icke flera kromosomer än deras vilda stamförvanter. Hos dem beror
alltså fruktförbättringen på mera osynliga förändringar av arvsmassan.
Men i kromosomökningen har ärftlighetsvetenskapen dock funnit en av naturens
viktigaste metoder att skapa nya arter och släkten.
1) Efter detta föredrag, som prof. Nilsson-Ehle haft älskvärdheten att i manuskript ställa till mitt
förfogande, äro flera här meddelade data hämtade.
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
